tisdag 15 oktober 2013

Långe Jan - insidan

_DSC1537lj

Långe Jan är egentligen två torn, det ena inuti det andra. Däremellan slingrar sig trappan och tornen hålls isär (ihop?) med mängder av grova träbjälkar.

_DSC1542lj

Detta får till resultat att fyren är väldigt stabil. Här gungas inte fram och tillbaka som Långe Erik. I innertornet löpte dessutom lodlinan till fyrverket som måste dras upp och dras upp hela tiden.

_DSC1580lj

På ett ställe i trappsnäckan fanns en öppning där jag kunde titta in.

_DSC1545lj

Med dödsförakt stack jag in kameran och drämde av en bild på måfå…  Intressant. Fortfarande linor. Murningen. Och elkablarna som numer håller liv i fyrverkeriet.

_DSC1547lj

_DSC1539lj

I en av fönsternischerna hade man placerat ett knippe gamla raringar till fyrvaktare, lotsar och fyrmästare. De hade inte dammats av på lång tid.

_DSC1552lj

I den runda hallen alldeles under lanterninen fanns den här kartan över fyrplatsen med strandlinjen, fyren och byggnaderna. Det ser ut som om man vinnlagt sig om att göra lite trädgårdsfint runt husen.

_DSC1554lj

Exempel på fyrkaraktärer; man måste ju ute till haffs kunna skilja den ena fyren från den andra, därför lyser de och blinkar på olika sätt. Jag älskar de gamla benämningarna på fyrkaraktärerna: Sx = snabblixt, Bx = blixt, B = blänk, K = klipp (ljus- och mörktider lika långa), Int = intermittent (längre ljustid än mörktid). Nuförtiden är de på engelska och internationella. Dessutom leker jag med tanken att göra något av det där mönstret… Nånting…

_DSC1555lj

_DSC1576lj

_DSC1558lj

_DSC1561lj

Uppför trappan till lanterninen. In i den kom man inte. Och det kan jag förstå, där finns mycket att fingra på som man inte ska fingra på…

_DSC1564lj

Man får nöja sig med att kika från utsidan. Linsen gick runt, runt.

_DSC1568lj

Kalmarsund med hotfulla ögonbryn. Vädret var minst sagt lynnigt, skurar kom och gick och det blåste stickor och strån uppe på balkongen. Långe Jan gungar inte, men den vibrerar. Åtminstone på den här höjden.

_DSC1569lj

_DSC1575lj

_DSC1577lj

_DSC1602lj
Gustav Mattson i vaktrummet högst upp i fyren under det roterande linssystemet. Gustav tjänstgjorde åren 1925-1957, fotot taget omkring 1930.

Texten nedan skrev jag efter mitt och Mors besök vid fyren. När kan det ha varit? Mitten på nittiotalet?

Längst därute mot horisonten stod fyren.

Vi hade gått i över en timme och vinden var bitande kall. Fågelsträck och molntussar flög hjälplösa och lyckliga i kastbyarna.

Vad vi allra mest önskade nu, var att fyren skulle vara öppen. Och att vi skulle kunna komma in och upp.

Fyrahundratrettioen trappsteg. Runt, runt, runt. Vi stretade uppför och ropade emellanåt Tjo! bara för att få höra ekot i trappsnäckan.

Tittade jag neråt svängde det och svängde och uppåt försvann trappsteg och murar i disigt svart. Väl uppe i lanterninen stannade vi till och lyssnade.

Hela fyren sjöng.

96ifyren

Uppdatering. Jag hittade den här bilden i mitt arkiv. Det var 1996 Mor och jag var här. Det ser kallt ut.

Läs mer om Långe Jan och Ölands södra udde på Länsstyrelsens hemsida

9 kommentarer:

  1. Aha, pinn- och ribbanhopning!
    Skagens fyr har jag varit uppe i - ända upp till linsen. Ska se om jag kan hitta bilderna...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just! Och Skagenbilderna vill jag väldigt gärna se!

      Radera
  2. Tack Mira för den fina beskrivningen. Jag har besökt och fotat fyren men faktiskt aldrig klivit in i den. Vi får väl se om jag får tillfälle att göra det någon gång i framtiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rekommenderas, Scribo. Hela Öland är väl värt en utflykt.

      Radera
  3. Tack för en lysande(!) bra "reportageserie om fyrar! Jag är ju också en fyrfantast, men har dessvärre aldrig varit inne i en. Med tanke på min höjdrädsla så skulle det inte vara helt problemfritt. :-/

    SvaraRadera
    Svar
    1. :)

      Jag är också höjdrädd, men fyrkärleken är större än rädslan. Och du behöver ju inte gå ut på balkongen. Eller så får du helt enkelt glädjas åt mina små rapporter.

      Radera
  4. "reportageserie" ska givetvis omges av " på båda sidor. ;-)

    SvaraRadera
  5. Oj, vad fint! Och vad häftigt det ser ut med de där träbjälkarna mellan yttre och inre tornet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det där var en bonus. Jag kan se framför mig när murarna passade in alla de där bjälkarna på exakt rätt avstånd för att få stabiliteten. Så imponerad av gamla tiders ingenjörsarbeten.

      Radera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.