Apropå Viktor Rydberg

Längst ner i en kartong låg några gamla spelkort och skräpade, men det var uppenbarligen inte några vanliga spelkort med spader och klöver. Nej, likt de pedagogiska kortlekar som fanns hemma då jag var liten, med växter eller djur, där man skulle samla “familjer” med fyra i varje, var detta spelkort med diktare.

De ser ut att ha varit med om en del. Många är kanske de svettiga tonårsnävar som fumlat och samlat. Kanske ingick i reglerna att man skulle kunna citera, vad vet jag.

Och Viktor Rydberg då. Detta märkliga levnadsöde. Från fattigt fosterbarn i Jönköping till firad och uppburen nationalskald. Numer så gott som bortglömd. Det som däremot lever kvar i högönsklig välmåga av hans penna är Betlehems stjärna tonsatt av Alice Tegnér. Kommer snart att höras i en kyrka eller förskola nära dig. Det hade han nog smålett lite förundrat över. När han helst velat att man kommit ihåg Singoalla eller Fribytaren på Östersjön…

Förresten lär han ska ha vimlat omkring i de lokaler som jag huserar i just nu…