Vägen hem…
Vi har under den här fantastiska resan varit så långt söderut i Frankrike som det går att komma; i Pyrenéerna, ett spottkast från Spanska gränsen.
Vi har rest genom det ena vackra landskapet efter det andra. Sett hav, berg, slätter, klippor, skogar och floder. Vi har åkt genom byar och städer. Vi har åkt på natten och på dagen och vi har njutit. I fulla drag.
Men så kommer till slut den där stunden som man inte kan komma undan. Förr eller senare måste man vända nosen mot hemmet. Den där lite lätta “ta dagen som den kommer-känslan” upphör. Plötsligt är norrut uppåt på kartan och det måste gå undan. Vi har lång, lång väg att gå.
Frankrike så här nära Tyskland vet, arkitekturmässigt sett, inte riktigt vart det hör. Borta är de grå husen med sina fönsterluckor och pastellfärgade hus med höga sadeltak kommer i deras ställe.
Den här sista biten var det i stort sett inget annat än motorväg som gällde, och så avstickare för att hitta camping eller ställplats.
Alldeles innan Tyska gränsen ligger den lilla, fina staden Thann, som erbjöd en lugn och trygg ställplats på sitt torg vid floden Thur.
Vid fransk/tyska gränsen ligger staden Mulhouse, som vi medan vi åkte ömsom uttalade på franska Myluz eller på engelska Mullhaos, bara för att stavningen var så typiskt engelsk.
Gränsen mellan Tyskland och Frankrike går här i floden Rhen - Rhein på tyska, Rhin på franska – och här såg jag mitt första stora vattenkraftverk, tvärs över floden och med slussar för de stora flodpråmarna vid sidan av. Men vi stannade inte. Vi hade… bråttom.
Efter en varm dag på en parkeringsplats i Stuttgart (Hussen var på mässa) stånkade vi vidare norrut.
Natten tillbringades på en ställplats, dock ej särskilt lugn, vid Bad Wimpfen vid floden Neckar. Här fanns en vacker Gamla stan som vi heller aldrig såg.
Men för att få lite skönhet på vägen norrut, följde vi floden Neckar en bit och fick åtminstone se en handfull gamla slott och slottsruiner.
Någonting som jag finner ytterst förvånande, nu när jag sitter och följer vår resa på Google Maps, och i Frankrike har kunnat “åka” på varenda liten småväg, till och med till lilla Taulis vid spanska gränsen, är att i Tyskland finns det inget. Nicht! Nada! Bara i storstäderna. Varför? Tråkmånsar!
Frukost vid Neckar, där pråmarna stävade förbi i maklig takt. Stora pråmar. Dock ingen just då jag höjde kameran.
Och så – Fehmarn Belt. Med vackra vindmöllor på ena sidan och tjockt dis på den andra. In i det diset skulle vi. In i dimman, bokstavligen.
Och dimma blev det…
Sista natthamn på denna vidunderliga resa togs vid Trolle-Ljungby slott i Skåne.
Dimman låg tät och fasanerna skriade.
Tre veckor med husbil i Frankrike och Tyskland. Så snart vi bara kan åker vi ut igen!
Adjö!
Tack för en jättefin resa! Som väckte sååå många minnen.
SvaraRaderaMargaretha
som bara är
en gnutta
avundsjuk
em: Roligt att du ville följa med och att du tyckte om mina bilder. Nu är vintern i antågande, annars skulle vi ge oss iväg igen. Men så fort det börjar tina så sticker vi. Fram till dess får vi nöja oss med småutflykter i grannskapet. Husbilen har gått i ide.
SvaraRaderaTack för en underbar reseskildring, så fina bilder.Berit
SvaraRaderaBerit: Tack för att du ville följa med! :-)
SvaraRaderaTja, Bohuslän är ju inte Frankrike precis. Med eller utan husbil...
SvaraRaderaNinna: Hur menar du nu???
SvaraRaderaVilken resa ni gjort! Är så imponerad av din bildberättelse. Härligt att se att Emser fick följa med också. En riktig drömresa som väcker min reslust.
SvaraRaderaKarin: Bra! Att väcka någons reslust känns väldigt trevligt. Man måste inte åka jorden runt för sin drömresa, det finns så fantastiskt mycket att se även i Europa... Att ha hunden med var inte några som helst problem.
SvaraRaderaHöst...
SvaraRaderamörker...
dimma...
regn...
Oj,oj,vilka inspirerande bilder.Jag har fått en hel del tips om kommande resor i Europa. Att besöka så många fantstiska platser.........!
SvaraRaderaMira, tack för en härlig resa! Och vi läsare vet ju att äventyret fortsätter. Även när du befinner dig på hemmaplan så skämmer du bort oss med fina bilder och berättelser.
SvaraRaderaTak for rejsen...jeg var næsten med selv :O) det lyder som den mest vidunderlige tur...så er I klar til vinteren; fyldt af varme minder ;O)
SvaraRaderaNinna: Bohuslän är alltid Bohuslän! Det är hemma och jag längtar ständigt dit. Det vet du. Bohuslän som är det vackraste landskap som finns. Med eller utan husbil.
SvaraRaderaGunilla Arneström: Och då såg vi inte ens en bråkdel! Nu i efterhand, när jag följer kartan, så hittar jag en massa fina platser till!
Annica: Tack! Nu rodnar jag igen. Men jag bara måste få visa det jag ser...
Aputsiaq: Ja, fylld av varma minnen och med en hel skock fina bloggvänner som sällskap! :-)
Tack för denna högtidsstund.
SvaraRaderaÅksugen man blir.
Skaffaren: Varsågod! Det var meningen!
SvaraRadera