Västgötaklimax på Läckö slott
Den svettigaste dagen i veckan kom vi till Läckö slott på Kållandsö i Vänern. Ingen skugga på parkeringsplatsen. Att röra sig var detsamma som att släpa sig och att lämna hunden kvar i bobilen var inte att tänka på. Vi hade hoppats på att få äta en bättre middag. Sitter vi ute så kan ju hunden få följa med. Trodde vi. Det fick han inte. Besöket på den ärevördiga gamla borgen blev i dubbel bemärkelse en västgötaklimax. Vi fick smyga in på borggården i etapper. En fick stå kvar utanför med hunden.
Så den goda förfödelsedagsmiddagen blev en baguettesnutt i plast på det lilla fiket utanför. Vilket fick oss att fundera på diskriminering; “Tyvärr, vi serverar inte hundägare!” eller “Tyvärr, vi serverar inte diabetiker!” vilket också det inträffar alltsomoftast när det enda ett café har att erbjuda som diabetikermat är en liten torr kaka som var bäst före igår.
Jag undrar hur många gäster vissa krogar och caféer tappar på att ha en dylik inställning? När de nu ändå har uteservering, menar jag.
Nåväl. Slottet låg där skinande vitt i den sena eftermiddagssolen och det hade varit spännande att få se mera. Men värmen och den aviga inställningen till vår lilla hund gjorde att vi liksom tappade en eller annan sug.
Så vi vände om och åkte tillbaka de två milen till Lidköping…
Den som vill gotta sig åt lite fina trädgårdsbilder från Läckö kan kika in hos Slottsträdgårdsmästaren.
Kommentarer
Skicka en kommentar
Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.