Porträtterna

En av de stora anledningarna till att vi åkte just till Forsbacka, var att i det senast publicerade inlägget på morfarsbloggen skriver morfar såhär i sina memoarer:

“Det var i detta rum som jag började teckna mina många porträtt, såväl av min söta fästmö, dels ett stort antal självporträtt! Vidare ritade jag i detta rum porträtt en hel rad av brukets tjänstemän, hvilka porträtt ännu lära pryda en vägg i Forsbackas brukshotell. Här ha också tillkommit en hel rad ståtliga dansprogram för balerna på bruket.”

Därför började jag redan då vi gick omkring på bruket spana efter Forsbacka värdshus. Kunde det vara så att de där porträtten fanns kvar? Vi visste inte var värdshuset låg, men jag hade redan innan vi åkte kunnat konstatera att det fanns kvar och att det var ett öppet och fungerande värdshus. Men var det moderniserat? Hade ett antal gamla porträtt, tecknade av en ingenjör i början av 1900-talet, åkt ut i någon moderniseringsiver på 1970-talet och ersatts av grulbuna väggar av fuskfaner?

Vi frågade en förbipasserande dam. –Jodå. Det ligger cirka 500 meter åt det där hållet, sa hon och pekade. Vid det här laget hade Mira hjärtklappning. Jag kunde helt enkelt inte förflytta mig snabbt nog åt det håll damen pekat.

En avtagsväg, en sväng, en syrenhäck och där låg det…

_DSC0865fb

Det såg lovande ut. Inga våldsamma moderniseringar. I alla fall inte på utsidan. Men… Var det öppet? Gick det att ta sig in? Husse gick ut och kollade. De skulle ha öppet i tio minuter till. In genom dörren! Få fatt på någon.

-Hej, jag heter…, har ni händelsevis någonstans några gamla porträtt tecknade av en ingenjör här vid Forsbacka någongång i början av 1900-talet? Vid det här laget var Mira nästan lite svettig.

-Ah! Du menar… Hejkonen? (vanligt missförstånd när det gäller morfars efternamn) De hänger en trappa upp. Allihopa.

Upp, upp på skakiga ben. Och…

_DSC0861fp

Där satt de. Exakt på samma ställen och i samma miljö som de en gång satts upp. Tårarna bara sprutade.

Där. Var. Morfar.

_DSC0838fp

_DSC0863fp

Allt som allt sju blyertsteckningar av olika tjänstemän på Forsbacka bruk, åren 1911-13.

Försiktigt lyfte jag ned dem och började fotografera. Frihand. Dåligt ljus. Men det gör inget. Det är morfars bilder och det viktigaste var att jag fick med mig någon sorts dokumentation.

Morfar var en duktig tecknare. Det är inte helt lätt att så fånga människors blickar och få dem att behålla skärpan.

_DSC0841fp

_DSC0846fp

_DSC0844fp

Carl Magnus Jonsson f. 1887

_DSC0845fp

_DSC0851fp

Carl Julius Lindström f.1887

_DSC0852fp

_DSC0849fp

Valfrid Eriksson f. 1881

_DSC0854fp

Ture Östberg f. 1881

_DSC0858fp

Axel Fornander f. 1876

_DSC0860fp

Gösta Heijkorn f. 1881. Morfar.

_DSC0862fb

Matt och en smula skakig men lycklig klev jag ner i den vackra matsalen för att äta en sen lunch.

_DSC0864fb

Mitt stora tack till värdshusets innehavare för hjälp, intresse och stort tillmötesgående!

Kommentarer

  1. Vilken lycka att hitta dessa fina porträtt! Var han självlärd?

    Jag har två tavlor - kol tror jag - som fars kusin gjort. Jag tror att de är från Forsbacka, men vet inte. Kanske ska fotografera dem och höra om någon känner igen platsen. Fast bruksgator ser ju nästan likadana ut, var de än ligger.
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. em: Men det låter spännande! Kan du inte göra det? Fotografera och lägga ut. Kanske jag, kanske någonannan, känner igen platsen.

    Ja, vad gäller teckning var morfar självlärd. Det enda han väl fått skolning i var det teckneri som hörde till hans yrke.

    SvaraRadera
  3. Förstår att du blev överväldigad och tagen. Vilken lyckad skattletarresa! Men jag förstår rakt inte var du gjort av dig i spegelbilden?

    SvaraRadera
  4. Nora: Du kan tänka dig!!! :)
    I den första tavlan kan man allt ana en Mira i glaset. Men på de andra har jag lyckats undvika blänk genom att vinkla tavlorna och sedan skeva i Photoshop. Restituera kallades det på den tiden man lutade fotoramen under förstoringsapparaten.

    SvaraRadera
  5. Fantastiskt fina porträtt han gjorde, din morfar! Och så BRA att du blev så väl bemött och fick gå in och fota fast de skulle stänga strax.

    SvaraRadera
  6. Jag förstår att du blev varm i hjärtat av det där besöket. Och jag håller med dom andra som sagt det: vilken duktig tecknare! Så där skulle jag vilja kunna rita.

    SvaraRadera
  7. När åker vi dit? Jag vill också se!

    SvaraRadera
  8. Vad duktig han var! ...och vad kul att du kom iväg och hittade dem. Måste ha varit en fantastisk upplevelse.

    Var du iväg och tittade på kägelbanan förresten? Det är något som jag skulle vilja besöka för de är så få kvar av dem.

    SvaraRadera
  9. Extra roligt och intressant att defina porträtten hänger kvar i samma omhuldade miljö som då de sattes upp. Att du hade en "hleig" stund förstår jag mycket väl.

    SvaraRadera
  10. Man blir verkligen rörd, vilket oväntat och starkt möte med en person som inte längre lever. Det händer inte ofta. Häls. från Anna

    SvaraRadera
  11. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  12. Men vad roligt!
    Och vilken duktig tecknare han var.
    Jag förstår din reaktion, från hjhärtklappningen och framåt.

    SvaraRadera
  13. Jessica: Det skulle komma ett stort sällskap gäster och de hade fullt upp med att förbereda, ändå tog de sig tid...

    Gabrielle: Jag med...

    Ninna: Det får bli nästa år...

    Scribo: Nej, jag missade kägelbanan. Den låg utefter gångvägen från bruket till värdshuset, och vi måste få med oss husbilen. Det får bli nästa gång...

    Viola: Helig var ordet! :)

    anna: Ja. Det var som levande direktlänkar mellan nu och då. Oerhört starkt. Jag förstår att du uppskattar det, med tanke på din blogg.

    Skaffaren: Vilken reaktion förstår du inte? ;)

    SvaraRadera
  14. Vilken upplevelse! Vilka fina teckningar! Jag känner att jag får gåshud! Detta var starkt.
    Din morfar var verkligen en sann konstnär - skicklig inom så många områden. Dessutom var han en stilig man.
    Mira, grattis till fantastiska gener!

    SvaraRadera
  15. Anta S: Verkligen! Om en hundradel av morfars begåvning skulle gått i arv till mig, så skulle jag vara lycklig...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.

Populära inlägg