måndag 20 juni 2011

Falu gruva

_DSC0930fg

Att åka ikring så här i bergslag och gruvbygder innebär att jag mer eller mindre ständigt korsar morfars spår. Även här vid Falu gruva har han varit, och det finns ett spännande inlägg i morfarsbloggen om den gången han höll på att fastna i gruvan.

_DSC0931fg
Adolf Fredriks lave.

Så här skriver han bland annat:

"Under bergselevernas gruvmätningar i Falu gruva sommaren 1903 blev jag tilldelad ett område på ca 70-metersnivån. Det var ett område, som väl inte brutits något i på åtminstone femtio år, ja kanske inte på hundra. Då man går (eller gick) ner i Falu gruva genom ”Anfarten”, belägen mitt för nuvarande Bergslagsmuseet, så kommer man efter en massa trappor ner till ”Allmänna Freden”, ett uråldrigt arbetsrum av väldiga dimensioner.

Det ligger på ca 70 meters nivå, d.v.s. ungefär i jämnhöjd med Stora stötens botten. Därifrån kan man sedan komma åt vitt skilda håll i den väldiga gruvan, vars sammanlagda ortlängd från början och till dåvarande tid (1903) sades vara bortåt 6 mil.

Jag njöt av Falu gruvas traditioner, som ännu avspeglade sig i en massa gamla hus och raserade schaktkistor och förtimringar – t.ex. i Wredes gamla igenrasade schakt. Och området kring Creutz schakt var också ovanligt ålderdomligt.”

_DSC0933fg
Stora Stöten och Husbergs pivå.

Stora Stöten, den enorma dagöppningen i Falu gruva, är i det närmaste 100 meter djup och 300 till 400 meter bred. Ett stort ras inträffade vid midsommar 1687, då gruvans fästen och bottnar brast ner till ett djup av 300 meter samtidigt som väggarna mellan de tre tidigare dagöppningarna Blankstöten, Bondestöten och Skeppsstöten störtade samman. Det mest fantastiska var att ingen människa omkom.

_DSC0934fg

_DSC0936fg

Falu rödfärg!?

_DSC0935fg

Creutz lave står ovanför Creutz schakt, som är 208 meter djupt. Schaktet är avdelat av en enorm trävägg som lär ska vara världens största byggnadsverk i trä. Inne i laven klingar fortfarande den konstklocka som skulle varna för om det uppstod något fel i pumpar eller konstgång. Morfar skriver mer om den nedan. Och ja – laven lutar…

_DSC0938fg

_DSC0942fg

Morfar igen:

“Där fanns på den tiden ett väldigt överfallshjul som drev en lång konstgång och där var också en pumpledning med den berömda konstklockan, som väl går än i dag, fastän numera elektriskt driven och blott ”symbolisk” ity att den inte numera gör någon nytta. (Den är stämd i Gess, och i Kurt Atterbergs fina kantat, som spelades på Dramatiska teatern under Bergshögskolans 200-års-jubileum (1919) – ”Järnbäraland” – var en klocka i gess inkomponerad i en av körsatserna).”

Hjulet finns än idag och ser ut såhär.

_DSC0939fg

Om tiden funnits hade jag gått ner i gruvan. Förresten – tiden fanns, men inget intresse från sällskapet…

Förresten råkar jag vara född i Falun, men det är inget som märks…

4 kommentarer:

  1. Ingen Mirastaty?
    Skandal!
    säger Margaretha
    som varit på en
    gajdad tur i gruvan
    för si så där en
    hundra år se'n

    SvaraRadera
  2. em: Mirastaty! Hehe! Näe - det märks inte på mig, menar jag. Var det så mäktigt nere i gruvan som jag inbillar mig?

    SvaraRadera
  3. Uppriktigt sagt minns jag inte så värst mycket av det - jag minns att guiden var bra, kryddade visningen med en del anekdoter. Hur gubbarna åkte ned i gruvan i en hink, och för att få rum så många som möjligt hade man bara ett ben i hinken! Och om Stor-Mats som hittades "balsamerad" efter att ha varit död länge.
    Margaretha

    SvaraRadera
  4. em: Hua! Bara ett ben i hinken! Jag kan tänka mig att de där gubbsen utvecklade en hel del dödsförakt. Dels för att stå ut med mörkret och djupen, dels för att visa sig kaxiga inför varandra. Men bara ETT ben i hinken!!!

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.