Sällskapet Sune Jonssons Vänner
Den 30 januari i år är det två år sedan fotografen Sune Jonsson dog, 79 år gammal. Han är en av de fotografer som betytt mest för mig både som fotograf och som etnolog.
Han var från 1960 knuten till Västerbottens museum i Umeå och arbetade med att dokumentera bygd och folkliv. Ingen kunde som han skildra den lilla människan och hennes miljö med en varm och innerlig känsla.
Bilden ovan på Gustav Karlsson i Attsjö, Småland, som tar sig ett bad, är en av de mest ömsinta och varma bilder jag någonsin sett. Jag publicerar den på min blogg trots att copyrighten ligger kvar hos fotografen. Han är död. Jag kan inte fråga. Men om han levat skulle jag velat sitta vid hans fötter och lyssna och lära. Jag får ta den smisk jag får i min strävan att sprida kunskap om denne duktige fotograf och hans livsverk.
Detta är riktig fotografi!
Jag har just gått med i Sällskapet Sune Jonssons vänner. Det kostar 150 kronor om året och genom sin förening hoppas de hålla Sune Jonssons arbete och verk levande.
Så här sa Sune Jonsson 1978:
“Ett dokumentärt arbete vänder sig inte till den estetiske finsmakaren, den förströdde konsumenten, utan till människor med vitalt behov att öka sitt vetande, förvandla förmedlade miljöer, epoker, naturstycken till personligt erfarenhetsstoff, något att berika sitt inre landskap med.”
Jag kan inte annat än hålla med...
Min fotograferande far satte stort värde på Sune J. som han kände ytligt från Fotografiska föreningen. och jag kan bara instämma i beundrarkören.
SvaraRaderaMargaretha
em: Jag tycker att Sunes bilder är så viktiga som motvikt till all gala- och glitterfotografi som man ser idag. Alla slimmade, mejkade photoshopansikten som inte har ett smack med verkligheten att göra...
SvaraRaderaMin absoluta favoritfotograf eftersom han fotat min barndoms jordbrukarsamtid i min egen socken. De "små" människorna. Även bönhusen i boken "Husen vid himlastigen" från 1998. Pappa hade många av hans tidiga böcker, jag har köpt de senare.
SvaraRaderaDet är något speciellt med svart-vitt...
Viola: Visst är det! Hans bilder är både väldigt fina mänskligt sett och ett enastående tidsdokument. Tänk att ha sin egen socken dokumenterad på detta vis...
SvaraRaderaÄr det inte han med "Hästen - arbetskamraten" - en bok jag alltid önskat mig. (jag är nästan säker i alla fall).
SvaraRaderaNågra av hans bilder har jag sett och jag kan sakligt konstatera att han var en stor fotograf. Det rena, det enkla och det avskalade i hans fotografi hör till det verkligt svåra att åstadkomma och få till på ett övertygande sätt. Glitter och glamfoton är roliga för stunden men faller i glömska så snart man vänt blad. De hårt photoshoppade och retuscherade porträtten som är högsta mode just nu får den avbildade att se ut som vore ansiktet uppbyggt av gummiduk och när den vurmen gått över kommer folk att oja sig över de avbildades spöklika utseende. Sune Jonssons bilder kommer att vara lika vackra och uppskattade om 100 år, det är jag övertygad om. Hmmm, jag borde nog gå med i det sällskapet jag med.
SvaraRaderaDen där bilden är också en av mina favoriter. Kan f ö bara instämma i allt som sagts. Underbar fotograf, viktiga bilder.
SvaraRaderaNinna: Nej, det är inte han. Fotograf till den boken är Peo Larsson: http://peolarsson.blogspot.com/2009/10/mina-bocker_27.html och texterna har Anders Johansson skrivit. Utgiven på LT:s förlag 1976. Går nog att få tag på antikvariskt.
SvaraRaderaStaffan H: Vurmar kommer och går - Sune består! :) Gå med du också, det kan det vara värt!
Nora: :-)
Kloka ord av Sune Jonsson.
SvaraRaderaNär vi flyttat in vårt nya hus fick vi bära in badkaret i huset och badrummet igen.
Det kanske snart dags att bära ut det igen?
Vi är ju faktiskt i Smålad och när vi tittade på huset första gången var ängen full av vitsippor.
Vad bra att du uppmärksammar denna underbara fotograf! Tack. En av mina favoritböcker ”Timotejvägen” har jag på jobbet och tittar ofta i den (som research eller bara för att den är så bra)
SvaraRaderaNu har jag också gått med i Sune Jonssons sällskap, tack vare dig.
Jag bor i Attsjö där bilden är tagen, har släktingar som var med i boken. Kan bara instämma fantastiska bilder!
SvaraRadera