En måndagmorgon då jag kom till jobbet var hela fontänen fylld med rosenblad. Till detta hade söndagskvällens starka blåst hävt i en massa gyllene höstlöv.
Resultatet blev nästan magiskt. Jag blev glad och resten av måndagen gick i något slags... romantiskt... skimmer.
Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.
Vackert! På vissa ställen slänger man väl just blomblad på brudparet?
SvaraRaderaKesu: I så fall hade brudparet, likt Ekberg och Mastroianni, vadat i fontänen...
SvaraRaderaHärligt.
SvaraRaderaVackert. Och prerafaelitiskt på nåt sätt.
SvaraRaderaSom om någon bildregissör hade haft sin finger med i spelet! Läckert!
SvaraRaderaordv: "undra" :))
Mycket vackert. Det vilar en air av japansk trädgård över det hela.
SvaraRaderaTack för att du sprider glädjen vidare!
SvaraRaderaJag tänker på Mästerdetektiven Kalle Blomkvist, "Röda och Vita Rosen".
SvaraRaderaSkønt! Både smukt...og troen på kærlighed!
SvaraRaderaRandiga Tråden: :) Verkligen!
SvaraRaderaNora: Huh? Förklara!
Lisette: Bildregissören var nog jag! :)
Staffan H: Ja, det håller jag med om...
Karin: Kunde inte låta bli!
Skaffaren: Just det. Det var Kalle Blomkvist som gifte sig...
Aputsiaq: Tänk att strö rosenbladen i fontänen...
Kan jag nog inte. Men rosenblad i vatten... De gillade väl sånt tänker jag mig...
SvaraRaderaNora: Den flytande Ophelia...
SvaraRadera