Olidan - 100 år

I måndags hade jag tillfälle att besöka en plats som jag har velat se länge, nämligen Olidans vattenkraftverk i Trollhättan.



Just i år är det 100 år sedan de fyra första turbinerna togs i bruk här vid Olidan. Verket byggdes sedan på ytterligare och kom att innehålla sammanlagt 13 turbiner varav 10 levererar el idag.




Vattnet går från intagsbyggnaden ovanför och faller ner genom turbinerna. Sedan fortsätter det ut genom kanaler under maskinhuset. Fallhöjden är 32 meter och vattnet rusar igenom med 950 kubikmeter per sekund.

Redan på avstånd anade vi mer än hörde ett dovt ljud från maskinhallen. När vi kom närmare var det som om hela luften vibrerade. Ljudet från turbiner, generatorer och framrusande vatten blandades med det forsande vattnet nedströms verket. Mäktigt. Nej - mer än mäktigt!



Olidestationen uppfördes under åren 1906-1919 i röd bohusgranit och arkitekt var Erik Josephson.



Yttre trappan upp till intagsbyggnaden.




Turbinerna som är av francistyp, som lämpar sig bäst för fallhöjder mellan 10 till 500 meter, har tillverkats av NOHAB och Karlstads Mekaniska Verkstad i Kristinehamn. Generatorerna, som man kan ana genom de höga fönstren, kommer från ASEA. Bilden ovan är ett av löphjulen från turbin 1, och det gjorde tjänst från 1910 till 1936.




Familjen åkte ofta till Trollhättan när vi var små för att titta på slussarna. Däremot lyckades vi på något sätt alltid missa Olidan.

Det första H sa när han klev ur bilen i måndags var... -Sagan om Ringen?



Det är inte ofta nu för tiden som man får se något så här mäktigt. Varken vad gäller byggnadskonst eller kraftutvinning. Visst finns det många vattenkraftverk som klår Olidan, men knappast i kombination med en sådan här arkitektur.






Vattnet till kraftstationen leds via en 17 meter djup kanal som går förbi Trollhättefallen och parallellt med Trollhätte kanal.

På bilden nedan syns gamla älvfåran, där vattnet släpps på vid Fallens dag i juli varje år. Ovanför de tomma fallen syns Hojums kraftstation.



Intagsbyggnaden med sina inspektionsbalkonger.




Vackert. Vördnadsbjudande. Imponerande.

Mira blev stum, yr i huvudet, glad och alldeles skakig av lycka. Ja - jag har sagt det förut och säger det igen - Jag är en Mupp! För att inte säga Nörd!



Varenda detalj är genomarbetad och väluttänkt.




Till sommaren åker vi hit igen. Dels för att få se mer och dels för att få komma in och se hur det ser ut inuti.