lördag 21 november 2009

Wira bruk



O fröjd! Efter dagar och veckor av strilande regn kom så en dag med strålande sol. En hel dag! Vad kunde man annat göra än att ge sig iväg på utflykt för att få i sig så mycket ljus som möjligt.

Och eftersom jag är den jag är, nosade jag raskt upp ett gammalt bruk att dokumentera. Bruksmiljö och ljudet av det forsande vatten gör mig både lugn och vetgirig.




Wira bruk ligger ungefär 2,5 mil söder om Norrtälje och anlades så tidigt som på 1630-talet. Bruket var under lång tid det enda svenska bruk som tillverkade klingor till kronans hugg- och stickvapen.



Efter att att dessa privilegier upphört avtog vapensmidet eftersom och nyttoföremål som bland annat liar och yxor tillverkades istället.



1948 dog den siste Wirasmeden och bruket förföll sakta men säkert.



1965 restaurerades bruket och hålls numer i stånd av Stiftelsen Wira bruk. Här finns konstsmed, museum och kaffestuga.



Som vanligt när jag går omkring i sådana här miljöer, ser jag dåtiden som någon sorts lager på lagerhändelser. I skugglik genomskinlighet skymtar smederna, drängarna, fororna. Ett myller av liv och idoghet.



Blandat med forsens sorl hörs hammarslag och rop. Det doftar av vedbrand och kökkenmödding och överallt ligger stångjärn och färdiga produkter som ska forslas bort.





Kanske är det därför jag har svårare för det blänkande nya. Där finns ingen historia. Ingen transparens. Inga rörelser i ögonvrån. Inget liv.

Plötsligt slår mig tanken: I det nya är det jag som får skapa de första spåren. Jag som får bli minnets skugga i de efterföljande generationernas seende. Och kanske är det den tanken som skrämmer. Jag vill hellre vara en länk i kedjan än en föregångare. Tror jag...



Sedan är det det här med min fascination över den gamla tekniken. Hur människan tog tillvara utan att förstöra. Utnyttjade vattnets och vindens kraft med sinnrika men enkla lösningar.



Fånga vinden, fånga vattnet. Och sedan släppa dem vidare igen.





Läs mer om Wira bruk.

11 kommentarer:

  1. Så många gånger som jag tänkt åka dit på väg upp mot Roslagen men det har aldrig blivit av. Det ser ju fantastiskt ut, måste planera in ett vårbesök känner jag...

    SvaraRadera
  2. Slottsträdgårdsmästaren: Och jag som var alldeles övertygad om att du kände din väg mot Norrtälje utan och innan... Vårbesök rekommenderas definitivt!

    SvaraRadera
  3. Tack Mira,
    Du har en förmåga att pricka in mina smultronställen!
    Margaretha
    som undrar vart solen tog vägen

    SvaraRadera
  4. Vackert! Bilderna inspirerar verkligen till nya bruksspaningar.

    SvaraRadera
  5. Å, dere har så mange fine bruk i Sverige. Det var en helt annen industri enn her i landet. Men det fantes svenske smeder også herover.

    Var det vallonske smeder, tror du? Takk for titten - og stemningsfulle bilder - som alltid. :)

    SvaraRadera
  6. em: Se där ja... Har du tips på fler smultornställen som jag ska leta upp åt dig?

    Scribo: Kul! Uppland är ett eldorado för bruksälskare. Men jag upptäckte i somras även Västergötland. Många åar och gott om små bruk och kraftverk!!! Min dröm: Dokumentera en å eller en trakt och dess bruk. Från stora till små. Med historia, gamla bilder, nya bilder, minnen. Kundkrets för en sådan bok: Hembygdsföreningen... :-I

    Anita: Men hur tillverkades bruksjärn i Norge? Hur maldes mjöl? Vattenkraft måste det väl ha funnits gott om i smååar och bäckar. De vallonska smederna fanns nog lite varstans. Deras skicklighet var ju stor, och de efterfrågades säkert till fler platser.

    SvaraRadera
  7. Vi har hatt jernverk her også, men ikke i en så stor grad som i Sverige, med brukspatron og et helt lite samfunn. For eksempel ligger dette gedigne rett i nærheten her:
    http://www.odalsverk.no/historien.php

    Ellers - Sikåa, Feiring verk og Eidsvoll verk i en viss omkrets herfra. Og gruvene i Kongsberg - hvor der fantes sølv!

    Men vi har hatt mange flere selveiende bønder enn i Sverige, statare fantes for eksempel ikke. Husmenn satt gjerne med jord - mot arbeidsplikt på storgården/godset.

    SvaraRadera
  8. Anita: Spännande och märkligt att två såpass lika grannländer har så olika traditioner. Jag var in och tittade på Odals verk, och vilken märklig huvudbyggnad! I grund en 1700-talsbyggnad, men vilken lustig veranda på framsidan... Kul att få se! De norska husmennen, kan de ha motsvarat våra torpare? Fast de ägde sin jord?

    SvaraRadera
  9. Vira bruk har jag besökt två gånger. Första gången var med skolan när jag gick på mellanstadiet, andra gången var på 90-talet och då tog jag bilen dit. Härlig miljö är det där!

    SvaraRadera
  10. Staffan H: Då börjar det väl bli dags för ett nutt besök! Smeden hade dessutom gjort vansinnigt vackra ljuskronor...

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.