tisdag 3 november 2009

Ryfors - Morgonpromenad



Jag vaknade tidigt på morgonen och gick ut. Luften var disigt isig och en svag sol försökte förgäves bryta genom molnen.



Jag gick förbi den gamla biografen. Konstaterade att Stefan och Sebastian ännu inte kommit och styrde stegen förbi golfbanan mot ljudet av forsande vatten.



När jag vände mig om såg jag Engelska villan ur sin nog allra som vackraste vinkel. Jag måste komma hit igen till våren och ta om den här bilden.



Jag gick en bra bit utefter åns kant och trodde ett tag att jag inte skulle komma ner, eftersom ett elstängsel tämligen effektivt hejdade min framfart. Jag visste inte om det var ström på och jag hade ingen som helst lust att kolla.

Men till slut hittade jag en stig som ledde ner till vattnet.



Halvvägs ut i Tidans svarta vatten balanserade ett gammalt badhus. Meningen var väl att gästerna från villan skulle gå ner där och ta sig ett dopp i skydd av planket.




Vattnet flöt stilla i dammen. Bara några tiotals meter nedströms låg en gammal kvarn med vattenhjul och dammluckor. Därbortifrån gormade vattnet och jag kunde se på den till synes lugna ytan i badhuset att vattnet sjöd där inunder. Aldrig att jag hade gått i, ens i varmaste sommartid. Det är sådant här jag drömmer mardrömmar om. Svart, sugande vatten.



Hela byggnaden lutade sig lite. Trött och en smula vattensjuk. Ingen badar här längre. Inga skrik och skratt eller glada plaskanden om sommarkvällarna.



Försiktigt stängde jag dörren och gick vidare mot den gamla kvarnen. Vattnets sorlande blev starkare. Och så såg jag dammluckorna. Och den smala spången över...



7 kommentarer:

  1. Härliga hus och omgivningar. Jag förstår mycket väl att ni skämde bort er med övernattning där. Det gjorde ni alldeles rätt i!

    SvaraRadera
  2. Värsta skräckfilmsvattnet, huh! Det ser nästan rent elakt svart ut, omgivet av sitt plank. Bara tanken på att doppa en tå får håret att resa sig på ryggen.
    /I.

    SvaraRadera
  3. Nej stopp och belägg, nu tänkte jag allt lite fel. Jag har ju inget hår på ryggen.

    Nackhår! Bör det nog vara. :-)

    SvaraRadera
  4. Staffan H: Ja, jag har kommit att bli väldigt förtjust i det där stället. Snacka om prång och hemliga skrymslen... Förutom god mat och trevlig personal.

    IET: Ja, det var rysigt! Och då ska du bara veta hur det kändes att sedan gå över spången vid dammluckorna...

    IET: Hahahaha! Nåt litet fjun har du väl som kan resa på sig...

    ordverifiering: eniann, och det kan man väl säga... :)

    SvaraRadera
  5. Mera Ryfors? TACK! Jag har skrivit upp plejset på mitt kom ihåg-ställe när jag skriver ner (eller upp) alla tips jag annars skulle glömma. Hit ska definitivt B och jag! Jag tycker det är så vackert när naturen går till vila, frostnupna gärden i morgondiset. Åh!

    SvaraRadera
  6. Tack för vacker promenadbeskrivning. Suggestivt med det gamla badhuset. Även om det känns mardrömsaktigt med det mörka vattnet kan jag inte låta bli att glädjas åt att badhuset får finnas kvar. Vi lever ju i "trygghetsnarkomanernas land" där vi ska hindras från att komma i närheten av sånt som kan vara farligt (tänk på Beckholmen där man ju stängt av mer och mer) och därför är det på nåt sätt skönt att det finns lite farligt kvar. Jag vill ju inte att nåt litet barn ska ramla ner i det där vattnet och ingen annan heller förstås - men du förstår säkert vad jag menar.
    Fina bilder och härlig beskrivning av din promenad.

    SvaraRadera
  7. Kesu: Mera Ryfors kommer!

    Gabrielle: Jag förstår precis vad du menar! Och jag får en känsla av att de barn som råkar illa ut är de som blivit alltför överbeskyddade. De har inget vett att akta sig själva. Som Ronja Röverdotter och Vargfallet. Även om det å andra sidan kanske var lite att ta i...

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.