Penningby slott



Det egentliga målet för gårdagens utflykt var Penningby slott någon mil söder om Norrtälje. Vi har varit framme och tittat förut, men inte gått närmare.

Denna byggnad är mycket märklig. En stor fyrkant i mitten med ett försvarstorn i varje diagonal. Klicka på skyltbilden nedan så får du lite mera fakta om slottet. Länken ovan leder till Slottsguiden.se som också har en hel del matnyttigt att erbjuda.



Slottet var en gång i tiden en våning högre, men en brand på 1830-talet förstörde taket och hela den övre våningen.



TV-serien "Huset Silfvercronas gåta" spelades in här på Penningby på 1970-talet, och det är nästan så jag vill skaffa filmen bara för att få se hur det såg ut. Jag såg den tyvärr aldrig då.



Slottet är numer obebott och privatägt och en tämligen märklig känsla infinner sig när jag går omkring här. Någonting mycket, mycket uråldrigt. Trots att jag själv arbetar i ett slott från 1500-talet (med medeltida murar i källaren) så känns det här på något sätt äldre.



I det sydvästra tornets källare finns en djup och märklig brunn. Den gjordes för att slottet skulle kunna utstå längre belägringar utan att dess innevånare skulle lida brist på vatten.

Jag måste återvända hit så jag får se slottet från insidan - visningar förekommer sommartid - och då också få titta på den omtalade brunnen.



Solen stod lågt och ljuset skapade spännande effekter på slottsmurarna. De höga träden i det som en gång varit en vacker engelsk park, men som numer mest ser ut som en slybevuxen våtmark, kastade långa skuggor. Solstrålarna glittrade i en liten stillastående bäck, och på avstånd kunde man ana den lilla sjön som innan reglering och utdikning omslöt slottet på tre sidor.



Här är vackert. Vackert och ödsligt på samma gång. Och inte vid något av mina andra olika slottsbesök har jag känt den här lite krypande känslan längs ryggraden som jag fick här... Jag skulle inte vilja gå hit igen ikväll.



Bilden nedan är från Erik Dahlberghs Suecia Antiqua et Hodierna och visar Penningby som det kan ha sett ut på slutet av 1600-talet. Kan ha sett ut, säger jag, för den gode Dahlbergh tog ofta till lite i överkant i sina bilder. Vårt slott, till exempel, har aldrig sett ut så som det gör i Suecia.



Jag får säga om Penningby som om så många andra platser jag besöker: -Jag får komma hit igen så jag får se insidan.

Kommentarer

  1. For et vakkert slott, men jeg hadde ikke våget meg dit når mørket falt på... Er litt pysete slik.

    Deilige bilder med interessante vinkler, takk skal du ha, Mira! Så fikk jeg reist på "tur" i helga, også.

    SvaraRadera
  2. slottsträdgårdsmästaren22 november 2009 kl. 20:02

    Mitt slott...ett stenkast..eller några från min födelsestad Norrtälje. Härliga bilder Mira!

    SvaraRadera
  3. Hoppas att det var ok att jag länkade ditt inlägg till min spaning i slottsparken från 2006?

    SvaraRadera
  4. Jag behöver ju inte önska - du betar av ett smultronställe efter det andra!
    Finns det fortfarande en jättestor lada där de säljer tingel-tangel, tvärs över vägen?
    Jag har tänkt på några ödegårdar vi besökte för länge se'n - men jag minns inte exakt var, annat än att det var i området mellan Roslags-Kulla, Riala, Össeby-Garn. Där for vi mycket, ställde bilen och promenerade.
    I norra delen av det området finns Beateberg, ett fint slott. Och jag tror att Edsbro ligger i närheten.
    Margaretha

    SvaraRadera
  5. Misnnelig, Em. Slike gods og slott finnes det ikke så mye av i vårt land. Et nærmest øde slott av dette kaliberet er omtrent utenkelig. Den norske adelen (som var semi-dansk) ble avskaffet i 1814...

    SvaraRadera
  6. Vad roligt att se. Och vilken märklig byggnad. Undrar hur pass annorlunda (om alls) stämningen är på sommaren, i högre ljus...
    /I.

    SvaraRadera
  7. Anita: Du kan tänka dig när det stormar i höstens tid och det knakar och gnisslar i de gamla träden och suckar i vindfång och gamla fönster... Burr!

    Slottsträdgårdsmästaren: Ditt slott? Det trodde jag var Engsholm??? ;-) Du min vän, du får alltid länka!

    em: Linneladan finns kvar och där var julförsäljningen i full gång. :-( Beateberg? Det vore roligt att snoka rätt på vid tillfälle. Tack för tipset!

    Anita: I Sverige finns adeln kvar, även om ingen adlas längre. Jag känner minst tre grevar och en grevinna!!! ;-)

    IET: Rundare? Mjukare? Men lika märklig... Slottet i julinatt... Med dimmorna som far i sjok och trasor. Märkliga nattfåglar. Och ett flämtande ljus som smyger från fönster till fönster. Där inne...

    SvaraRadera
  8. Imponerende, Mira!
    En god venn hadde en forfader - oldefar tror jeg det var, som skulle adles i Sverige. Men han presterte å dø før han kom fram til Stockholm! Snakk om skuffelse for etterkommerne. :D

    SvaraRadera
  9. Anita: Hehe! Vad jag menar är att de är rätt många och oftast som folk är mest... Ja, det kan jag tro blev en besvikelse för de de efterkommande. I Sverige har ju adelsskapet ärvts till skillnad från det i England. Och där adlar ju drottningen fortfarande efter förtjänst. Känns bättre tycker jag...

    SvaraRadera
  10. Jepp, jeg vil tro de er som folk flest, men med ganske kule etternavn - jfr databasen til Riddarhuset. :D

    SvaraRadera
  11. Vilken fantastiskt vacker byggnad, jag faller som en fura.
    Bilderna väcker verkligen ett utflyktsintresse :) Dit vill jag.

    SvaraRadera
  12. Vilka vackra bilder och en sådan spännande miljö du har fångat. Jag börjar samla utflyktstipsen på hög nu!

    PS Teveserien minns jag faktiskt lite av fortfarande.

    SvaraRadera
  13. Anita: Horn af Åminne, Rääf i Småland, Svinhufvud och von Schmuck. Jojo.

    Christina: Säg till när du åker dit så gör vi sällskap!

    Staffan H: Vet inte varför jag missade TV-serien helt. Hade väl annat för mig...

    SvaraRadera
  14. Jeg husker svakt at "Huset Silfvercronas gåta" gikk på STV. Men jeg husker bedre den skumle familien Selambs på godset Selambshov. Uhu. Det var skummelt for en ung dame. ;)

    SvaraRadera
  15. Tack för turistguiden! Det slottet kommer vi verkligen inte att bara åka förbi om/när vi har vägarna till de trakterna. Jätteintressant.

    SvaraRadera
  16. Penningby slott är också välkänt för mig. I Penningby svänger man av mot Furusund och åker sen "sju strömmars väg" till färjan i Furusund som sen går till min gamla hem-ö Yxlan. En otroligt vacker roslagsväg som varmt rekommenderas!

    Linneladan ligger inte tvärs över vägen som em trodde utan på samma sida vägen som Penningby slott på väg 257 antingen till eller från Norrtälje om man åker "kustvägen" från Åkersberga (rekommenderas för då passerar man bl.a Roslagskulla kyrka - där Jarl Kulle ligger begravd - och kan också svänga av mot Vira Bruk, gammalt svärdstillverkarbruk från 1600-talet där också den första versionen av Gösta Berlings Saga spelades in).

    Linneladan säljer inte tingel-tangel utan kvalitetsvaror som möbler, linne, porslin och inredningsdetaljer. Kanske kan det verka tingel-tangel vid påsk och jul när det är mycket pynt men det är annars ett välkänt och väletablerat ställe i Roslagen dit det går bussturer med köpintresserade till och med. Jag har varit trogen Linneladankund sen 1970-talet och känner väl förra innehavaren så jag slår gärna ett slag för detta ställe som nu har nya ägare sedan ett år.

    På Penningby slott arrangeras sommartid konserter, bl.a nu sedan flera år det som kallas Sommarnattens Toner, ett svensk-fransk arrangemang i ledning av Eva Dahlbecks son, David Lampell. (Efter hans mammas filminsats i Sommarnattens Leende). Han är kompositör, bosatt i Paris och i Roslagen och varje sommar är det helt fantastiska och utsålda konserter i olika roslagskyrkor, Norrtälje och Blidö bland annat. Med en blandning av franska och svenska musiker, helt otroliga!!

    Jag har också bara varit utanför slottet och har exakt samma känsla som Mira - det känns i varje fiber att något odefinierbart händer där.

    Om man går till Norrtelje Tidnings arkiv finns säkerligen många artiklar om slottet. En av de tidiga medarbetarna, Esse Jansson, som var tidningens kulturredaktör och senare kolumnist är/har varit bosatt i Penningby prästbostad och kan nog allt om slottets historia.

    Det jag hört och som de flesta i trakten vet är att det lär spöka våldsamt på slottet. Det är en Vita Fru som syns i slottsfönstren och enligt vad jag förstått så är det så läskigt att den som får syn på henne dör inom kort.

    Så håller er ifrån Penningby slott nattetid! Jag får alltid the creeps när jag är i närheten och skulle ALDRIG gå in där om det inte vore just en vacker konsert med många människor närvarande!!

    Miras vision om slottet och flämtande ljus i fönstren stämmer väl med det jag hört händer - exakt så lär det se ut!

    Vi har goda vänner på Blidö vars son är sambo med en flicka vars föräldrar äger och bebor stället så jag kan förhöra mig om flera detaljer om så önskas?

    SvaraRadera
  17. Monet: Sju strömmars väg. Vilket vackert namn! Passerar den sju strömmar, eller varför heter den så?

    Om du tittar lite före mitt inlägg om Penningby, så ser du att vi även stannade till vid Vira. En spännande plats.

    Vi tittade in i Linneladan den här gången också. De har förut sålt de enkla, rena provençalska tyger som vi är så förtjusta i, men de fanns tyvärr inte kvar.

    Är Sommarnattens toner något återkommande evenemang? Det vore soligt att åka dit och lyssna någon gång. (Om jag törs...)

    Däremot var vi i Roslags Kulla kyrka för många år sedan och hörde en av Monica Zetterlunds sista konserter. Vackert och gripande.

    Ja, där på Penningby kan man verkligen ana en "närvaro" eller vad jag ska kalla det. Kanske är det därför ingen vill bo där... Det vore spännande att få veta mer...

    SvaraRadera
  18. Jag missade Wira Bruk, kul att du varit där också. Varje sommar är det Wira-spelen, utomhusteater som är mycket välbesökt. Åk dit då!

    Jag frågade min väninna vars son är sambo med dottern till familjen som äger Penningby. De bor i ett hus strax innan slottet. Det används för privata fester inom familjen och man firar också midsommar där i "stensalen". Jag tror det är där konserterna hålls. Jag har bara varit på Sommarnattens Toner i Blidö kyrka, inte i Penningby. Men håll koll på det evenemanget, det är alldeles fantastiskt!! Återkommer i roslagskyrkorna varje sommar.

    Min väninna har varit inne i slottet och det lär finnas ett rum till höger i ett av tornen där den vita frun går igen. Hon vågade faktiskt inte titta in i det rummet, så läskigt tyckte hon det var. På fråga till familjen om det spökar blinkar man bara lite finurligt. Men jag vet att jag hört att det är en läbbig vålnad som man inte ska se för då går det illa för en. Jag tror inte hon är där när det är konsert:-)

    Synd att Linneladan verkar ha ändrat sortiment med de nya ägarna. Å andra sidan gillade jag aldrig de bjärta provencetygerna/dukarna som förra ägaren tog hem. De var svindyra jämfört med vad man betalar härnere. Och Lena Linderholms provenceinspirerade keramik är också svindyr och inte alls lika vacker som "originalen" härnere. Tycker jag.

    Sju strömmars väg tror jag den kallas för att vägen mellan Penningby och Furusund egentligen går över nu igenväxta sund mellan de öar som leder fram till Furusund. Titta på en karta eller ett sjökort så ser du att man faktiskt kör bil mitt i skärgården. När man kör den här vackra vägen så ser man på flera ställen vattnet på båda sidor om vägen.

    Du som är så duktig på att föreviga och berätta om historiska miljöer kanske skulle ta dig en tur till Furusund? Till vardags ett pyttesamhälle med Macken och färjeläget som centralpunkt. Men med mycket spännande historier, inte minst sedan Strindbergs tid. Jag känner en Roslagsguide som bor där och kan allt, säg till på Facebook om du vill ha namn och telefonnummer till henne, hon berättar gärna!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.

Populära inlägg