Sinnrikt - Doft

Luktsinnet - doften av macchian, le maquis, il mucchio - ligger tät och tung över ön och jag känner den det första jag gör när jag stiger av planet på Poretta, Bastias flygplats. Macchian är den täta, ogenomträngliga växtlighet som täcker stora delar av ön. Som ett grönt lurv klättrar den uppför bergssluttningarna, kantar vägarna och kryper tätt intill husen. Ibland brinner den och man kan se stora, avbrända partier längs bergssidorna. Men macchian är lika seg och trotsigt enveten som korsikanarna själva, och den har snart återtagit sin plats och grönskar igen.

Macchian består till stor del av rosmarin, fänkål, myrten, ginst, cistrosor, korkek, stenek, lavendel och ljung. Under blomningen på våren lyser hela ön i vitt, gult och rosa.

I de små butikerna kan man köpa påsar med macchiakrydda för fisk eller kött och miel du maquis, honung med en alldeles särskild doft och smak.

Macchian var dessutom ett alldeles utmärkt skydd för de män som av en eller annan anledning behövde gömma sej undan överhet eller hämndlystna rivaler. De var borta i macchian och lokalbefolkningen teg.

Dofterna från havet, jorden, röken från restaurangernas grillar och, tyvärr, dåligt förbränd diesel - blandar sej ständigt med macchiadoften och blir något alldeles speciellt. Korsikadoft.