Jaha, kan man tänka sådär också

Så infinner sej då frågan (den oundvikliga): Varför skriver jag? Och varför skriver jag i en blogg för alla och envar att läsa? Kunde jag inte skriva alldeles för mej själv och lägga i byrålådan?

Kanske ska jag fråga mej själv: Varför läser jag? Varför bär jag hem hyllmeter efter hyllmeter från biblioteket och ägnar nästan vareviga ledig stund med snoken i en bok?

Jag tror jag har kommit på, om inte svaret, så i alla fall en del av ett svar: Jag vill se om jag kan känna igen mej någonstans. Finns det någon där ute som upplever världen som jag? Som vet ett enda litet förhållningssätt till tillvaron som kan fungera? Finns denna någon som kanske kan le igenkännande, säja jaha, precis sådär har jag tänkt. Eller jaha, kan man tänka sådär också. Och då är man kanske inte så ensam mitt i vimlet.

Eller som min familj ropade i lingonskogen när jag var liten och vi tillfälligtvis inte såg varandra. (Det var för mycket granar ivägen!)


Här är jag, var är du?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.

Populära inlägg