16 år och på väg till Thörners i Uddevalla

Tänk att det har tagit så lång tid för mig att komma fram till något av det allra viktigaste i mitt liv och min tillvaro. Musik…

Musikervännen och jag talar ofta om musik. Vi har till och med kommit in på så gräsligt svåra saker som vad musik egentligen kan vara. Att få för sig att vi skulle kunna lösa den frågan verkar vara både pretentiöst och förmätet, så vi bryr oss inte riktigt om det. Vi bara spånar, är ömsom djupsinniga och ömsom lättsinniga. Och i de böljande resonemangen snubblar vi säkerligen understundom över både rimliga svar och fullständigt fnattiga påståenden. Han är yrkesman och jag en hängiven (läs svårligen beroende) musikfantast, men vi har i alla fall kul.

Vi gav varandra en uppgift här för några år sedan: att ställa samman en lista med de stycken och låtar som betytt allra mest för oss under åren. Gissa om vi drog på det. Bångstyrade. Tjurade. Gömde oss. Vad som helst för att slippa denna övermäktiga uppgift.

Tillslut slog jag mig ner framför cd-hyllan. Tänkte: jag börjar där det började. Den dag då jag som 16-åring stegade iväg till Thörners i Uddevalla för att köpa min första klassiska skiva. Där. Börjar. Jag.
Det blev fem. Fem stycken LP-skivor som jag bar hem i famnen med en känsla av eufori och något oåterkalleligt. Hem för att lyssna på Hela Stycket.

Dessa fem blev mina första stora musikupplevelser och därför var de självskrivna på min lista.

• Schubert, stråkkvintett C Dur, op 163
• Beethoven, Sonat Pathetique
• Beethoven, Symfoni nr 6, ”Pastoral”
• Dvorak, Symfoni nr 9, ”Från nya världen”
• Tjajkowski, Symfoni nr 6

Jag brände ner delar av dessa på min första essentiella musik-cd och där fick också

• Verdis Requiem, Lacrimosasatsen, plats.

Detta är bara början, och listan kommer att växa. Men det var här det började. Jag lär åtskilliga gånger återkomma till ämnet.

Musikervännen har ännu inte presenterat sina fem första.