Själens furir

Å vad gör man när man tappat lusten? Lusten att fotografera, lusten att skriva, lusten att upptäcka och vara nyfiken? När impulsen att lyfta kameran genast dödas av den inre furiren: ”Vad fan ska du ha den bilden till?” Och när jag får syn på en vacker yta, vinkel, form eller färgton så dyker den jäkeln upp igen med ”Du kan ju inte plåta annat än gamla ruffiga kåkar och hur kul är det?!”

Då längtar jag efter att tassa utefter en disig havsstrand och bara fotografera dimma, drivved, våta stenar och strandfynd. Rensa själen och ge fan i furiren och hans mördande kritik.

Jag vill få ro.

Kommentarer