Barhults gruva

Inte visste jag att trakten runt min barndoms Munkedal i norra Bohuslän var så full av gruvor, alla nu för tiden mer eller mindre bortglömda, vattenfyllda hål. Platser som en gång varit lönsamma och fyllda av liv och rörelse. Vi besökte en av dem i förra veckan och åkte rakt upp i skogen öster om Kärnsjön till Barhults fältspatsgruva.

Kunskaper går tyvärr inte i arv om personen som besatt kunskapen dog innan man föddes. Men det verkar som nyfikenhet och intresse kan göra det. Och jag har, sedan jag blev vuxen, varit fascinerad av gruvor och gruvdrift. Morfar var bergsingenjör och många gånger under sitt yrkesverksamma liv blev han kallad att inspektera och bedöma eventuella malm- och mineralförekomster, bland annat då fältspat. Han skriver i sina memoarer: På den där tiden voro porslinsfabrikerna ytterligt stränga i sina fordringar på fullt glimmerfri fältspat. Och fastän man i fältspaten från Siarö nog kunde plocka fram utomordentligt fina skivor av ren laxröd ortoklas, så var det nog svårt att få några större partier fullt glimmerfri fältspat. Skrädningen blev för dyr. Jag har de allra livligaste minnen av våra ständiga roddturer från Vättersö över till Siarö. Och hvad jag var intresserad av fältspatsgruvan! Jag hade Geologiska Undersökningens karta i 1:5000 med mig på mina utflykter i Vättersös omgivningar, och med ledning av den sökte jag upp alla möjliga förekommande bergarter. Det var nog här som den blivande bergsingeniören föddes.

-

Följande fakta om Barhult har jag hittat i rapporten Malmer, industriella mineral och bergarter i Västra Götalands län, inklusive kommunerna Habo och Mullsjö från Sveriges Geologiska Undersökning, SGU.

Barhult var i slutet på 1940-talet Bohusläns största och landets tredje fyndighet av kvarts och fältspat. Den upptäcktes 1934 och är upptagen på en i väst–östlig riktning utsträckt gång med ca 45° stupning mot söder. Sommaren 2000 är brottet 100 x 50 m stort och helt vattenfyllt. Pegmatitgången lär ha haft en största bredd av 44 m i dagen och smalnade något till 40 m bredd längre ner. Enligt uppgift skall gruvans största djup vara 70 m. Pegmatiten har haft en zonal byggnad som i sina övre delar lär ha haft grova utskiljningar av fältspatin-divider med upp till 3 m i diameter. På 50–55 m nivån skall man i gruvans västra ände haft en homogen kvartsmassa som var 20 m bred och som sträckte sig upp på högre nivåer till östra gaveln. På ömse sidor om densamma fanns röd mikroklinpertit jämte plagioklas och längre ut från kvartskroppen förekommer muskovit och biotit i en småfjällig blandning. I anslutning till gruvan fanns kross och malverk där kvartsen sorterades i prima och sekunda, den förra med 99,9 % SiO2 medan fältspaten sorterades i fyra kvaliteter. [...] Totalt bröts i Barhult 6 291 ton prima, 9 779 ton sekunda samt 13 815 ton andra kvalitet fältspat värderat till 526 063 kr. Under samma tid bröts 91 634 ton kvarts till ett värde av 1 109 071 kr (Sundius 1952). [...] Den (Barhults gruva) innehåller fältspatkristaller, som är 2 till 3 m i diameter.

-

Kvartsen lastades på lastbil och kördes ner till båtar i Saltkällans hamn som vi också besökte senare samma vecka.

Barhults gruva var en spännande plats att besöka. Att tänka sig ruschen, oväsendet, myllret och att nu bara stå och stirra ned i ett 70 meter djupt, vattenfyllt, svart och sugande hål. Knappt någonting av den omfattande anläggningen går att skönja idag. Något enstaka fundament, rostiga metallföremål, grunder och mängder av kvarts- och fältspatskross.

De två gamla fotona först i bildserien fanns på platsen. Fotograf okänd. Bilden på gruvgången kommer från Bohusläns Museum, foto Oscar Färdig.