Mourèze
Sakta men säkert börjar vi utforska vårt franska grannskap. En solig och varm dag i november åkte vi upp till Mourèze, som ligger i bergen norr om vår franska by och cirka 8 km från Clermont l'Hérault.
Luften var precis sådär klar som den kan bli på hösten och trots att det var varmt fanns en första aning av kyla i skuggan. Det märktes att det var utanför turistsäsong. Denna plats som brukar vimla av turister besöktes nu bara av ortsbor och någon enstaka fransk familj på måndagsutflykt.
Vi åt vår lunch på den trivsamma och smakfulla lilla restaurangen L’Art de la Flamme och promenerade därefter genom byn upp till den märkliga stengrytan Le cirque de Mourèze, som är ett område med enorma dolomitstenpelare utspridda över en 300 hektar stor yta. Detta vilda och dramatiska landskap är resultatet av erosion och för personer med livlig fantasi, befolkat med allt från gargoyler och vakttorn till karyatider och urtidsmonster. Jag skulle inte vilja gå vilse här och jag skulle definitivt inte vilja vara här på natten. Jag tror stenarna sjunger, väser, morrar, tjuter...
En kvinna vi mötte på det lilla torget berättade att det blir mycket varmt här på sommaren och att den bästa tiden att besöka platsen är på vår, höst och vinter. Stekgryta.
Hit återkommer vi gärna. Men vi undviker nog sommaren, tror jag.
Sen vände vi nosarna mot Lac du Salagou.
Luften var precis sådär klar som den kan bli på hösten och trots att det var varmt fanns en första aning av kyla i skuggan. Det märktes att det var utanför turistsäsong. Denna plats som brukar vimla av turister besöktes nu bara av ortsbor och någon enstaka fransk familj på måndagsutflykt.
Vi åt vår lunch på den trivsamma och smakfulla lilla restaurangen L’Art de la Flamme och promenerade därefter genom byn upp till den märkliga stengrytan Le cirque de Mourèze, som är ett område med enorma dolomitstenpelare utspridda över en 300 hektar stor yta. Detta vilda och dramatiska landskap är resultatet av erosion och för personer med livlig fantasi, befolkat med allt från gargoyler och vakttorn till karyatider och urtidsmonster. Jag skulle inte vilja gå vilse här och jag skulle definitivt inte vilja vara här på natten. Jag tror stenarna sjunger, väser, morrar, tjuter...
En kvinna vi mötte på det lilla torget berättade att det blir mycket varmt här på sommaren och att den bästa tiden att besöka platsen är på vår, höst och vinter. Stekgryta.
Vilken häftig by, liksom de dramatiska omgivningarna. Ska nog noteras på min besökslista. När det nu kan bli...
SvaraRaderaDefinitivt värt ett besök! Undvik hetaste sommarmånaderna bara!
RaderaTill den grytan vill jag resa när jag får resa igen. Påminner om fantastiska El Torcal vid spanska Antequera, ett område jag besökt tre gånger och gärna besöker igen.
SvaraRaderaJag googlade lite på El Torcal och det gör det verkligen! Fast El Torcal verkar större. Ännu ett resmål att lägga till på listan. När vi nu får resa igen...
Radera