En rundvandring (!) i Puissalicon
Namnet på den här byn var till en början Pueschalicon och dagens uttal, Puissalicon började användas först i mitten av 1700-talet. En tänkbar förklaring till namnet kan vara att det kommer från ”puech” från det latinska ordet för podium och ”salico” som var namnet på en Visigotisk lord. Puissalicon är omgivet av sju grönskande kullar (puech) som bäddar in byn mellan vinfälten och garriguen, den typiska sydfranska buskmarken.
I närheten rinner den vanligtvis beskedliga lilla floden Libron, som dock kan bli nog så vidsint nu och då och fullständigt svämma över sina bräddar.
Det gamla Puissalicon är en så kallad circulade, som helt har bevarat sin medeltida stadsplan, med borgen i mitten högst uppe på kullen och gatorna i koncentriska cirklar utefter sluttningarna runt om. Denna bytyp är mycket vanlig här nere i södra Frankrike.Kyrkan som är från 1300-talet är ihopbyggd med det 200 år äldre slottet.
Det blev en riktigt trevlig promenad i det lagom starka solskenet. Nackmusklerna fick jobba på bra för det som fanns att se, var liksom alldeles uppåt väggarna.
Den här promenaden gjorde jag i påskas, men har inte hunnit redigera bilderna förrän nu. Vinfälten runt byarna är fyllda av blommande vild ruccola och stockarna är nyfriserade i väntan på löv- och knoppsättning.
Det känns härligt att i denna den mörkaste av årets månader titta på de här bilderna och tänka att det faktiskt kommer en vår igen. Och vid de här breddgraderna kanske till och med så snart som om tre månader.
Men följ nu med på en rundvandring i Puissalicon. I dubbel bemärkelse, eftersom de gamla gränderna klättrar runt, runt kullen med slottet och kyrkan på toppen.
I närheten rinner den vanligtvis beskedliga lilla floden Libron, som dock kan bli nog så vidsint nu och då och fullständigt svämma över sina bräddar.
Det gamla Puissalicon är en så kallad circulade, som helt har bevarat sin medeltida stadsplan, med borgen i mitten högst uppe på kullen och gatorna i koncentriska cirklar utefter sluttningarna runt om. Denna bytyp är mycket vanlig här nere i södra Frankrike.Kyrkan som är från 1300-talet är ihopbyggd med det 200 år äldre slottet.
Det blev en riktigt trevlig promenad i det lagom starka solskenet. Nackmusklerna fick jobba på bra för det som fanns att se, var liksom alldeles uppåt väggarna.
Den här promenaden gjorde jag i påskas, men har inte hunnit redigera bilderna förrän nu. Vinfälten runt byarna är fyllda av blommande vild ruccola och stockarna är nyfriserade i väntan på löv- och knoppsättning.
Det känns härligt att i denna den mörkaste av årets månader titta på de här bilderna och tänka att det faktiskt kommer en vår igen. Och vid de här breddgraderna kanske till och med så snart som om tre månader.
Men följ nu med på en rundvandring i Puissalicon. I dubbel bemärkelse, eftersom de gamla gränderna klättrar runt, runt kullen med slottet och kyrkan på toppen.
Så mysigt med en dos vårsol mitt i höstrusket (som väl borde vara vinterkyla snart). Inte kan jag säga "snart är vi där igen" för det känns så långt tills dess.
SvaraRadera