Sirliga slingor på Bergendal
Nästan längst in i Edsviken i Sollentuna kommun ligger en herrgård. Den stod klar 1913 och byggherre var grosshandlaren, tändsticksdirektören och godsägaren Ragnar Liljenroth som lät bygga huset för sig och sin familj.
Arkitekten François Priffé ritade en 1700-talsinspirerad byggnad i två våningar med säteritak. Huset inreddes enligt tidens ideal i jugendstil med drag av nationalromantik.
Och jag måste erkänna att jag inte riktigt väntat mig den inredning jag fick se när jag kom in. Det började redan utanför med de två trogna gårdvararna som tålmodigt väntar utanför dörren.
Så personligt utformade att de med största sannolikhet har haft sina verkliga förebilder.
Att jag gillar gamla lampor är inget jag sticker under stol med. Och nog måste jag säga att jag fick lystmäte för flera månader framåt här på Bergendal.
För att inte tala om taket som lamporna hänger i.
Vilket pillgöra! Jag undrar om de är gjorda med schablon, men tycker inte riktigt det ser ut så.
Men dessa måste väl ändå vara gjorda med schablon. Eller?
Intrikat!
Mäktig lampa på trappstolpen. Varför görs inte sådant här nu för tiden. Jag skulle väldigt gärna vilja ha en.
Och när man vrider huvudet ett kvarts varv ut mot nedre hallen får man syn på den här skapelsen. Ursprungligen skänkt till godsägare Liljenroth av byggnadsarbetarna som byggde Bergendal och återskänkt till Bergendal av hustrun Marys dödsbo 1964.
Och när jag fick syn på den här löpte habegäret amok fullständigt.
Gavelstycken i hallgarderoben lövsågade som ekorrar.
Ytterligare ett målat tak. Detta i den gamla matsalen på nedre botten.
Utanför matsalen en numer inbyggd glasveranda med vackert ljus.
Och utanför dörren, allén av pyramidek ner mot bryggan och Edsviken.
Men jag kunde inte hålla mig ifrån den häftiga trappan.
Här ska man skrida med en kandelaber i handen.
Ragnar Liljenroth dog 1944, hustrun Mary bodde kvar en tid men flyttade sedan från herrgården och överlevde maken med 20 år. 1947 köptes Bergendal av TCO, som förvandlade anläggningen till kursgård.
Kan inte säga annat än Åh och Oh och Hoppsan!!!
SvaraRaderaNämmen!
RaderaHur kunde jag missa detta när jag kikade in hos dig förra gången och skrev om Mucha och Prag?! Vilket ställe! Hur kommer det sig att du kan komma in både där och i Villa Lusthusporten? Har du specialkänningar?
SvaraRaderaFörsta lampan du visar i detta inlägg har jag faktiskt en nästan likadan. Skillnaden är att min sitter direkt mot taket, utan kedjan. Jag är också svag för gamla lampor, har just nu två snyggingar som inte funnit sin plats. Dina bilder är gudomliga för en arkitekturfrälst!
Tack snälla! En av orsakerna till att jag kommer in på alla dessa häftiga ställen är att jag är med i en arkitekturintresserad konstförening. Det öppnar många dörrar. Jag vet inte vad det är som är så läckert med gamla lampor. Såg du det här inlägget? http://mirasmirakel.blogspot.se/2017/02/fynd.html
RaderaRoligt att kika in igen på din fantastiska blogg. Det här huset gav mig rysningar. Varje gång jag ser den här sortens miljöer, särskilt Prins Eugens Valdemarsudde, känns det som att jag bott och vistats mycket i just den sortens hus med denna inredningsstil. Det är otroligt hemtamt och samtidigt spöklikt. För inte vore det möjligt? Men déjˋa-vue är det påtagligt. Fantastiska bilder som vanligt!
SvaraRaderaVisst är det något särskilt med den här stilen och tidsepoken. Även jag känner mig hemma. Det är något i den här formgivningen som verkligen berör.
Radera