Millesgården i ösregn
Visst. Jag har varit på Millesgården förut, men jag kan knappt minnas det. Kände nästan inte igen mig. Och denna sena tisdagseftermiddag skvalade regnet outtröttligt och stritt. Men… Det blir väldigt fina bilder i regn. Bara man kan skydda kameran någorlunda.
Det ser ut som om det inte finns någon Värta alls i regndiset, bara Värtahamn och Hjorthage i fonden. På andra sidan muren i mitten: stup, Lidingöbana och cykelväg. Sedan vatten. Både uppe och nere…
Pegasus och Bellerofon hoppas flyga upp ovan molnen och regnet. In i solnedgången. Och sen vidare och vidare.
Och om man lyssnar riktigt noga, kan man - med regnet som ackompanjemang – höra gossänglarna tuta i sina lurar, blåsa i sina flöjter, svagt, svagt. Men hela tiden och länge. Kvintilir.
Och kompisen med snäckan och fisken, som jag hittills bara sett på Götaplatsen i Göteborg, tittar ut över innanhav, Kaknästorn och hamnkranar istället för Avenyn. Ett plurr så gott som något för havsguden.
Han påminner mig om någon. Minns inte vem.
Blötfot. Tänk lår, smalben, knä och vad mellan bilderna ovan. Ja. Hm…
Paraplyerna på väg upp mot konstnärshemmet. Carls och Olgas konstnärshem.
Fint i regnet! Jag var där förra året, kommer inte ihåg när det var dessförrinnan och kände inte heller igen mig. Typ skolutflykt såklart, man tittade väl på annat... eller andra... ;) Gillade det bättre nu iaf. Tycker nästan statyerna gör sig bättre i regn än i skarpt solsken.
SvaraRaderaJag håller med. De blir blanka och "mustiga" i blötan.
Radera