Tors fiske

Labbar, fenor, svansar, fjäll och ett plaskande och slaskande så det knappt går att göra sig hörd. Ändå är detta en populär samlingsplats för alla sorters människor. Fontänen Tors fiske vid Mariatorget på Söder i Stockholm.

Skulpturgruppen i brons av Anders Wissler stod klar 1903, och var nyskapande såtillvida att den snarare hade ett pedagogiskt syfte än ett imponerande. Hittills hade många av stadens skulpturer gjorts för att utstråla makt. Tänk alla pompösa kungar på lika pompösa hästar.

Här valde istället skulptören att illustrera den nordiska gudasagan om Tors fiske.

Om hur Tor ger sig ut på fiskafänge tillsammans med jätten Hymer och istället för middagsmaten får självaste Midgårdsormen på kroken.

Mittgruppen med Tor och ormen, som var av jättesläkt och så stor att han kunde slingra runt hela Midgård och ändå nå att bita sig själv i svansen.

När Midgårdsormen kom upp ur vattnet och Tor skulle drämma den i huvudet med sin hammare kastade sig Hymer fram och kapade reven så den fjälliga ormen försvann ner i djupet igen. Tor blev sur.

Man riktigt hör plumsandet och vrålandet från kombattanterna. Och på var sida om de stridande kravlar två vattensprutande urtidsödlor.

Jag kan tänka mig att mången skolklass suttit på fontänkanten och fått den fantasieggande sagan berättad för sig.

Till skillnad från Midgårdsormen ser den här ödlan ut att verkligen ha funnits en gång i tiden. Och konstnären lär ska ha varit och studerat urtidsödleskelett för att få utseendet så riktigt som möjligt.