Mitt emellan jubel och vemod
Så.
Då har de första trevande solokonserterna startat för i år. Om några veckor kommer de alla att ingå i ett andlöst körverk.
Koltrastarna vars sång balanserar på den knivskarpa eggen mellan jubel och vemod.
Koltrastsången som får mig att stanna upp i svårmodsfröjd. Frysa mitt i rörelsen. De första flöjtande tonerna som, som vanligt, får min vintertrötta själ att fara rakt ut genom atmosfären, runda Saturnus och hamna pladask på gräsmattan med ett fånigt leende på läpparna.
Ännu har jag inte haft någon anledning att fånle.
SvaraRaderaIntressant att höra din morfars synpunkter på Alpsymfonin!
Margaretha
Det kommer, jag lovar!
RaderaDet var en mäktig upplevelse att få höra detta i radio. Kul att du lyssnade.
Nån koltrast har vi inte hört än - men vi hade en bofink här idag bland solrosfrönorna.
SvaraRaderaBättre en fink bland frönorna än en koltrast bland... hönorna?
RaderaAtt se denna spräckliga fågel på gräsmattan är en årlig glädje - och sången förstås. Men än dröjer det.
SvaraRaderaHär börjar koltrastarna i stort sett alltid tuta i slutet av februari. I år är varken tidigare eller senare än det brukar vara. Brukar de vara senare hos er?
RaderaIngen koltrastsång här uppe. Kanske för att de är flyttfåglar här och inte hunnit tillbaka upp än. Jag får trösta mig med att "talljoxarna" i alla fall börjat med sin vårsång.
SvaraRadera