Sissinghurst – the tower
Det finns ingenting kvar av det en gång vallgravsomgärdade elisabetanska slottet på Sissinghurst. Det som finns kvar är det ståtliga tornet, byggt på 1500-talet av den dåvarande ägaren sir Richard Baker att användas som utsiktstorn över jaktmarkerna. Det som idag kan ses som huvudbyggnad, var en gång slottets stall och uthus.
Författarinnan Vita Sackville-West hade sitt arbetsrum i tornet. Det var hennes privata örnnäste och med sin centrala, upphöjda placering var det ändå inte mycket som undgick henne av det som försiggick runtomkring. Här tyckte hon om att sitta och skriva sin poesi och sina krönikor till tidningen Observers “In your Garden”.
I den ena tornhalvan löper trappspindeln upp; brant, slingrig och knakande och i mitten och den andra halvan finns rummen.
Det var inte tillåtet att fotografera i Vitas arbetsrum. Sanningen att säga var det inte ens tillåtet att gå in, utan man fick kika genom en nätdörr. Och det kan jag faktiskt förstå. Sissinghurst har över 100.000 besökare om året, och detta sliter oerhört på byggnader och trädgård.
Faktum är att man under högsäsong bara släpper in ett visst antal besökare per timme.
Högst upp på varje tornspira sitter dessa ståtliga flöjlar. Ditsatta av de forna ägarna, familjen Mann Cornwallis, på 1800-talet.
Om att spalka kling i löven... ;)
SvaraRaderaOch det finns tydligen fler som samlar på blått glas...