Att börja se…
Det har varit kallt länge nu. Det är fortfarande kallt. Solen värmer, men varje natt fryser det smälta – resultatet av dagsmejan – till hårdaste is igen. Jag fryser fortfarande.
Men…
Jag märker att jag börjat se igen. Enkla, vardagsnära små saker.
Kanske jag kan börja komma igång så smått igen.
Vänta er inte allt för mycket bara…
Tack alla mina fina bloggvänner för tålamod med en frusen själ…
Igår såg jag vårens första tussilago! Visserligen i söderläge och alldeles ensam, men i alla fall!
SvaraRaderaÅh! Skönt att veta! Det finns hopp om liv trots allt. Hoppas den inte fryser ihjäl!
RaderaSom altid dejlige billeder! Her i landet er der også sne koldt....og meget vind. Mange mennesker ønsker, at de kunne gå i haven i påsken...men der kommer vist bare mere sne. Nå, jeg elsker det jo, så ingen klager fra mig ;O)
SvaraRaderaAputsiaq: Men längtar inte även du, min snöflingevän, efter lite vår och värme nu?
RaderaIngen tussilago här inte. Kallt så det fryser i stallet på nätterna. Samtidigt så torrt ute att det är stor risk för gräsbränder. Men fåglarna låter - och ljuset...
SvaraRaderaOch den stora vårdepressionen sätter in...
Ninna: Men... Det är väl inte vattnet som fryser? Är det snöfritt? Här är fortfarande massor med snö!
RaderaVälkommen till bloggvärlden igen, Mira! Har saknat dig, dina fina bilder och texter.
SvaraRaderaHär i norr ligger snön fortfarande djup och isarna bär bilar en bra bit ut i skärgården. Ljuset kämpar till sig fler och fler timmar från mörkret, snart har vi dygnet-runt-ljus.
Men vårtecken är det ont om, det sparas ju in på allt nuförtiden... ;-)
Annica: Tack! Jag börjar med några stapplande steg. Så här lång bloggpaus har jag aldrig tagit förut. Det har bara inte gått att finna inspiration någonstans i kylan. Men nu kommer ljuset, om än inte värmen...
RaderaHåll ut Mira! Det kommer ju en vår, det gör det. Även hos oss härnere i södern är det kraftigt försenat och med många bakslag!
SvaraRadera