Rimfrostvandring

2012 blev nederbördens år. Jag tror sällan jag varit med om ett så idogt regnande eller snögande heller för den delen.

Nyårsafton vräkte regnet ner. Att tända marschaller eller sända upp tai-lyktor var bara inte att tänka på.

Men på nyårsdagens morgon vaknade vi till strålande solsken. Varmt leende solsken som höll i sig ända till lunch.

Och idag, på årets sjätte dag, behagade solen skina igen. Ut for vi.

I solnedgången gick vi en tur över åkrarna på vårt favoritvinterpromenadställe.

Förresten, så här års känns det verkligen som om soluppgången övergår direkt i solnedgång, när solen bara orkar upp några grader (cirka 8) över horisonten. Ändå har dagen blivit 22 minuter längre sedan vintersolståndet.

Skaren bar och det var lätt att gå. Någon eller ett par minusgrader och helt vindstilla.

Långa skuggor. Sned sol.

Och i de uråldriga ekarna gnistrade rimfrosten.

Och Emser – Gyllenhunden – var med.