Brandgul

Vad passar väl bättre i denna den tristaste av månader, än att fortsätta på min lilla färgkavalkad?

Jag har ju redan avverkat de fyra kulörta elementarfärgerna; gul, röd, blå och grön och de två ickekulörta elementarfärgerna vitt och svart. Men färgvärlden tar ju inte slut där, utan fortsätter med blandningar av dessa sex färger.

Som en uträckt tunga åt den grå november tänkte jag börja den här färgvändan med den snudd på varmaste av dem alla; brandgul. Eller som många säger; orange.

Tänkte det kunde göra gott med lite varmfärg i grået.

Den brandgula färgen finner vi mellan cirka 590 till 625 nanometer på det synliga våglängdsområdet, mellan gult och rött.

Brandgult är en färg som syns osedvanligt bra, och därför används den gärna när något verkligen måste märkas, som arbetskläder och farliga saker.

Det här vägmärket markerar Farligt gods, och håll med om att det syns.

När det gäller säkerhet på sjön är brandgult en färg som har använts länge. Flytvästar, bojar, livbåtar och mycket annat har den här färgen för att den i stort sett är komplementfärgen till vattnets blå och därför syns tydligt när man söker. Även om sikten är dålig.

Går vi till naturen så erbjuder den många vackra exempel på brandgult i alla dess former, som den här brandgula liljan, Lilium bulbiferum L.

För att inte tala om morötter…

pumpor…

solnedgångar…

…och apelsiner. Och där har vi förklaringen till ordet orange, som är både det franska och engelska ordet för apelsin. Äpplet från Kina som blev orange via persiskans naranja från sanskrits na rangi.

En av de allra vackraste färgerna i den här skalan tycker jag är bärnstenens gyllenröda färg. Den förstenade uråldriga kådan som havet ibland har välviljan att skänka oss.

Alldeles nyss såg träden ut såhär; sprakande i alla den varma skalans färger med tonvikt på den brandgula. Som om de ville ta avsked av sommaren och livet med en mäktig färgkaskad.

Men det finns också mycket annat som bär den brandgula färgen, bland annat den brända jorden; terra cotta, tegel. Teglet som är ett ypperligt byggnadsmaterial, använt alldeles för lite nu för tiden.

Och kanske finns det någon som minns när Televerkets bilar såg ut så här?

En av de inte så angenäma nyanserna av orange är det förfärliga, monokromatiska ljuset hos natriumlampor. Eller vilken annanstans som helst vore färgen kanske vacker, men inte när den färgar av sig på naturen. Allting ser ut som senapsgas; grönskan på sommaren, snön på vintern. Bäk!

Det finns många fler exempel på den brandgula färgen, både i naturen och i det av människan skapade. (Vem minns inte 70-talets brandgula inredningsfärg?) men till syvende och sidst är det ändå elden, den livgivande och den förödande, som givit färgen dess namn. Brandgul.

Sedan måste jag bara länka till den alldeles underbara hemsidan “Bevara Brandgult – våga vägra orange”.

Adjö!