Vad som kan hända när vävstolen åker ut
Den åkte ut! Vävstolen åkte ut ur arbetsrummet. Det är bara att inse att det blir ingen mer vävning för mig. Den har stått där nu i… Vad är det? Fyra år. Och INGENTING har hänt. Nu har den fått komma till någon som både har fallenhet och tålamod att göra den glad; väva på den.
Men…
Arbetsrummet ser ut som ett kvalificerat takras. Så jag börjar städa. Och hittar både det ena och det andra.
Somt åker i sopen direkt och somt får mig att börja minnas och fundera. Annat ger mig dåligt samvete. Borde ha fixats för länge sen. Stickats klart. Lagats. Sytts färdigt.
Men så finns alla de där sakerna man bara har. Som man sparat av en eller annan anledning.
Som lådan med glaslock som innehåller femtisjutton olika monogramband.
Attiraljer för gammaldags blyertshantering. Plus ett vilsekommet kabelclips.
Kartongen till skinkskivaren som mor köpte på 70-talet. Bara kartongen… Tom.
23 mil garn i olika grovlek och färg.
Linjaler och gradskivor.
Och SaraNéas blandfärgskarta. Är det någon som minns SaraNéa? Finns hon kvar?
En etikett till min första sats fläderblomsvin.
Och… Ja, det här är en lång historia från den tiden man var ung och bodde i kollektiv på Söder och somliga ville ha julgran och andra inte och de som ville vann och de som inte ville satte upp en etikett i granen. Som julgransprydnad liksom.
Den gamla bilden på Kajsa när hon lekte i en balja vatten på balkongen och sprätte ut så mycket vatten att grannarna under kom upp och undrade vad i h-e.
Ja. Och så ytterligare en etikett som suttit på en härva garn från Wåhlsteds i Dala-Floda.
Sådana här blogginlägg kan det bli när det redan är svartan natt när man kommer hem från jobbet.
Även svartan natt ger intressanta inlägg. Ljusa, spännande inslag i mörk varp. Om man ska tala i vävtermer. ;-)
SvaraRaderaOch vävstolen den gav sig ut på en lång äventyrlig resa till ett nytt hem. Den fick uppleva både blåst och regn och mörker, innan den äntligen kunde landa på sin nya plats. Och nu ligger den i hallen och sover ut efter alla strapatser...
SvaraRaderaTack för fint inlägg. Det är nåt väldigt rart över det.
SvaraRaderaLite hit och dit...vad man hittar...vad som finns kvar efter det ena och det andra. Känns igen även om det jag hittar här är annat än det du har. Nåt rart som sagt.
Så spännande med monogrambanden. Vad skönt att röja ur, vilka trevliga minnen. Själv har jag röjt ut efter pappas torp, det är lätt att fastna och minnas.
SvaraRaderaEn del av ett liv spelas upp framför mina ögon. Intressant!
SvaraRaderaAnnica: Tala i vävtermer är väl aldrig fel. Livets väv blir ju som den blir med sin varp och sina inslag och sina fnurror på tråden...
SvaraRaderaNinna: Snart dunkar den igen!
Gabrielle: Rart sagt! :)
Randiga Tråden: Att fastna och minnas är väl ett sätt att ta avstamp och fortsätta framåt. Man måste liksom få till den där fasta grunden, historien, för att kunna ta sats.
Viola: Risken är att det kommer mera. Jag är inte färdigstädad än... ;)
Och vad jag hittade när jag röjde ur tvättstugan vill ingen veta!
SvaraRadera:-) Tänk att det tar så lång tid att bara flytta på en pryl. Jag gör likadant, måste gå igenom och eh, i alla fall försöka, ge bort eller slänga gömda "skatter".
SvaraRaderaNinna: Direktleverans i söppelbötta!
SvaraRaderaBettina Bäck: Ja, man måste bita ihop en hel del för att kasta bort saker som är förknippade med gamla minnen. Skänka till någon loppis känns i alla fall bättre än att slänga. Och så kanske någon annan blir glad.
Jo, SaraNéa känner jag igen. Men bara till namnet. Och Wåhlstedts förstås!
SvaraRaderaFina monogramband du har! Det är underbart med gamla sybehörsgrejer.
Det är ju precis som hemma.
SvaraRaderaTill och med märkbanden dök upp i samband med flytten.
Bäst var lappen med Borgerligt TRAMS!
Jessica: Jag färgade mycket med SaraNéas färger när det begav sig, underbara, hållbara färger.
SvaraRaderaSkaffaren: Ja... Tänk så man var...