Katedralen i Bayeux

Högt över den Normandiska staden Bayeux svävar en tornspira som allra mest liknar en hederlig, svensk spettekaka. Det kan kanske verka en smula hädiskt att likna en medeltida tornspira vid ett bakverk, men på något sätt har det liksom blivit lite för mycket av det goda just här. 

Biskop Odo, som var halvbror till Wilhelm Erövraren, tog initiativet till uppbyggnaden och kyrkan invigdes 1077 i närvaro av Wilhelm och hans hustru Matilda.

Det var troligtvis också Odo som beställde Bayeuxtapeten och med den smyckades kyrkan vid högtidliga tillfällen. 

Under århundradenas lopp har kyrkan fått stå ut med både det ena och det andra…

Bränder och krig…

Ombyggnader och tillbyggnader. Hitbyggnader och ditbyggnader.

Men man kan i alla fall inte säga annat än att här finns allt som kännetecknar en gotisk katedral; gargoyler, helgonstatyer, krabbor, fialer och strävbågar.

Och lite till.

-Vi tittar hit och vi tittar dit…  Gah!

Och under den stora mammagoylen sitter en liten en och säger…  Fnäh!

Närmar man sig katedralen från ena hållet, ser hon ut så här…

Men kommer man från andra hållet ser hon ut så här…

Vilket får mig att tänka på mormor som en gång, på sjungande värmländska, beskrev en ko på följande vis:

Bak va ho fram
och vit va ho svart
och mitt på va ho i bägge änner…

Men visst är hon ändå vacker på sitt lite egendomliga vis, katedralen i Bayeux. Och Bayeusarna är stolta över sin kyrka, det är då ett som är säkert.