Bovbjerg – högt upp och långt ner

Den Jylländska västkusten har fört - och för - en ständig kamp mot havet och dess rytande styrka. Strax väster om Lemvig ligger Bovbjerg med sina branta, 40 meter höga, sandraviner ner mot vattnet, där vind och vågor ser ut att ha bitit i sig stora tuggor av landet. Ordet bov härrör från samma ord som det svenska bog, som i fartygsbog.

I ett försök att hejda den tärande framfarten byggdes vid förra sekelskiftet så kallade høfder i granit och betong vinkelrätt ut mot kusten. Inte mindre än 27 stycken sådana här finns mellan Fjaltring i söder och Ferring sø i norr.

För den som har rejäla gummisulor, valkar i nävarna och total brist på svindel är det här en möjlig väg ner på stranden.

Just det! Det var den som lockade! Inte bara det fantastiska landskapet.

En röd fyr!

Och här gick det att komma in. Vi hade hunnit växla till danska kronor. 20 danska kostade det.

Och in klev jag.

Nu blir det många bilder igen. Jag kan inget annat göra än att med mina bilder försöka förmedla den fantastiska känsla jag fick på den här platsen och i den här byggnaden.

Där utanför står husbilen. På den smala remsan mellan fasta landet och avgrunden ner mot det brusand hav.

Varsågoda! Njut! För vackert är det…

Upp…

Och ner igen…

Bovbjergs fyr tändes 1877 som angöringsfyr (på danska anduvningsfyr) för sjöfarten längs den danska kusten.

2003 ryktades det att danska Farvandsvæsenet hade planer på att sälja Bovbjerg fyr. Ett antal omkringboende påbörjade då projekt rädda fyren från försäljning och 2007, ett otal möten, namnunderskrifter, ansökningar och telefonsamtal senare, kunde fyren övergå i Fonden Støtteforeningen Bovbjerg Fyr:s händer.

Fyren sköts idag helt ideellt och sällan har jag sett ett så välskött ställe. Här finns också café och utställningslokal i de gamla fyrvaktarhusen. Här anordnas vandringar, konserter och berättaraftnar. De har dessutom en alldeles ypperlig hemsida, så jag hänvisar alla faktatörstiga till den.

En ranka krasse ligger på en av de gamla, röda betongblock som en gång göts till høfderna. Så enkelt och så märkligt vackert…

Ståpäls och kisserysningar räcker inte för att beskriva mina känslor för det här stället. Jag säger bara…  Är du det minsta lilla fyr- eller kulturgalning, åk dit! Definitivt en av den här resans höjdpunkter.

And…  “Every bloody frame is a Rembrandt…”