Fyr



Längst därute mot horisonten stod fyren. Vi hade gått i över en timme och vinden var bitande kall. Fågelsträck och molntussar flög hjälplösa och lyckliga i kastbyarna.

Vad jag allra mest önskade nu, var att fyren skulle vara öppen. Och att vi skulle kunna komma in och upp.

Fyrahundratrettioen trappsteg. Runt, runt, runt. Vi stretade uppför och ropade emellanåt Tjo! för att höra ekot i trappsnäckan.

Tittade jag neråt svängde det och svängde och uppåt försvann trappsteg och murar i disigt svart. Väl uppe i lanterninen stannade vi till och lyssnade.

Hela fyren sjöng.

Kommentarer

Populära inlägg