tag:blogger.com,1999:blog-2302099221865633880.post2370750971580343092..comments2024-02-03T21:09:14.936+01:00Comments on Miras Mirakel: Tempus fugit?Mirahttp://www.blogger.com/profile/17234205202560521851noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-2302099221865633880.post-42404834211977478622009-08-26T19:00:52.639+02:002009-08-26T19:00:52.639+02:00Gabrielle: Det var faktisk min förhoppning när jag...Gabrielle: Det var faktisk min förhoppning när jag gjorde det här inlägget, att mina läsare skulle berätta om sina egna tankar om tid. Hur ni ser på den. Och jag gladde mig mycket åt din liknelse om ett landskap med en slingrande väg.<br /><br />Nej, jag känner inte till "Hälsning till Morgonrodnaden". Hur många gånger har jag inte önskat att jag bättre kunde ta vara på nuet. Och i denna min oförmåga nästan drabbas av panik när det inte fungerar... Oh Gud, jag måste ta vara på NUET!!! tänker jag hysteriskt - trött, utsketen och slashasig...<br /><br />Den var fin, din berättelse om din barndomskamrat. Hur ni levt sida vid sida, skiljts, mötts igen och nu ser tillbaka - och framåt. Tack!<br /><br />em: "Sed fugit interea, fugit irreparabile tempus". Och vad var det Hasse Alfredson skrev? Tiden är ingenting...<br /><br />Men allting - det är den där stunden du beskriver, Margaretha, vid köksbordet, på natten i goda, kloka vänners lag...Miranoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2302099221865633880.post-20493625940100608442009-08-26T17:31:48.301+02:002009-08-26T17:31:48.301+02:00Han visste vad han talade om, den gode Vergilius!
...Han visste vad han talade om, den gode Vergilius!<br />Själv lutar jag nog åt att tiden inte finns - ett människopåfund, som så mycket annat.<br />Den sortens samtal som får en att glömma tiden - och man blir sittande vid köksbordet halva natten och försöker förstå det som inte går att förstå.<br />Margarethaemhttps://www.blogger.com/profile/01463254055979575950noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2302099221865633880.post-38281344453963685832009-08-26T13:02:05.687+02:002009-08-26T13:02:05.687+02:00Tack för en bra och berörande text om tiden.
Häro...Tack för en bra och berörande text om tiden. <br />Häromdan pratade jag med en barndomskompis, en av mina bästa vänner. Vi träffas inte så ofta numera eftersom vi bor långt från varandra. Hon har tre barnbarn och ett fjärde väntas. Jag har ett - en liten kille som är 11 mån. Hon berättade om sitt liv, sina barn och barnbarn, och jag om mitt. Jag minns att jag sa med förundran "tänk att vi är här nu i våra liv!" Och visst är det konstigt. Vi har lekt ihop, smygrökt ihop, pratat om killar ihop och nu är vi farmor/mormor resp farmor. <br /><br />Jag funderar också mycket på tiden och tidens gång. Själv ser jag nog tiden - hela historien och min del i den - som en väg i ett landskap. Jag kan vända mig om och titta bakåt och jag kan försöka spana framåt. Fast vägen är nog inte rak utan går i böjar och upp och ner för kullar. Och det hela kompliceras ju av att det finns ett landskap omkring. <br /><br />Ibland kan jag känna mig lite sorgsen när jag tänker på tiden - längtar tillbaka till då jag själv hade två små pojkar, och kan också tycka det är trist att det rimligt att döma är kortare tid kvar nu för mig själv... Det är förstås inte "farligt" att vara lite ledsen ibland, men om jag inte vill vara det så tänker jag på en dikt av Kalidasa som heter "Hälsning till Morgonrodnaden". Känner du till den? ”Tag vara på den dag som randas, ty den är Liv, ja livets eget liv…” Det är ju ändå nån sorts tröst att tänka på nuet och veta och känna att det är nu jag lever och kunna glädjas åt det. Det där har faktiskt funkat även den mest trista gråslaskiga mörka vinterdag i Stockholm. <br /><br />Nu skriver du egentligen mer övergripande om tiden medan jag tog det med utgångspunkt från mitt eget liv. Men det var dessa tankar som kom när jag läste din text. Tack igen för den.Gabriellehttp://rolandwalden.wordpress.com/noreply@blogger.com