torsdag 20 oktober 2016

Sibyllans 100 år

DSC_6185s

Doften…

Jag lovar dig att doften inne på Sibyllans kaffe- och tehandel på Sibyllegatan 35 i Stockholm är överjordisk. Tyvärr kan jag nu inte blogga doft, men jag får göra så gott jag kan med mina bilder, så får du tänka dig resten.

DSC_6184s

Här inne är det sig likt. I stort sett. Hyllorna. De gamla reklamskyltarna på väggarna. Kaffekvarnarna. Och alla burkar och påsar. Riktiga påsar med riktiga snören om.

DSC_6183s

Jag ville stoppa nosen i varenda burk. Men då ginge jag väl ut härifrån vimmelkantig. Så jag nöjer mig med att peka med kameran åt alla håll och köpa med mig den obligatoriska påsen Sir Williams. Sir Williams som är den välbevarade familjehemligheten blandad av sju kinesiska tesorter och för vars skull jag återvänder hit gång på gång. År ut och år in.

DSC_6177s

DSC_6175s

DSC_6176s

Det var här jag köpte min kära Denby Pottery 2 1/4 pt tekanna någon gång i början på 1980-talet och lyckligt bar hem till Hallandsgatan i famnen. Den är mig så kär att den nästan förtjänar ett eget inlägg framöver. Den tillverkas inte längre, och skulle den gå sönder bleve jag olycklig.

denby

DSC_6179s

DSC_6178s

DSC_6170s

DSC_6171s

DSC_6172s

DSC_6173s

DSC_6174s

Jag minns de gamla farbröderna i sina prydliga rockar, som stod bakom disken och sirligt och med stor yrkesstolthet vägde upp mitt te. Mitt Sir Williams.

Och i år fyller Sibyllans 100 år. Jag är glad att jag har fått besöka den här ljuvliga butiken i 37 av de 100 åren.

Grattis Sibyllan!

DSC_6186s

DSC_6187s

måndag 17 oktober 2016

Flera gånger om dagen…

…går jag in på min favoritsajt lightningmaps.org. Rysligt rädd för åska är jag, på samma sätt som jag har svindel; jag vill fram till kanten och titta ner. Således följer jag i realtid åskvädrens framfart över Europa med stort intresse.

Bilderna nedan är från dagen i förra veckan, då ett rysligt bombardemang drabbade vår nya, franska bostadsort och sedan for vidare över medelhavskusten och Korsika med stor frenesi.

Vi var inte i vår by, så vi vet inte om/var skyfallet eventuellt tog sig in. Det är bara att hoppas att det rann iväg någon annanstans.

l_maps1

l_maps2

l_maps3

fredag 14 oktober 2016

Innan alla färger blir grå…

DSC_6140h

Det här.

Det här vill jag hålla kvar när alla färger blivit grå. När allt är skymning och dask och gryningen tycks vara mil från livet.

Det här.

DSC_6141h

DSC_6142h

DSC_6144h

DSC_6145h

DSC_6146h

DSC_6148h

DSC_6151h

DSC_6154h

DSC_6155h

DSC_6156h

DSC_6157h

DSC_6160h

DSC_6162h

DSC_6163h

DSC_6166h

_DSC1129t[5]

…och lusten väcks att åter sätta igång med en härligt varm Irländsk tröja…

söndag 2 oktober 2016

Carl Eldhs ateljémuseum

_DSC0402e

För ganska exakt två år sedan besökte jag Bellvueparken för första gången. Då smög jag runt Carl Eldhs ateljémuseum, men gick aldrig in. Och nu, en stormig, varm höstkväll två år senare passade jag på att få en visning av insidan.

Historik om Ragnar Östbergs byggnad och Eldhs liv och leverne finns ypperligt återgivet på museets egen hemsida, så jag nöjer mig med att enbart visa mina bilder, tankar och känslor om det jag fick se.

DSC_6091e

Den stora ateljén tar snudd på andan ur en när man kommer in via den lilla mörka foajén. Ljuset, skuggorna, dagrarna! Det stora glaspartiet vetter mot norr, som sig bör i en ateljé. Utanför syns de stora träden i Bellevue, Brunnsvikens södra ände och i fonden Hagaparken. Vilken miljö!

DSC_6080e

Rummet är fyllt av gipser. Alltifrån byster och skulpturer i övernaturlig storlek till sköra ministatyetter. Strindberg finns där i alla poser och storlekar. Det är verkligen slående mycket Strindberg. Tacksam att modellera kan tänka. Dramatisk både inuti och utanpå.

DSC_6081e

Norrljus är utmärkt fotograferingsljus, det sveper mjukt och vackert över både gips och interiör och ingenstans uppstår de skarpa kontraster som kan göra jobbet till ett litet helsike för en fotograf. Eller en skulptör.

Men som vi satt där och lyssnade till vår duktige guide, såg jag skymningen falla. Och den kom fort. Alltför fort, och jag började oroa mig för att det skulle bli för mörkt. Jag kunde knappt bärga mig innan jag fick gå upp och sätta igång.

DSC_6082e

Carl von Linné med ört som nog knappt ens han kunde bestämma.

DSC_6084e

Löparna och nedanför den Ungdom. Utanför en lönn i de grannaste höstfärger.

DSC_6085e

Byster. Anar jag Prins Eugen därborta?

DSC_6086e

Illusion – Tragedi - Komedi skapades ursprungligen till invigningen av biografen Röda Kvarn.

DSC_6087e

Bråttomgossar.

DSC_6088e

Ljuset. Ljuset.

DSC_6092e

Den lilla runda utbyggnaden, Carl Eldhs “Tusculum”, enligt Wikipedia “en framstående lärds eller statsmans lantställe, dit vederbörande kan dra sig undan från göromålen och världsbullret.” Här samlade han minnen från sina resor och alster som han fått från konstnärsvänner.

DSC_6093e

DSC_6094e

Här samsas bland annat bysten av Gunnar Wennerberg, Ansgar, Innocence, en flicka som betraktar sina tår, en gosse som hör havet i en snäcka samt herr Eldh själv som foto i nederkanten.

DSC_6098e

Verkstadsateljén är även den till brädden fylld med skulptur. Redan första vintern efter iordningställandet höll glastaket på att ge vika, och fick därför stöttas upp. Då blev det lite besvärligare med svängrummet därinne.

DSC_6102e

Visst känner vi igen Branting bland de allvorlige nunorna på hyllan. Säkerligen en förstudie till det stora Brantingmonument han gjorde till Norra bantorget. Monumentet som blev Eldhs största och sista fullbordade verk.

DSC_6113e

DSC_6114e

Jag undrar om placeringen av den förtvivlade lilla flickan under Engelbrekts knutna näve är medveten. Hotfullt och märkligt känns det i alla fall.

DSC_6116e

DSC_6119e

Poeten, med Gustav Fröding som modell, som tillsammans med Författaren (Strindberg) och Målaren (Josephson) står i Stadshusträdgården. Det vart hallå vid invigningen över det faktum att dessa storheter visades nakna. Nå, det gick över.

Jag tycker han liknar en ung Napoleon.

DSC_6120e

Men vad det mörknar…

DSC_6108e

Det dånar från skyn…

DSC_6111e

Åska över Carl Eldhs ateljémuseum.