söndag 31 juli 2016

Gudrun Sjödén i Österbybruk

Jag kan inte säga när det var jag första gången stötte på Gudrun Sjödéns kläder, men det måste nog varit någon gång tidigt 80-tal. Sedan dess har hon varit en trogen leverantör av delar av min garderob. Hennes kataloger har jag också sparat, eftersom jag gillat färger, foto och layout.

Därför var det roligt att få se utställningen Gudrun Sjödén – 40 år av inspiration, som just nu visas på Ånghammaren i Österbybruk. Och visst blev det en del igenkännande leenden, inte minst när jag fick se väggen full av alla kataloger som hon gjort genom åren. Men jag hade gärna sett ännu mer av hennes kläder.

DSC_5496g

DSC_5497g

En del av hennes kläder är lite väl färgstarka och stormönstrade för min smak, men kreationen ovan är definitivt jag. Kunde inte vara mer jag, om man säger så.

DSC_5498g

DSC_5500g

DSC_5501g

DSC_5502g

Humor…

DSC_5503g

DSC_5504g

Gillar lamporna!

DSC_5509g

DSC_5510g

DSC_5511g

DSC_5512g

DSC_5515g

Oavsett man köper alla hennes kläder eller inte, blir man i alla fall glad av färger, idéer och alla lager på lager. Inspiration. Jodå.

DSC_5688g

Och ja. Jag har faktiskt en Gudrunklänning på mig just nu…

Utställningen visas fram till och med den 28 augusti 2016 i Ånghammaren på Österbybruks herrgårdsområde, är producerad av Kulturen i Lund och arrangeras av Stiftelsen Österbybruks herrgård.

lördag 30 juli 2016

Österbybruk med mera sådant

Tänk att vi aldrig kan ge oss med bruken, systern och jag. Så fort det är ett bruk av rang i närheten ska vi dit, och den här gången lockade Österbybruk i Uppland. Jag har visserligen varit där förut, men aldrig kunnat gå omkring i lugn och ro. Strosa. Det hade vi tid med den här gången.

Vi kom på seneftermiddagen och tänkte oss först Dannemora. Gruvhålen som vi sett på tavlor hemma sen vi var stora nog att fästa blicken på väggarna. Solen stod lågt när vi kom fram, vilket fick de djupa dagbrotten att se ännu djupare ut. Det blåste. Från det 72 meter höga betongtornet från 1952 hördes ödsliga, dunkande smällar. Som om ett fönster stod och slog. Vi var helt ensamma. Jag fick kalla kårar. Jag såg de djupa hålrummen under mig. Hundratals meter av trånga irrande gångar och bråddjupa schakt. Marken kändes som ett äggskört skal som närsomhelst kunde knäckas och skicka ner oss i avgrunden. -Vi Åker Här Ifrån! Sa jag. Konstigt. Jag har ju varit här förut, och då gladeligt gått fram till rymningen och tittat ner. Skumt.

Morgondagen hade vi tänkt ägna åt det närliggande Österbybruk, så sovplats i närheten krävdes.

-Det finns visst en camping i Österbybruk! sa jag, och ditom åkte vi. Och fick finfin plats på Simbadets camping. Sjötomt. Vilken kväll!

DSC_5468o

Nästa dag blev det stros. I maklig hund- och semestertakt. I lagom värme. Härligt.

DSC_5470o

Den spännande Orangeriträdgården sköts av en ideell förening.

DSC_5472o

Hemlighetsfull grind in mot Carl Hårlemans franskinspirerade herrgårdspark. Man kan öppna den i skymningen och smyga barfota in i parken på daggvått gräs. Därinne under träden bor…

DSC_5474o

Och i stockrosen bor en…

DSC_5475o

DSC_5476o

Och […] har gått ifrån sin kepa.

DSC_5480o

Den milt skiftande gula till det röda fönstret. Varmt. Vackert.

DSC_5481o

DSC_5482o

DSC_5486o

Järnbruket vid Österby anlades redan av Gustav Vasa, främst för att förse kronan med järn till vapen. Österby gård ägdes då av Vasaätten som också innehade det närliggande Örbyhus.

1627 övertog Louis de Geer bruket och fick det att blomstra, främst på grund av att han lät hämta hit valloner från Belgien. Vallonerna var inte bara hantverksskickliga smeder, utan de använde även en speciell metod för att få fram det smidbara järnet ur tackorna.

På mitten av 1700-talet köpte Ostindiska Kompaniets ägare Claes Grill bruket, och under denna tid uppfördes den nuvarande herrgårdsbyggnaden.

Mellan 1917-1932 bodde Bruno Liljefors med familj i herrgården, och det hade jag faktiskt ingen aning om. Sin ateljé hade han i parken alldeles vid dammen.

Numera ägs herrgården, vallonsmedjan och ytterligare ett tjugotal byggnader av Bruno Liljefors stiftelse.

DSC_5487o

Ovanför herrgårdens utgång till parken sitter det Grillska vapnet, en trana som håller en gräshoppa i sin näbb. Denna bild tog jag åt dig, J! Kram!

DSC_5490o

Efter herrgårdsstroset satt vi i solskenet och tog varsin pajbit på det fräscha Stallcaféet. Livet gott att leva.

fredag 29 juli 2016

Det svårfångade Untra

DSC_5456u

Vattenkraftverket Untra vid Dalälven utanför Tierp har länge, länge stått högt på min besökslista.

Untraverket byggdes, efter ritningar av arkitekt Gustaf de Frumerie (tidigare medhjälpare till Ferdinand Boberg), för att förse Stockholm med el. Kraftverket påbörjades 1911 och invigdes 1918. Innan dess hade Stockholms elbehov tillgodosetts av koleldade ångturbiner.

Strömmen från Untra leddes till Stockholm i en 132 kilometer lång kraftledning som var enastående för sin tid.

Untraverket är känt för sin arkitektur och för påkostad och välutformad inredning och dekoration. Därför hade jag så gärna velat se det. Om än bara på utsidan den här gången.

Döm om min förtvivlan när stora gula skyltar anger fotograferingsförbud på grund av att verket är ett skyddsobjekt. Inte desto mindre har jag sett många bilder härifrån, både interiöra och exteriöra. Dessutom kan man komma hur nära som helst med hjälp av Google Street Wiew. Det känns som om lagstiftningen inte riktigt hunnit med här.

Hursom haver. Min bild från Untra får den här gången bestå av en vy nedströms utskovet, men tro inte att jag givit upp.

Jag ska hit och fotografera. Både interiört och exteriört. Jag måste bara ta reda på hur jag får tillstånd. Jag vill ju ut med bilderna på bloggen också. Annars är det liksom ingen vits.

Untraverket_1918b

Bild från Wikimedia Commons. Untraverket 1918. Klicka på bilden för källa.

Se Henrik von Klopps bilder från Untra

torsdag 28 juli 2016

En glimt av Forsbacka

DSC_5441f

DSC_5443f

DSC_5444f

DSC_5445f

DSC_5447f

DSC_5449f

DSC_5450f

DSC_5451f

Bilder av modellen av Forsbacka bruk i den fasta utställningen “Från vaggan till graven”.

Morfars Forsbacka

onsdag 27 juli 2016

Hargs bruk

DSC_5419h

När midsommarmånad övergått i hömånad packar syster och jag husbilen och ger oss ut på upptäcktsfärd. Korta små nyfikenhetsresor där målet är ingenting, vägen är allt.

DSC_5421h

Första stopp den här sommarturen blev Hargs bruk nordost om Uppsala. En vilande, vitmenad bruksidyll där hammarslagen sedan länge tystnat.

DSC_5423h

DSC_5425h

DSC_5426h

I söder byggde molngubbarna på, men de pös ihop i pur utmattning när solen gick ner. Endast tillfälligt spände de bröst och försökte se pompösa ut. (Och lyckades rätt bra med det om du frågar mig…)

DSC_5429h1

DSC_5430h

DSC_5431h

1668 anlade Gustaf Otto Stenbock järnbruket som bearbetade tackjärn till stångjärn.

Ryssen eldade opp alltihopa 1719 och inte förrän 1730 kom bruket igång igen.

Stångjärnstillverkningen upphörde 1921.

DSC_5432h

En afton som denna befolkades platsen enbart av tornseglare, lyckligt skriande i blåhimlen.

DSC_5433h

måndag 4 juli 2016

Stockholm – ett världsminne

DSC_5411r

Det är märkligt. Jag som brukar muddra bibliotek, boklådor och internet efter Stockholmiana har fullständigt missat den här pärlan som gavs ut redan 2013. Stadens byggnader i ritningar 1713 – 1913.

Den gavs ut efter att UNESCO utnämnt den unika, 300-åriga samlingen Stockholms bygglovsritningar till världsminne 2011.

Förre stadsarkitekten Per Kallstenius och stadsarkivarien Lennart Ploom har här samlat över 350 ritningar i ett praktverk utgivet av bokförlaget Max Ström.

Och jag som älskar husritningar i allmänhet och husritningar från Stockholm i synnerhet, blir alldeles, alldeles lycklig. För att inte säga…  hänryckt. Jodå så att…

DSC_5414r

Naturligtvis finns här även ett antal ritningar av favoriten Ferdinand Bobergs känsliga ritstift. Bland andra ritningarna till Värtagasverket.

DSC_5412r

Kvarteret Sumpen vid Stureplan av arkitekten Edvard Ohlsson 1893.

DSC_5415r

Bygglovsritning av Johan Fredrik Åbom för ny fasad och tillbyggnad av Tottieska (Tessinska) huset i Gamla stan. Numer tyvärr rivet.

DSC_5416r

Och längst bak finns flera fantastiska utvik av A R Lundgrens stadskarta från 1885. Kan det bli bättre?

DSC_5418r

En liten fundering väcker denna bok. Hur kommer motsvarande bygglovsdokumentation för Stockholm att se ut om 300 år? Världsminne?

Jag köpte min bok hos Bokus.com