onsdag 30 mars 2016

torsdag 24 mars 2016

Glad Påsk!












Samtliga bilder tagna på Slottsträdgården Ulriksdal.

torsdag 17 mars 2016

tisdag 15 mars 2016

Färgtankar

Naturligt, med en ton av bränd lera och gulockra. Milt grönt. Vitlaserat. Oblekt lin. Färger att vila i. Varma men ändå svala.

Så.

Vill jag ha det.






söndag 13 mars 2016

Back projection

Klockan tio i sju på morgonen. Om en vecka går solen upp rakt i öster.

söndag 6 mars 2016

Det lyser i fönstren - konstnären Jan Lindsgård


En man med förkärlek för Frankrike, detaljer och höga hus. Jan Lindsgård. Huskvarnasonen som blev lärare, målare och vissångare. Och som nu bor i Jönköping i det mest färgglada hus jag någonsin sett. Inuti.

Hans målningar hänger på Liljevalchs Vårsalong för för femte gången i ordningen, och igår hade han vernissage på utställningen New York New York på Galleri Ekvall+Törnblom på Hornsgatspuckeln i Stockholm.

Hans tavlor föreställer hus. Människor. Himlar. Bilar. Men framför allt hus. Rakt på. Den här gången New York. Fast lika gärna Paris. För frankofil, det är han.

Hans bilder brusar, småpratar, nynnar och jag kan bli stående framför dem i evigheter och fundera över vad människorna som går på gatorna säger. För pratar gör dom. Eller vad de som sitter i bilarna. Säger. För att inte tala om vad de gör som bor och lever innanför de hundratals fönstren i de höga husen som sträcker sig i lager på lager i centralperspektiv bort mot horisonten. Inte konstigt att hans tavlor pratar. Så många röster.

Eller skridskoåkarna. Den tavlan tjoar. Och fnittrar högljutt. Människor som skrinnar i cirklar, åttor eller bara lyckligt rakt fram i den singlande snön. Och i fonden de höga husen. I lager på lager i centralperspektiv bort mot horisonten.





Jag tröttnar aldrig på dessa till synes enkla och statiska bilder. För om man går nära ser man att de myllrar av liv. Och vilket detaljarbete. Hemma på vår vägg hänger den stora gouachen Snabbtåget anländer från 1990. Hundratals, för att inte säga tusentals gatstenar lagda i eleganta bågar i förgrunden och där bakom en Parisisk stadsmiljö med station. Inte alldeles med verkligheten överensstämmande. Han tar sig friheter, konstnären. Och det gör han så bra, så bra. 

Jag kan se den långe mannen framför mig, sittande där med morrhårspensel och snudd på förstoringsglas och nöjt nynnande på en fransk chanson måla sina små små fönster, små små människor i sina stora stora stadslandskap. Imponerande.




Utställningen på Hornsgatan 36 pågår till den 16 mars 2016.

Flera av bilderna ovan är delförstoringar av tavlorna.

torsdag 3 mars 2016

Gamla kommunalhuset i Täby

På tvären mot det gamla Bananhuset Blåklinten, som jag skrev om tidigare, ligger det gamla kommunalhuset i Täby. Det ritades och byggdes 1950 av arkitektkontoret Elmén och Almaas, samma som Bananhuset.


Nu ska Bananhuset rivas medan det gamla kommunalhuset får stå kvar, trots att de en gång byggdes för att vara pendanger och att de en gång tillsammans utgjorde centrum i Täby köping.



Kommunalhuset är byggt i tegel, även detta i munkförband precis som Bananhuset, och har kvar de flesta av sina fönsterpartier i ek. Porten är pampig med krysspröjsade glasrutor, sandstensomfattning och räcke i smide.










Det stora åbäket till kommunhus från 1970 får de gärna välta ikull för min del. Något så fult och okänsligt har väl sällan skådats. Eller - om man vill vara lite miljömedveten och resursbesparande - bygga om till studentbostäder.

tisdag 1 mars 2016

Mars

Alphonse Mucha. Les douze mois, De tolv månaderna. Mars, Les Giboulées (snöslasket). Illustration från Magazine Cocorico, 1899.

Omslag från Magazine Cocorico. Mars 1901. L. Popineau.

Cocorico var en fransk tidskrift som utgavs mellan åren 1898 och 1902. Den producerades av konstnären Paul-Émile Boutigny och innehöll många bilder från konstnärer i Art Nouveau-rörelsen, bland andra Théophile Steinlen och Alphonse Mucha.