lördag 27 februari 2016

Utrotningshotat - Blåklinten i Roslags-Näsby

Bananhuset. Det kallas så, 50-talshuset i Roslags-Näsby i Täby norr om Stockholm. Bananhuset. Fast egentligen heter det Blåklinten efter kvarteret där det ligger. Det är byggt 1953 i gult tegel i munkförband och alldeles böjt. Som en banan.

Det har allt det där som jag älskar med ett hus, roliga detaljer och omsorg om materialen. Ek, tegel, marmor, järn.

Och nu ska det rivas. Eller inte. Eller rivas. Det har hattats.

Det ligger ivägen säger kommunen. Här ska byggas nytt och då är det gamla ivägen.

Från början hade de nya husen ritats så att det gamla skulle få plats och ligga där som en länk till det som varit. Kulturhistoria. Arkitekturhistoria. Folkhistoria. Ett av de få kvarvarande hyreshusen i Täby. I en tid då allt är pengar.

Men nu har dom kommit på att det blir för trångt. Och för dyrt. Och visst behöver det gamla huset renoveras. Men materialen det är gjort av, är äkta och tål att renoveras. Bör renoveras. Bör bevaras.

Människorna som bor och arbetar i huset vill vara kvar.

Kommunen får akta sig så det inte blir som med Klocktornet vid Norra stationsområdet i Stockholm. Klocktornet som revs och nu ångrar politikerna sig bittert. Hoppsan! Vart tog vår historia vägen?

Det går att bygga nytt och blanda med gammalt. Det är det som kallas levande stadsbild.





















Jag hoppas att stormannen Jarlabanke, som står staty vid huset, måtte låta sin lur ljuda högt för att Bananhuset ska få stå kvar.

(Stig Blomberg gjorde skulpturen 1960. Vem som ritat huset har jag inte kunnat få reda på.)

Uppdatering: Jag hittade Antikvarisk utredning av AIX Arkitekter 2012-08-10. Där står följande att läsa: "I sig själv och i synnerhet i sitt samband med Gamla kommunhuset är byggnaden på Blåklinten 1 av högt kulturhistoriskt värde och bör förses med skyddsbestämmelser i kommande detaljplan." I denna skrift står även mycket mer spännande att läsa om Blåklinten 1 och husen runtomkring. Bland annat att arkitekterna var Elmén & Almaas Arkitektkontor, Stockholm.

fredag 12 februari 2016

Influenser

Stupränna, St. Marys Church, Lynton, Devon, England.
 

Stupränna, Tjolöholms slott, Halland. Lars Israel Wahlman.

torsdag 11 februari 2016

Modellen av Engelbrekt

Av alla de modeller jag såg på Arkitektur- och Designcentrum - ArkDes - var det nog den av Lars Israel Wahlmans Engelbrektskyrka som var den finaste. Kan också bero på att det är ett av mina absoluta favorithus i Stockholm.

Kyrkan som är en sagolik blandning av jugend och nationalromantik. Jugendstilen som inte drog sig för att använda moderna material som betong och Nationalromantiken - inspirerad av den Engelska Arts and craftsrörelsen - som enbart ville bruka äkta material och handens kraft, som protest mot industrialiseringen.

Men hade Wahlman inte kunnat använda betong till valven i sin kyrka, hade den aldrig kunnat nå sin ansenliga höjd: hela 33 meter, vilket gör kyrkan till den högsta i Skandinavien. 





Tyvärr kunde jag inte riktigt se vem som gjort den vackra modellen. Det hade varit roligt att få ge lite cred här.

Läs vad jag mer skrivit om Lars Israel och hans verk.

onsdag 10 februari 2016

Arkitektur- och Designcentrum - ArkDes


Uppriktigt sagt förstår jag inte varför jag inte besökt Arkitektur- och Designcentrum - ArkDes - på Skeppsholmen tidigare, jag som är så intresserad av arkitektur.

Nåja, bättre sent än aldrig tänkte jag och travade dit för en visning i går kväll. Och det var spännande må ni tro. Initierad visning av kunnig guide med känsla för arkitekturhistoria och byggande. Och så alla dessa modeller. Jag är svag för modeller i allmänhet och välgjorda husmodeller i synnerhet. Jag kunde inte låta bli att smyga runt och ta lite närbilder.


Tyvärr missade jag den här kyrkans namn, men den visar exempel på rundbågiga eller romanska valv. Kunskapen att bygga valv revolutionerade byggnadskonsten.

Uppdatering: En vänlig kommentator berättar att detta är Våmbs kyrka utanför Skövde. Tack så mycket. Vad gör man utan den bästa av läsekretsar?

Efterhand blev valven mer och mer avancerade.

Gripsholm.

Varje tidsepok ligger på stora, vita bord med glasskivor. Här börjar vi närma oss min favoritperiod, tiden runt förra sekelskiftet.

Dicksonska folkbiblioteket, Göteborg. Arkitekt Hans Hedlund. 1861.

Göteborgs centralstation, spårhallarna. Adolf Wilhelm Edelsvärd. 1856.

Gamla Katarinahissen eller Elevatorn som den kallades. 1883.

Kiruna kyrka. Gustaf Wickman. 1912.


Ragnar Östberg, 1866-1945. Skissböcker.

Lumafabriken i Stockholm, en av Sveriges första funktionalistiska industrianläggningar. Arkitekter Artur von Schmalensee och
Eskil Sundahl. 1930.

Reklamtornet på Stockholmsutställningen 1930.

Villa Delin, Djursholm. Léonie Geisendorf. 1970.

måndag 8 februari 2016

Hopp om liv

Och nu kan jag bara gå med på ett mycket liiitet bakslag!

söndag 7 februari 2016

Nähä...