fredag 30 oktober 2015

Tack Taulis för den här gången!

DSC_3780t

Det kommer alltid en sista kvällen, och vi tog en liten kvällspromenad genom den lilla byn i skymningen.

Det är en välhållen liten by, full av roliga prång och detaljer. Det är svårt att beskriva stämningen. Känslan av varm bergsluft som svalnar mot aftonen. Cigalerna som gnider sina vingar i buskar och träd. Doften; mineral och örter. Inte Provencedoft utan något alldeles eget. Pyrenéerdoft.

Djupt där nere i dalgången rinner den klara lilla bäcken och på den djupblå himlen tänds måne och stjärnor. En efter en.

DSC_3785t

DSC_3781t

DSC_3783t

DSC_3790t

DSC_3794t

DSC_3795t

DSC_3804t

DSC_3782t

DSC_3800t

Och jag, som inte är särskilt duktig på franska (men som nog skulle ta mig rätt snabbt om jag bara fick stanna liiite längre) skulle försöka mig på att säga –Vi ses senare.

Istället kläcker jag ur mig –Vi ses imorgon! varpå en hel hoper mycket förvånade ansikten vänds åt mitt mitt håll. Äsch!

Det är inte så lätt att veta när man ska säga -À demain! eller när man ska säga -À tout à l'heure! när begreppen i sig inte säger mig någonting. Men va fasiken. Uttalet börjar bli bättre.

Hejdå lilla byn! Imorgon far vi vidare på nya äventyr.

torsdag 29 oktober 2015

Glimmande ljus i mörkret eller en liten flickas första erfarenhet av Liseberg

1

Jag kan inte ha varit gammal. 6-7 år bara. Om ens det. Vi skulle gå på Liseberg. Kanske var det mitt första besök där.

2

Det var mörkt ute, troligtvis var det sent på sommaren och familjen hade haft något annat för sig i Göteborg under dagen.

3

Vi kom in genom den stora entrén, den med tornen med stjärnor och ormar. Spännande bara den.

4

På höger sida alldeles innanför entrén gick en ganska brant sluttning upp mot en höjd. Där växte träd, buskar och gräs.

5

Här och där i mörkret glimmade – jag tror det var – stora svampar. Belysta inifrån med svagt ljus.

6

Jag höll far i handen och tittade upp bland träden.

7

Svamparna stod i små grupper och lyste. Jag kan inte kalla denna upplevelse annat än rent magisk.

8

Jag har alltid älskat lyktor i trädgårdar sedan dess.

tisdag 27 oktober 2015

Den lilla kyrkan

DSC_3663k

Vi hade vår parkeringsplats mitt emot den lilla kyrkan i byn. Kyrkklockorna bånglade klockan åtta, tolv och sex. Först timslag och så en liten truddelutt. Och varje gång klockorna satte igång, började en hund i huset bredvid att yla. Hela tiden medan klockorna ringde. Varenda gång. Ouuuuhuu! Yhhhhl! Aouuuuuh! Ooooooooool!

DSC_3764k

Att översätta den här lilla skylten som sitter utanför kyrkan har inte varit helt lätt. Inte ens Hussen med sin flytande franska lyckades med alla ord och uttryck. Men i stort står det i alla fall följande:

Sockenkyrkan St Jean l'evangeliste (Evangelisten Johannes) […]

Platsen Taulis nämns första gången 853. Kyrkan nämns 1271 i samband med en donation av Guillem av Castelnou.
Kyrkan är enskeppig, täckt av ett något brutet valv och avslutad med en absid med hjälmvalv (cul de four) som stöds av tre strävpelare. Kyrkan fick senare två sidokapell (ett mot norr och ett mot söder) och en södervänd sakristia som ansluter till kyrkan genom en halvcirkelformad dörr. Klocktornsmuren finns på den västra fasaden mot kyrkogården. Tornet är genombrutet av två avlånga öppningar där klockorna hänger och är täckt av ett liten tak som bär ett kors.

Kyrkobyggnaden och tornet är rustikt murade av grov skiffer- och kalksten.

Den sista meningen L'ensemble est tres recrépi har jag gått bet på att översätta. Google översätt föreslår Allt är mycket gips. Ordet recrépi dyker upp, när man googlar, dels som puts, revetering och dels som renovering, så jag vet inte.

Kanske den bästa av läsekretsar…

DSC_3765k

Något som är mycket vanligt här i södra Frankrike är de här, vad ska man kalla det, tvådimensionella tornen. Torntrappan går utanpå och klockorna hänger i, som Google Översätt föreslår, “genomborrad med två långa fönster öppna tomma hängare klockor och täckt av en liten tak har två backar som bär ett kors”. Håhåjaja.

DSC_3775k

“Dängande sig, krängande sig, slängande sig. Klingelittan klunk!” (Povel Ramel)

DSC_3758k

Inuti den lilla, lilla kyrkan finns olika altaren i varje väderstreck.

DSC_3745k

Allt är väldigt guld, väldigt blått och väldigt pyntat. Och fint. Hon är stolt över sig, kyrkan.

DSC_3749k

En l'evangeliste. Han med lejonet. Markus. Han skriver.

DSC_3757k

Så vackert tegelgolv. Namnet på byn, Taulis, lär betyda tegelbyn. Här ska ha funnits tegelpannetillverkning (tegelpannor: tuiles) en gång i tiden. Kanske man även gjorde en eller annan tegelsten.

DSC_3743k

St Sébastien? Full med pilar är han i alla fall.

DSC_3762k

Den här vigvattenbehållaren i utstuderad jugend är väl fin. St Joseph, (som i Josef och Maria) är det som avbildas med sitt attribut liljan.

DSC_3763k

Och här har vi den lilla änglahunden som bodde i kyrkan. Nej, det gjorde hon nog inte, men hon verkade nog så hemtam därinne.

DSC_3776k

Till våra ärofulla döda. Byns offer för världskrigen. Nio från första. En från andra.

DSC_3772k

Och visst ligger hon oerhört vackert kyrkan, med utsikt över Pyrenéerna.

DSC_3787k

måndag 26 oktober 2015

Doft, färg, smak och omsorg om råvarorna

DSC_3715m

Man kan inte beskriva en fransk by utan att berätta om maten, och i just den här lilla franska byn är man helt självförsörjande på allt vad frukt och grönsaker heter. Solmoget, doftande och garanterat eko.

Omsorgen om maten är A och O. Som den lilla bouquet garnin som får koka med potatisen. Lager och timjan naturligtvis från den egna kryddträdgården.

DSC_3721m

Den hemlagade mayonnaisen. Vilken doft!

DSC_3724m

Hemgjord korv och kött direkt från slakteriet. Uteköken är mycket vanliga. Här både steker, grillar och kokar man. På gas.

DSC_3610m

Nå, bröd köper man för det mesta. Boulangerier finns i stort sett överallt.

DSC_3742m

Generöst, varmhjärtat och stora mängder. Ingen ska behöva gå hungrig från bordet. Äter gör man i timmar. Inte bara två eller tre rätter, utan först smakbit – amuse bouche,  sedan förrätt, varmrätt, sallad, ost, bröd och dessert, och kanske en dessert till. Samt vin av olika styrka och kulör.

DSC_3596m

Allting vackert upplagt. Maten ska vara fröjd både för öga och gom.

DSC_3823m

En specialbeställd dessert. Katalansk fruktkaka. Detta är den lilla bit som blev över. Ingen orkade en enda tugga till.

DSC_3731m

Vi behövde inget annat göra än äta, njuta, tacka så mycket för maten och gå långa promenader.

torsdag 22 oktober 2015

Nattfotografering på frihand

DSC_3700l

En kväll då jag gick hem från vårt värdpar till husbilen blev jag bara tvungen att testa min kamera med lite nattfotografering.

Byns lyktor lyste varmt och vackert i sammetsmörkret och en ensam cigale knirrade fortfarande i myrtenbuskarna uppe i slänten.

Jag måste säga att jag gillar resultatet skarpt. Stadig och fin gör min Nikon D750 vad den ska. Inget brus någonstans och inga förvrängda färger.

Jag är mycket tacksam mot vännerna på Cyberphoto som rekommenderade mig att köpa den här kameran istället för den Nikon D800 jag hade tänkt. Även objektivet gör vad det ska. En Tamron zoom 24-70 F/2,8. Fullformat. Tack för det.

Att sedan Blogger svänger till bilderna vid publicering kan jag inte göra så mycket åt. Klicka på bilderna för bästa resultat. Och observera att de är lågupplösta.

DSC_3701l

DSC_3703l

DSC_3705l

DSC_3706l

DSC_3708l

onsdag 21 oktober 2015

Och nu blir det gatsten

DSC_3686v

Jag måste bara få visa hur fina de gjort gränderna i den lilla bergsbyn sedan sist vi var där. Gränderna som slingrar fram i sluttningarna och som efter bara några meter gör en mycket medveten om att man har vadmuskler. Eller inte har.

DSC_3687v

Men fint är det.

DSC_3688v

DSC_3691v

DSC_3692v

DSC_3693v

DSC_3694v

Och här tog det slut.