söndag 29 mars 2015

Artipelag – Earth Matters

Regn, snålblåst och synnerligen blygsam temperatur denna den sista söndagen i mars. Vad göra?

Vi for till Artipelag vid Baggensfjärden alldeles utanför Gustavsberg. Jag har aldrig varit där. Det var på tiden.

Vi såg utställningen Earth Matters. En samlingsutställning med konstnärer som tar vara på det lilla för att rädda det stora. Har du sett den? Om inte, gå genast och gör det! Det var längesen jag blev så berörd av en utställning.

DSC_1049e

Fabrica for Dalkin – Hot and cold.

DSC_1051e

Nacho Carbonell – The Hive.

DSC_1054e

Oscar Zieta – Tafla.

DSC_1059e

Karin Auran Frankenstein – Cow Dung Chair.

DSC_1063e

India Flint – Dresses.

DSC_1065e

Nadine Sterk & Lonny van Ryswyck, Atelier NL – Polderproject.

DSC_1078e

DSC_1080e

Nan Groot Antink.

DSC_1084e

Julia Lohmann – Seaweed.

DSC_1086e

Nienke Hoogvliet – Sea me.

DSC_1088e

Claudy Jongstra – Shore Line.

DSC_1092e

Jurgen Lehl – The end of civilization.

DSC_1116e

Nadine Sterk & Lonny van Ryswyck, Atelier NL – Sandbank.

DSC_1128e

Detta är bara ett axplock av denna fantastiska utställning, som pågår till och med 3 maj 2015. Sevärt indeed är också de fina lokalerna och ätvärd den goda buffén. Ett ypperligt sätt att tillbringa en regnig söndagseftermiddag. Se till bara att ha god tid på dig. Man vill bara se mer och mer.

DSC_1134e

Två konstnärer, Jurgen Lehl och India Flint gjorde så stort intryck på mig, så dessa kommer att få egna inlägg senare.

lördag 28 mars 2015

Fler detaljer från Stockholms stadsbibliotek

DSC_1005sb

Visst är jag tokig i böcker och visst går jag ofta på biblioteket och läser massor, men den här gången var jag faktiskt in på bibblan bara för att titta på huset. Utsidan har jag fångat tidigare och de hemlighetsfulla, svängda trappgångarna har fått ett alldeles eget inlägg, så nu är det dags för en bukett andra närsynta detaljer från Asplunds magnifika byggnad.

Zodiaken och stjärnkartan över Stockholms stjärnhimmel ovan är en takmålning i barnavdelningens läsesal av konstnären Alf Munthe. En sådan där målning man skulle ha i sovrumstaket hemma och ligga och titta på när man inte kan sova.

DSC_1004sb

Barnavdelningen kommer man till om man går direkt vänster när man kommit in genom huvudingången. Går man istället rakt fram kommer man till den magnifika trappan och marmorportalen. Det är förresten in åt sidorna på var sida om portalen som de mystiska, svängda trappgångarna finns. Precis där lampetterna skymtar. Ingen annan kikade in där. Alla gick förbi. Trappgångarna löper ända härifrån, på utsidan av rotundan, förbi alla gallerierna på insidan och upp till bibliotekets översta våning. De är avstängda med varsin låst gallergrind.

DSC_0978sb

Kikar man in i dörröppningen till vänster öppnar sig det här ljusinsläppet i glasbetong. Vackert.

DSC_0996sb

DSC_0983sb

Går man däremot uppför trappan rakt fram från vestibulen sett, kommer man in i den hisnande rotundan, 23 meter i takhöjd. Vitt, vitt, vitt, ljust, ljust, ljust med en bas av lärdom, fantasi och upptäckarlusta: böcker.

Ovanför golvnivå löper två gallerier åtskilda av boasering som klätts med tre olika sorters faner och med inlägg i formskuren mässing. Bakom gallerierna finns dörrar in till bokmagasinen.

DSC_0982sb

DSC_0981sb

Den fantastiska lampan som hänger från rotundans mitt, är av mässing och opalglas från Orrefors.

DSC_0984sb

Lägg märke till de dubbla raderna romerska siffror! Fast bakom den märkliga urtavlan surrade och gick ett elektriskt verk.

DSC_0988sb

Dricksfontän med krigare i södra facksalen, den som vetter mot Observatorielunden. Förstår inte varför jag kommer att tänka på ångpunk när jag ser den. Och ser ni att killen har fyra armar?

DSC_0989sb

De fyra väggmålningarna i södra facksalen har motiv från visan Inga liten vallpiga och är utförda av Hilding Linnqvist. Vad jag förstår skulle alla fälten mellan fönstren fått väggmålningar, men penningarna räckte visst inte till.

DSC_0990sb

Ljusgården mellan rotundans svängda yttervägg och flyglarnas fyrkantiga. En bortglömd rumslighet.

DSC_0993sb

I västra flygelns facksal löper en balkong runt hela rummet. Upp till balkongen går spiraltrappor med förkromade räcken. Denna flygel tillkom senare och från början hade alltså stadsbiblioteket endast tre flyglar. Detta märks tydligt på den mer funktionalistiska interiören i västra flygeln.

Stockholms stadsbibliotek uppfördes efter ritningar av Gunnar Asplund 1927-28 med kompletteringar under början av 1930-talet. Byggnaden är ett ypperligt exempel på brytningstiden mellan tjugotalsklassicism och funktionalism.

Fakta från “Stockholms stadsbibliotek med tillhörande park - Vårdprogram 2012”. Här finns massor att läsa för den som vill veta mer om biblioteket.

söndag 22 mars 2015

Udda vinklar – Stockholms stadsbibliotek

Om det är någon byggnad i Stockholm, förutom stadshuset och slottet, som de flesta känner till, så är det väl Gunnar Asplunds stadsbibliotek.

Men jag undrar…

Är det någon som sett det såhär?

DSC_0998sb

DSC_0999sb

DSC_1000sb

DSC_1002sb

fredag 20 mars 2015

Solförmörkelse

Skärmklipp

Uppriktigt sagt såg det rätt hopplöst ut i början. Tjocka moln skulle täcka himlen vid Stockholms horisont vid tiden för den 85%-iga solförmörkelsen på fredagsförmiddagen.

Det var mungipor ner när jag åkte till jobbet. Himlen var grå. Jämngrå. Men när solen började stiga så syntes den faktiskt genom molnen. Molntäcket var inte så tjockt. Kanske, kanske skulle det synas någonting av månpassagen.

10.09

10.09 såg det ut såhär. Jag använde mig av mitt universaltrick: en överexponerad startsladd från en svartvit filmremsa. Perfekt. Men slöjmolnen låg ändå som ett diffusionsfilter över solen, så några riktigt klara bilder kunde jag inte få.

10.31

10.31. Molnen har tjocknat och jag kan titta på solen utan filter. Men ändå syns månen och dess skugga tydligt.

10.41

10.41

10.42

10.42

10.59

10.59. Maximum. 85% av solskivan täcks av månen.

11.02

11.02. Maximum har passerat och sakta börjar solen krypa fram igen.

Jag är så lycklig över att jag ändå fick en aning av den fantastiska förmörkelsen som dessutom råkade inträffa på vårdagjämningen. Nu blir det bara ljusare och ljusare. Som om solen stod i startblocken och tog sats.

Vi får vänta ända till 2039 innan vi får se något liknande igen och nästa totala solförmörkelse synlig i Sverige inträffar 2126.

söndag 15 mars 2015

I år skulle Edvard Anderson fyllt 150 år

1DSC_0942e

Det var en gång en liten man som älskade naturen runt Medelhavet. Den lille mannen råkade vara en av landets största grosshandlare i planglas och för detta ska vi klorofyllintresserade vara honom evigt tacksam.

DSC_0926e

Edvard Anderson tyckte också väldigt mycket om att ströva runt i Bergianska trädgården och när han dog visade det sig att han hade testamenterat sin kvarlåtenskap till sin kära tillflyktsort, "För inrättandet och drivandet av en vinterträdgård, där medelhavsklimatets och därmed jämförliga klimatområdens träd, buskar och örter äro uteslutande representerade".

DSC_0929e

Vad passade sig då bättre än att, till glaskungens ära, bygga ett stort växthus på Bergianskas marker?

DSC_0935e

Ett växthus som jag mycket gärna besöker både nu och då.

DSC_0937e

Just idag firades Edvards födelsedag med extra festligheter i växthuset. Körsång (Ja må han leva!), visningar, tipspromenad och mycket annat.

DSC_0939e

Jag passade på att inviga mitt nyss fådda årskort, och drog med välbehag in den balsamiska medelhavsluften i lungorna.

DSC_0940e

Det var också närbildsinvigning för min nya kamera, en fullformatare av det tyngre slaget. Jess! Den tar bättre närbilder med sin ljusstarka zoom än vad min gamla smälla med macro gjorde.

DSC_0931e

Och så vill jag sälla mig till gratulanterna och säga Grattis Edvard! Tack för att du älskade Medelhavet och dess blommor och för att du hade ett glasföretag!

söndag 8 mars 2015

Bergshamra by – mellan Pipers väg och Brunnsviken

DSC_0727b

Makalöst! Drygt 15 grader i skuggan den 8 mars! Vem kan sitta inne?

Vi drog våra färde åt Brunnsviken till, den del som ligger i norra änden, vid Bergshamra by. Lite längre österut ligger Tivoli och Ålkistan, men just den här platsen ville jag titta närmare på. Jag har gått här förut, men då utefter strandkanten och ägnade inte husen särskilt mycket uppmärksamhet.

DSC_0728b

Jag kan tänka mig att här är otroligt vackert när allting grönskar, men å andra sidan har man då inte tillfälle att se närmare på arkitekturen.

DSC_0730b

Längst in i den lilla viken med Tivoliudden på andra sidan låg ett tunt, prassligt istäcke fortfarande. Men den gassande solen gjorde verkligen sitt för att ta kål på det.

DSC_0733b

Vad gäller historien tar jag mig friheten att saxa från Solna stads hemsida:

“Bergshamra har anor från medeltiden och lades vid 1600-talets slut under Ulriksdals kungsgård. År 1707 upplät änkedrottningen Hedvig Eleonora egendomen till sitt hovråd Samuel Bark, vars släkt innehade besittningsrätten fram till 1917, då staten löste in den.

Samuel Barks sonson, Nils Anton Bark, var statssekreterare och tillhörde kretsen kring Gustav III. Till hans vänner hörde tonsättaren Joseph Martin Kraus och skalden och diplomaten Gustaf Philip Creutz, vilka båda kommit att förknippas med Bergshamra och Tivoliudden. Kraus ligger f ö begravd på Tivoliudden.

Bergshamras jordbruksmark har arrenderats ut i olika perioder. En av arrendatorerna var kung Karl XV, som här bedrev ett experimentellt jordbruk. Han lät också uppföra tre sommarvillor i schweizerstil under 1860-talet. Området kom att kallas Karlsro och husen hyrdes ut till kungens vänner. Vid sekelskiftet tillkom ytterligare ett par villor och lusthuset "Monte Carlo", vilka tillsammans med Karlsrovillorna bildar det område som idag kallas Bergshamra by.

Efter Karl XV:s död övertogs arrendet av Regis Cadier, känd krögare och tillika ägare till Hotel Rydberg och Grand Hotel. Han var också morfar till möbelarkitekten Carl Malmsten, som ägde och bebodde Övre Karlsro från 1920 till sin död 1972. Huset kallas numera Malmstens hus och har förklarats som byggnadsminne.

År 1917 övertog staten Bergshamra gård, och två år senare uppläts en del av marken till ett koloniområde, som bebyggdes med typritade stugor i nationalromantisk stil.

Senare flyttade två statliga institutioner till området. Statens Centrala Frökontrollanstalt hade från 1925 sina lokaler i den gamla huvudbyggnaden till Bergshamra gård. En ny institutionsbyggnad uppfördes 1930 varvid det gamla 1700-talshuset revs. Samma år tillkom Institutet för husdjursförädling i den byggnad som senare bl a inrymt SIPRI.”

DSC_0735b

Det var inte bara Emser och jag som valt att besöka Bergshamra by idag och här promenerade vinterbleka men glada människor av och an på strandpromenaden. Café Sjöstugan var välbesökt och till och med bina hade vaknat och yrade omkring sina kupor.

DSC_0732b

DSC_0736b

Detta är det lusthus som av någon underlig anledning kallas Monte Carlo. Lite målarfärg hade inte varit helt fel…

Nedan följer några av de villor som finns här, och jag måste erkänna att jag inte skulle haft något alls emot att bo i någon av dem.

DSC_0738b

DSC_0739b

DSC_0740b

DSC_0743b

DSC_0744b

DSC_0745b

Bergshamra gårds statar- och rättarbyggnad. Uppförd 1860, riven 1985. Och – såvitt jag förstår – uppbyggd igen.

DSC_0747b

Detta är Övre Karlsro. Det hus som Carl Malmsten bodde i.

DSC_0749b

Institutet för husdjursförädling som sedermera blev Statens växtskyddsanstalt som sedermera blev SIPRI som sedermera blev…

DSC_0751b

Byggnaden ritades av Sven Erik Lundqvist och uppfördes 1930.

Området kommer garanterat att besökas igen när det börjat grönska.