torsdag 30 januari 2014

Charta Öfwer Stockholms Stads Belägenhet

_DSC1918c

Jag har alltid varit fascinerad av gamla kartor. Naturligtvis för att de visar platser som de såg ut och hette för länge sedan, men också för att de ger en föreställning av den “världsbild” människan hade då.

Jag har precis fått en ny (gammal) rumskamrat i form av Georg Biurmans Charta Öfwer Stockholms Stads Belägenhet från mitten av 1700-talet.

_DSC1919c

En liten stund varje dag ägnar jag åt att titta lite närmare på den.

_DSC1920c

Allra helst skulle jag vilja studera den med förstoringsglas.

Castelholmen. Skiepsholmen.

_DSC1923c

Eller krafsa ut den ut sin ram och lägga den i scannern.

Kinröksbruk. Bekbruk. Kruthus. Waldemars Ön.

_DSC1924c

Nå, men det kommer jag inte att göra. Den är alltför skör för det.

Ulfsunda Fierden. Diurgård.

_DSC1925c

Det är roligt att se hur Laduviken i mitten på 1700-talet var en vik av Lilla Värtan och inte som idag några småsjöar och ett kärr.

På Wikipedia finns Biurmans Charta i en annan färgställning – kartorna verkar handkolorerade. Där hittar jag också denna text:

“Georg Biurmans karta täcker ett stort landområde från Drottningholms slott i väst till inklusive Lidingö i öst samt från Ältasjön i syd till Edsviken i norr. 1700-talets viktiga färdvägar till och från staden är omsorgsfullt redovisade. För det var Biurman specialist; han utgav 1742 Sveriges första reseguide; Vägvisare uti Svea- och Göta Riken samt Stor-Förstendömet Finland. Biurman ritade och graverade kartan själv och den finns på Kungliga biblioteket.”

onsdag 29 januari 2014

Dröm

dröm

Sakta, gungande.
Mild bris i ditt hår.
Solens clair obscur
genom moderträdens lövverk.

måndag 27 januari 2014

Gråljus

gråljus

lördag 25 januari 2014

Maria Lang - Deckardrottning

Så. Det är bara att erkänna. Från och med någon månad före jul fram till nu har jag bara läst böcker av en enda författare; Maria Lang. Det har blivit 23 stycken. Enligt den förteckning jag har, skrev hon 43 deckare plus ett antal ungdomsdeckare. En varje år sedan 1949. Så jag har några kvar…

lang

Erkänna förresten…   Jo, men så är det nog. Det har inte varit riktigt “fint” att läsa Maria Lang. Men såvitt jag kan förstå, har hon fått ett uppsving på senare tid. Det har gjorts filmer och Norstedts har börjat ge ut hennes böcker i ny upplaga.

marialang Maria Lang är en pseudonym för Dagmar Lange, som föddes 1914 i Västerås och dog 1991 i Nora. Hon var i grund litteraturvetare och disputerade 1946 på en avhandling om författaren och filosofen Pontus Wikner. Lange var också rektor vid Nya Elementarskolan för flickor i Stockholm. Hon bosatte sig efter pensioneringen i Nora, som hon i sina böcker ständigt återkommer till som den lilla bergslagsstaden Skoga.

Agatha Christie har sina Hercule Poirot och Miss Marple och Maria Lang har Christer Wijk; den långbente, ständigt piprökande, rutige chefen för Riksmordkommissionen. Han har en alldeles egen metod för att lösa de kluriga gåtorna och få fatt på de skyldiga; han föser ihop de misstänkta i ett rum, gnuggar dem bildligt talat mot varandra och tillslut är det någon som trasslat in sig så till den milda grad i falska alibin och frånskyllningar att han erkänner. I Langs deckare återfinns alltid mördaren i offrets närmaste krets.

I de tidigare böckerna tar Christer gärna hjälp av den unga, skarpsynta doktoranden Puck Ekstedt, fästmö till hans bäste vän sen barndomen i Skoga: Einar Bure. Puck och Einar gifter sig och försvinner sedermera ur kretsen runt kriminalkommissarien. In på scenen kommer då Christers hustru, hovsångerskan Camilla Martin och Dagmar Langes alter ego, kriminalförfattarinnan Almi Graan.

Maria Langs böcker var de första deckare jag läste. Några av dem fanns hemma, och när jag betat av dem, lånade jag fler på biblioteket.

Det är pusseldeckare av allra bästa sort, och vad jag gillar med dem är också hennes beskrivningar av människor och miljöer. Särdeles väl och ingående beskriver hon naturligtvis Skoga och Bergslagen men också skolmiljöer, värdshus och sist men inte minst opera- och teatervärlden.

Jag tyckte om böckerna då och jag tycker fortfarande om dem, även om jag måste säga att jag tycker den första hälften är de allra bästa. Hennes senare böcker blir på något konstigt vis alltför pratiga.

gummor

Omslag från Norstedts utgivning på 60-talet med illustrationer av Rolf Lagerson. Det är bland andra dessa som stod i vår bokhylla hemma.

sidensammet

Filmerna, ja. Jag köpte hela packen på sex filmer till mig själv i julklapp. Filmerna som producerats av Pampas Produktion AB tillsammans med TV4 med utgivning under 2013. Jag var bara tvungen att se dem. Se om mina bilder kunde komma överens med deras.

Och ja, jag köper rakt av Linus Wahlgren som Eje, Tuva Novotny som Puck, Ola Rapace som Christer Wijk och Eva Millberg som Helena Wijk, Christers mamma.

Linus_Tuva_Ola
Foto TV4

Däremot har jag ett och annat att säga om handlingarna. Det är verkligen vad man skulle kunna kalla “fritt efter” Maria Langs romaner. Man har ihjäl folk som i romanerna lever i många år till, vänder bakochfram på intrigerna och har gjort Christer till en riktig kvinnokarl. (Allt för att få visa den sensuella glimten i Rapace ögon?)

Samtidigt kan man gott njuta av foto och scenografi, som är en orgie i 50-tal. Scenografen måste ha haft fantastiskt roligt då hon letade fram all rekvisita och alla kläder som är riktigt, riktigt fina. Så sett kommer ju filmerna helt rätt i tid. Och vore det inte så att jag läst alla böckerna, så skulle filmerna vara riktigt puttriga; helt ok förströelse en ruggig vinterkväll. Månne lockar filmerna fler att läsa hennes böcker. Hoppas det. Även om man inte riktigt kommer att känna igen sig i handlingen.

torsdag 23 januari 2014

Skymning

_DSC1911b

_DSC1913b

_DSC1915b

22 januari klockan 16.52. Inte becksvart!

onsdag 22 januari 2014

Lil – 22 januari 2007

rodnad

Ute vid havet
där vågorna brusar starkt
hör man måsens skri.

Grå är klipporna
svarta ser man dess sidor
som brant stupar ner.

Längst in i viken
violett lyser ljungen.
Det börjar bli höst.

Dimman rullar in
in över kobbar och skär.
Mistluren tutar.

Sakta drar vi oss
bort mot den varma stugan
där brasan väntar.

Mot glödens värme
vi sträcker oss vällustigt
och glömmer kylan.

Lil.

Älskad - Saknad

måndag 20 januari 2014

Morfars gipsmask

_DSC1902g

Längst in i garderoben ligger en kartong.
På kartongen har jag textat: Det käraste jag äger. AKTAS!

_DSC1903g

Väl inlindad i ett gäng gamla örngott ligger morfars gipsmask.

_DSC1907g

Jag vet inte om han gjorde den själv, eller om det var mormor som gjorde den, men den väcker i vilket fall som helst starka känslor.

Morfar. Som jag aldrig träffat. Hans ansikte i naturlig storlek.

Så nära.

Så långt borta.

fredag 17 januari 2014

Hopp om liv!

17jan

Visst har det blivit kallare och visst har vi gått från höst till vinter. Men det blir, trots sjunkande temperatur, ljusare för var dag som går och nu har det börjat märkas.

Sedan vintersolståndet har dagen blivit nästan en timme längre här vid Stockholms horisont. Det är inte ens en månad kvar till den dag då solen fortfarande är uppe när jag går hem från jobbet.

Igår när jag gick hem, var det en strimma ljus vid horisonten i sydväst.

Vi har hela våren framför oss!

Kan det bli bättre?

_DSC1901

Solens återkomst kan du följa här

fredag 10 januari 2014

Fantastiskt hjälpmedel hos Stockholmskällan

En funktion hos Stockholmskällan, Stockholms stads databas med massor av fotografier, kartor, trycksaker, böcker, ritningar, filmer, texter med mera, är Jämför kartor. Här kan man jämföra kartor från 1600-talet fram till idag - på detaljnivå. Kartorna visas intill varandra, och zoomar man in på den ena kartan följer den andra med.

jmfr_karta2

En alldeles ypperlig funktion om man är ute på Morfarsjakt…

jmfr_karta

Och vill hitta platser där han bott som inte längre finns kvar.

stentolvan1885

Som till exempel Stentolvan på Fjällgatan.

torsdag 9 januari 2014

Transatlantiska telegrafkabeln

“Den transatlantiska telegrafkabeln var den första kabeln för telegrafi som lades över Atlanten. Den sträckte sig från The Telegraph Field, Foilhommerum Bay, på Valentia Island på västra Irland till Heart's Content i östra Newfoundland, Kanada. Den transatlantiska telegrafkabeln band samman Nordamerika och Europa och möjliggjorde snabb kommunikation mellan de två världsdelarna. Tidigare skulle det normalt ha tagit minst tio dagar att leverera ett budskap med fartyg, men i och med den transatlantiska telegrafkabelns tillkomst var det en fråga om minuter med telegraf.”

Projekt Gutenberg har jag hittat denna trevliga lilla bok som beskriver, i text och bild, hur arbetet med kabelläggningen gick till.

cover_lg

THE ATLANTIC TELEGRAPH (1865) W. H. Russell
Illustrationer av Robert Dudley

ill_pg_014_lg

Den guttaperkalindade kabeln rullas upp vid fabriken i Greenwich.

ill_pg_026_lg

Telegraph House i Trinity Bay, Newfoundland 1857-1858.

ill_pg_030_lg

H.M.S. Agamemnon lägger ut 1858 års Atlantkabel.

ill_pg_031_lg

Kabeln rullas i stora tankar vid fabriken i Greenwich.

ill_pg_038_lg

Kabeln vindas ut från fabriken till en gammal fregatt som ligger i Themsen vid Greenwich.

ill_pg_039_lg

Den gamla fregatten med sin last av kabel vid sidan av Great Eastern på Sheerness.

ill_pg_041_lg

Kabeln rullas upp ombord på Great Eastern. Besök av HKH Prinsen av Wales.

ill_pg_048_lg

Foilhummerum Bay, Valentia.

ill_pg_049_lg

Den fullastade Great Eastern. Eskorterande båtar: Terrible, Sphinx, Hawk och Caroline.

ill_pg_062_lg

Great Eastern. Vy akterut.

ill_pg_080_lg

En av de stora bojarna läggs ut.

ill_pg_086_lg

Interiör från en av de stora kabeltankarna ombord på Great Eastern.

ill_pg_092_lg

Vy mot fördäck på Great Eastern.

Atlantic_cable_Map

“Fem försök att lägga den transatlantiska telegrafkabeln gjordes under en nioårsperiod – 1857, två försök 1858, 1865 och 1866 – innan en bestående förbindelse mellan de två världsdelarna slutligen upprättades genom 1866 års kabel som lades från fartyget S/S Great Eastern, under Sir James Andersons befäl, och den reparerade kabeln från 1865.”

(Fakta från Wikipedia)

onsdag 8 januari 2014

Utanför Arvfurstens palats

_DSC1228sa

När man ändå står och trampar utanför ett hus, kan man lika gärna fotografera lite innan man blir insläppt.

_DSC1229sa

Speciellt om huset ifråga råkar vara det ärevördiga Arvfurstens palats på Gustav Adolfs torg i Stockholm.

_DSC1231sa

Och som vanligt blir det då en smula udda vinklar.

Palatset fick sin nuvarande utformning 1783-94 och byggdes för prinsessan Sofia Albertina, som var syster till Gustav III. Arkitekten hette Erik Palmstedt. På platsen låg dessförinnan Torstenssonska palatset som inlemmades i det nya huset.

5040784581_2d08864ac4_z
Bild från National Heritage Board – Flickr

När Sofia Albertina dog 1829 testamenterades hennes palats till landets arvfurste och prins Gustaf, prins Oscar och prins Eugen har sedan dess ägt det.

Staten köpte huset 1902 och sedan 1906 huserar Utrikesdepartementet här.

tisdag 7 januari 2014

Guldgruva - Tekniska museet på Flickr

Om man likt mig gillar att titta på gamla fotografier, är Tekniska museets photostream på Flickr en riktigt trevlig kökkenmödding att gräva i.

Vad sägs till exempel om flera nyupplagda bilder från Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897? (Foto: John Hertzberg)

9771408393_a6a602f93a_z

Eller handkolorerade bilder från en brandsläckning någonstans i Amerikat…   (Foto: Okänd)

9555189396_6f07c94c14_z

Risken med detta lättillgängliga arkiv är att man blir sittande i timmar…

måndag 6 januari 2014

Min kära, gamla Mouli Julienne

_DSC1886m

Så länge jag haft eget hushåll så har den funnits med, min Mouli Julienne. I olika skepnader visserligen, men med samma utomordentliga funktion; skiva, riva eller slanta.

_DSC1880m

Visst finns i hushållet även dess sentida ättling av samma fabrikat, Moulinex. Men den har sladd, väsnas och är trixig att diska.

_DSC1882m

När jag ska göra marmelad (som idag) eller potatisgratäng så är det alltid den gamla vevliran som åker fram.

_DSC1893m

Fem olika skivor finns med olika grovlek på rivet eller för slantar till gratängen.

_DSC1894m

Jag har en älskling i plåt också, men den har tappat gummitassarna och väntar bara på att jag ska få en snilleblixt om hur de ska ersättas.

En av mina Julienner är inköpt för 120:- på Domus på den tiden de fortfarande fanns i handeln, de andra har jag hittat på loppisar för spottstyvrar och de är värda sin vikt i guld. Både retro och miljövänligt på samma gång.

Julienne är köksfranska för strimlade grönsaker.

_DSC1895m

Och marmeladen?

Den blir alldeles utmärkt. Apelsin och morot. Ekologisk. Här har du receptet!