Pershyttan
Strax sydväst om Nora ligger den välbevarade bergsmansbyn Pershyttan, en plats som man svårligen kan hålla en bergsmansdotterdotter som Mira ifrån.
Här finns det mesta som man som gruv- och hyttnörd rimligtvis kan önska sig; gruvor, lavar, hytta, rostugn, polhemshjul, dammar, konstgångar och gamla hus i slaggtegel.
Klicka på bilden, så kan du läsa texten.
Masugnen.
Masugnen och rostugnen.
Jag vet inte varför jag är så svag för just rostugnar. Kan det vara för att de, förutom sin funktion, också är mycket vackra?
En riktig bergsmansskorsten som sig bör i en bergsmansby.
Åh, denna eviga omsorg om detaljerna! Till och med under takskägget skulle det vara fint. Och på det här huset har man putsat slaggteglet. Nästan synd, för det är så vackert i sig.
En visning om dagen av hyttan. Mitt i sommarsäsongen. Det är lite synd. Vi var flera besvikna som satt utanför och grämdes.
I Pershyttan har man framställt järn ända sen medeltiden. Tillgång till vattenkraft och virke avgjorde byns plats vid Smygarebäcken.
Hyttan fick sin nuvarande utformning 1856 står idag precis som den lämnades efter sista blåsningen 1953, välhållen och fint rustad.
Sten, järn, vatten och möda.
Där har jag varit flera gånger och senast i förra veckan. Alltid lika härligt och skönt att besöka Pershyttan.
SvaraRaderaJa, det är ett fint ställe. Tänk om vi stött på varann. Så häpna vi skulle blivit!
RaderaLite kul också för en (järn)brukspojke som jag. Men vi hade masugnen i Norberg.
SvaraRaderaHärlig miljö.
Växa upp på ett bruk hade jag inte lyckan att få göra, men väl på en lant-bruks-skola. Det gick inte av för hackor det heller! :)
Radera