fredag 31 maj 2013

Udda vinklar på Lövstabruk

_DSC0142la

En gång i tiden Sveriges största bruk, vilar nu Lövstabruk i någon sorts Törnrosasömn. Eller gjorde så i alla fall denna lördagseftermiddag då vi passade på att stanna till. Några hästar gick och svängde svans i en hage. Ett par hästtjejer stod bredvid och pratade (troligtvis) häst och en ensam dam spankulerade i parken med händerna på ryggen.

_DSC0142l

Jellonen på gavelspetsen glänste nyförgyllda i solskenet och när de gjort det ett tag gick solen i moln.

_DSC0143l

Göts kanoner på Lövstabruk? Kanske det. I vilket fall som helst låg där en hel hoper på gårdsplanen, pekande mot havet till. Därifrån ryssen kom och brände ner hela Lövsta 1719.

_DSC0145l

Men Charles De Geer byggde upp alltihop igen. För De Geerar har det bott här ända sen 1600-talet.

_DSC0147l

_DSC0148l

På motsatta fasaden står ytterligare två jellon och håller det De Geerska vapnet mellan tassarna.

_DSC0153l

_DSC0154l

Ett vapen som för övrigt dyker upp lite både här och där.

_DSC0151l

Klockstapeln mitt emot kyrkan har i sanning ett märkligt utseende. Någonsorts nynationalromantikgotik och den byggdes också tämligen sent; 1874.

_DSC0158l

Fascinerande…

_DSC0155l

Kan C E d G möjligtvis vara Carl Emanuel De Geer?

_DSC0156l

Stapelns ur har uppenbarligen slutat gå i alla fall, för de båda loden stod stadigt parkerade på en huggkubb.

_DSC0157l

Vackert litet rosettfönster på kyrkan.

_DSC0166l

Emedan strömmande vatten (gärna uppdämt på ett eller annat vis) intresserar mig, kunde jag inte låta bli att fånga lite. Jag tittade och tittade – både uppströms och nedströms – i fåfänga försök att få syn på själva bruket; smedjor…  hammare…  nånting. Men inte förrän jag kom hem och kunde söka på nätet, fick jag reda på att allt rivits strax efter nedläggningen.

_DSC0168l

_DSC0169l

En vacker plats, väl värd att besöka. Och jag kan tänka mig att här blir betydligt mer liv och rörelse längre fram i sommar.

_DSC0152l

Skiss över bruket från en skylt området. Tack för lånet!

onsdag 29 maj 2013

Älvkarleby och Laxön

_DSC0117a

Det är roligt att komma till platser där man aldrig varit, och Älvkarleby i allra som norraste Uppland har jag faktiskt aldrig besökt förut.

Dalälven rinner genom Älvkarleby och orten har varit känd för sitt goda laxfiske långt innan det blev ort.

_DSC0138a

Laxön, som ligger mitt i älven, användes flitigt för fiske fram till 1880, då Svea ingenjörsregemente förlade en läger- och övningsplats här, som användes ända fram till 1997. Här lärde man sig att bygga broar över forsande vatten. En alldeles ovanligt lämplig plats att lära sig bygga broar över forsande vatten på.

_DSC0116a

Kvar sen den tiden finns idag en hel rad gamla logementspalats, som det var riktigt roliga att gå och titta på. Allting är fint renoverat och nu finns här restaurang, vandrarhem, turistbyrå, konstnärsateljéer och konsthantverk.

_DSC0140a

_DSC0137a

Det här huset ligger inte på Laxön, men väl alldeles vid den bro som kallas Bifrostbron; Älvkarleby turisthotell.

På ena sidan av ön flyter Kungsådran, och där bedriver SLU, Statens lantbruksuniversitet, forskning om vattenbruk.

_DSC0118a

Och på andra sidan ligger Mellanfallet och Storfallet, idag torra och uppdämda av kraftiga dammar; en bit längre ner ligger nämligen Älvkarleby kraftverk…

Elvkarleby1
Stora fallet vid Elfkarleby från Svenska Familjejournalen 1876. Wikimedia Commons.

söndag 26 maj 2013

Ferdinand Boberg - Gävle gasverk

_DSC0082gv

Parallellt med gasverket i Värtan utanför Stockholm ritade Ferdinand Boberg också ett gasverk för Gävle. Här i Brynäs är allting bara så mycket mindre.

_DSC0083gv

Det två stora klockorna vid Värtagasverket stod klara 1893 respektive 1900, och Lilla klockan i Gävle stod även den klar 1893.

_DSC0086gv

Och visst ser man en släktskap, även om storleken är som att jämföra en häst med elefanter.

_DSC0089gv

_DSC0093gv

gas11
Den mindre av Bobergs två gasklockor vid Värtagasverket.

kockal

Tegelbyggnaden är en så kallad omslutningsbyggnad, som endast är ett skal till plåtklockan som rymts där inne. Klockan saknade botten och vilade på ett betongfundament tätat med vatten. När gastrycket ökade, höjdes klockan.

_DSC0097gv

På området finns flera byggnader som användes vid gasframställningen, de flesta ritade av Boberg. Här det lilla mätningshuset, där den nyframställda gasen mättes upp innan den pumpades in i klockan.

_DSC0087gv

mätl

renl

I reningshuset renades rågasen. Huset ser inte riktigt ut såhär idag. Antingen byggdes aldrig tornet, eller så har det rivits.

_DSC0103gv

I retorthuset fanns retortugnarna, där gasen framställdes genom upphettning av stenkol. Allt arbete sköttes för hand och var tungt, farligt och smutsigt. Restprodukten blev koks.

_DSC0111gv

_DSC0112gv

_DSC0091gv

Endast den bortre, lägre längan ritades av Boberg; Lilla retorten. Stora retorten byggdes senare efter ritningar av Gunnar Wetterling.

retl

_DSC0090gv

Fem år efter att Bobergs klocka byggts ökade behoven av lagringsutrymme, och en gasklocka till byggdes efter ritningar av John Ekelund, som var byggnadschef i Gävle.

_DSC0107gv

Den är större och man ser tydligt att Ekelund följt Bobergs detaljer, bland annat i det rutmönstrade teglet högst upp och i fönstervalven.

_DSC0094gv

Portvaktshuset är inte heller det Bobergs verk, utan Ekelunds. 1919 byggdes en andra våning på, och för att slippa förstärka grunden gjordes den i korsvirkesteknik, vilket ger byggnaden ett ganska lustigt utseende.

1966 levererades den sista gasen från gasverket i Gävle. Elektriciteten hade tagit över och gjort hanteringen olönsam.

Idag är området kommunens kulturhus och här spelas teater och ges konserter i de gamla klockorna. Ett värdigt användningsområde enligt mig.

De gamla ritningarna har jag lånat från Gävle kommun, Stadsarkivet.

onsdag 22 maj 2013

Ferdinand Boberg - Gävle brandstation

_DSC0038bb

Ung och i stort sett oprövad fick Ferdinand Boberg 1889 uppdraget att rita en brandstation till det några årtionden tidigare av eldsvåda svårt härjade Gävle.

Fast det var nästan att han inte fick göra det. Gävle stadsarkitekt, E.A. Hedin, hade också kommit in med en ritning, som med sina många nygotiska torn och tinnar skulle bli för dyrt att bygga. Och trots att Bobergs förslag var enklare och renare i linjerna, kom byggmästaren på att förslaget nog skulle bli väl dyrt i alla fall.

-Då får det vara! sa Boberg. –Antingen bygger ni som jag har ritat eller så låter ni bli! Kaxig som få.

Dock fick han justera sin ritning något, innan beredningsutskottet var nöjda.

_DSC0039bb

Att passera Gävle utan att få se Ferdinand Bobergs första stora byggnad skulle vara en fadäs. Byggnaden som genom sin avsaknad av historisk stilimitation skulle inleda något alldeles nytt inom svensk arkitektur.

Så när vi kom från Axmar, som ligger några mil norr om Gävle, knappade vi in Hamntorget 8 på GPS:en och åkte dit.

_DSC0068bb

När vi stannat till på parkeringsplatsen framför brandstationen och jag äntligen fick syn på den, föll jag i gråt. Det är sant!

-Vad ÄR det med Boberg? undrade jag genom mina glädjetårar.

_DSC0040bb

Ja, vad är det med Boberg? Jag kan faktiskt inte riktigt sätta fingret på det. Något alldeles eget. Något orubbligt och ett klart och tydligt brott mot alla de, för den tiden, så pastischartade stilimitationerna; nygotiken, krimskramset, de oäkta materialen.

_DSC0069bb

Klart att Boberg hade sina inspirationskällor. Han hade varit i USA och sett Henry Hobson Richardsons byggnader, i England och inspirerats av John Ruskin och William Morris och i Frankrike och tittat på Viollet-le-Duc, men han gjorde inga kopior. Det var Boberg själv.

_DSC0071bb

Han inspirerades också av medeltida arkitektur, så tillvida att han gärna använde sig av slagna, rundbågiga valv och att byggnadens inre fick bestämma dess yttre, hellre än att en symmetrisk fasad bestämde hur rummen skulle ligga.

_DSC0043bb

Detta skulle bli en brandstation och då skulle det också synas. Som här i trappan till slangtornet. Den ser ut att växa upp ur marken. Som en fortsättning på berggrunden den står på.

_DSC0050bb

_DSC0051bb

_DSC0066bb

Vackert!

_DSC0052bb

_DSC0044bb

_DSC0045bb

Den Röda Hanen pryder tornet på det som en gång var brandmännens logement och kontor. Längre ner på detta torn satt också en klocka, antagligen avsedd att ringas i vid brand. Den verkar vara borta nu. På ritningen längst ner finns det även ett ur på slangtornet, men det finns inte nu och jag har inte sett det på några gamla bilder heller. Frågan är om det någonsin blev gjort. Kanske var det en av de de detaljer han blev tvingad att skala bort.

_DSC0046bb

Den här typen av valv, som nästan är hästskoformat, var något som Boberg gärna använde även i senare byggnader. Här innanför fanns brandvagnarna, och på baksidan – nu rivet – fanns stall och höskulle för hästarna.

_DSC0048bb

_DSC0049bb

_DSC0055bb

Vilken makalös omsorg om detaljerna!

_DSC0080bb

Ovanför stora porten finns också något typiskt Bobergskt - han lekte gärna med byggnadens funktion i sina dekorationer; Centralposthuset i Stockholm har brevduvor, hans elverk har elledningar och lampor och hans brandstation har…  brandslangar!

_DSC0056bb

Bobergs rejäla brandstation skulle skydda staden från fler förödande bränder, och han tolkar det symboliskt som så att brandslangarna pekar mot stadens rådhus. Mellan slangar och sprutmunstycken sitter något som jag tycker ser ut som en vädurspump.

_DSC0057bb

_DSC0062bb

_DSC0077bb

Den massiva brandstationen är totalrenoverad inuti. Ur de vackra valven kör inte längre några brandvagnar, utan där finns matsal och dagrum. Brandbilarna finns i nybyggda garage på baksidan. Men vaktar dygnet runt, det gör brandmännen fortfarande.

_DSC0078bb

Nu har det blivit många bilder, men Ferdinand Boberg är min favoritarkitekt, så så får det bli.

ritning1
Ritning till brandstation i Gefle – Teknisk tidskrift 1890

När jag sökte fakta till det här inlägget, snubblade jag över SVT Play och ett inslag “Arkitekturens pärlor” som sändes den 6 maj i Go’kväll. Jag såg det inte då och visste inte att det skulle sändas, men har tittat på det i efterhand. Klippet ligger kvar till den 6 maj 2014. Se filmen här

Övriga huvudsakliga fakta har jag hämtat från Ferdinand Boberg – Arkitekten som konstnär av Ulf Sörenson. Förlags AB Wiken, 1992.

Vill du ha en än mer detaljerad skildring om turerna kring bygget av Gävle brandstation kan du läsa här och här.