fredag 26 april 2013

Hjorthagens kyrka – två ritningar

157_1_SE_SSA_6003_NS111_1081

I min jakt efter information om Hjorthagens kyrka hittade jag dessa två ritningar hos Stockholmskällan. Båda står med arkitekten Carl Bergsten som upphovsman och båda är daterade 1904 (hos Stockholmskällan).

Jag vet att Bergsten vann Hedvig Eleonora kyrkoråds arkitekttävling, men att de ändå inte var helt nöjda med hans förslag. De bad då att arkitekten och hovintendenten Gustaf Lindgren skulle “hjälpa” Bergsten med utformningen.

Ritningen ovan, benämnd “Täflingsritning till kapellbyggnad i Hjorthagen” är inte signerad och skiljer sig tämligen mycket både från ritningen nedan och det färdiga resultatet. Nästan så mycket att jag undrar om det verkligen är Bergstens förslag.

157_0_SE_SSA_6003_NS111_1101

I den här ritningen, signerad både Gustaf Lindgren och Carl Bergsten, känner man i alla fall igen sig, även om en hel del detaljer ändrats från ritbord till färdig kyrka.

Jag vet inte riktigt vad det är som är så spännande med husritningar. Är de riktigt detaljerade, kan jag försjunka i evigheter. Kan jag dessutom jämföra med det färdigbyggda resultatet, blir det riktigt roligt.

Klicka på bilderna för att komma till källfilerna.

lördag 20 april 2013

Hjorthagens kyrka

_DSC0556hh

Högst upp på Jägarberget på Norra Djurgården i Stockholm tronar en rätt speciell kyrka som jag länge velat se.

_DSC0557hh

Hjorthagens kyrka byggdes mellan 1907 och 1909 och ligger på den plats som förr var den kungliga djur- och jaktparkens hjorthägn.

_DSC0558hh

Arkitekt var Carl Bergsten, som 1902 vann Hedvig Eleonora kyrkoråds arkitekttävling om en kyrka i Hjorthagen.

_DSC0560hh

Bergsten hade besökt Wien och var starkt inspirerad av Wiener Werkstätte, men till skillnad från dem byggde han helst i det röda teglet med endast sparsmakade inslag av spritputs. 

_DSC0559hh

Hjorthagens kyrka kom att bli tämligen unik i sitt slag med sin strama arkitektur.

_DSC0562hh

Kyrkans konformade torn pekar i skyn mer eller mindre sida vid sida med den höga skorstenen på Värtaverket.

_DSC0563hh

Långhusets väggar avlastas med så kallade kontreforer, av franskans contreforts, strävpelare.

_DSC0564hh

Grunden består av granit och marksten från platsen.

_DSC0566hh

Tornväggarna vid sidorna av klockportarna var från början vitputsade, men kopparkläddes 1912. Fyr?

_DSC0570hh

Dörr vid tornets bas. Kan man tänka sig att den leder till en trappa upp till klockorna?

_DSC0579hh

De första invånarna i Hjorthagen var familjer som arbetade i Värtahamnen, gasverket eller vid elverket.

_DSC0571hh

1906 delades Hedvig Eleonoras församling i tre delar och då tillkom Engelbrekts och Oscars församlingar. Innan Engelbrekts kyrka stod klar 1914, fungerade Hjorthagen som kyrka för hela den nya församlingen.

_DSC0573hh

_DSC0582hh

Precis som vanligt var kyrkan stängd när jag ville gå in och se interiören. Inte kunde jag se något anslag som berättade om några öppettider heller. Vad jag kunnat läsa mig till går interiören i vitt och blått med dekorationsmålningar utförda av Filip Månsson efter Bergstens anvisningar. Samme Månsson som gjorde målningarna i Engelbrektskyrkans brudgång och i taket i Stadshusets rådssal.

_DSC0574hh

Allra, allra längst till vänster på bilden ovan kan man ana Lidingöbron och således få ett hum om hur kyrkan ligger. Nedanför brusar Värtahamnen och trafiken på som om den inget visste om pärlan på berget.

_DSC0575hh

Himlen var gråtande grå vid mitt besök, men det fanns ändå ett hopp om vår i luften. En eller annan fågel kvillrade i träden och längs söderväggen stack snödroppar och scilla upp sina förhoppningsfulla små snyten.

_DSC0577hh _DSC0578hh  _DSC0580hh 

Adressen är Dianavägen 10, Diana – jaktens gudinna. På Jaktberget. Hjortarna på grindarna är formgivna av Gustaf Lindegren.

onsdag 10 april 2013

Trädgårdsmästaren som poet

_DSC0562w

Så kom den då till slut, både på bokhandelsdiskarna och i min egen brevlåda; Stockholms Gröna Rum av Slottsträdgårdsmästaren Hasse Wester. Och det första som slår mig när jag ser den är –Ytterligare en av dessa blanka, vackra soffbordsböcker som jag har sådana mängder av.

Men så öppnar jag den och börjar läsa. Lite här och lite där och tänker…  Men det här är ju faktiskt något annat. Det är poesi – både i text och bild; En personlig och mycket poetisk skildring av vattenhålen och andrummen i en stor, jäsande, skramlig och stressande stad. En ensam morgonvandrares guidebok till sina både hemliga och mer offentliga rum.

_DSC0564w

För det är så han gör, Hasse Wester. Han stiger upp arla, packar sin ränsel och glider på den första morgonsolens strålar in i stadens gröna rum för att inspektera, för att lugna sin oroliga själ, för att se att allt står rätt till, för att smeka en nävas fuktskrynkliga blad och för att berätta vidare för oss om vad han ser.

_DSC0565w

För en berättare är han, den gode Slottsträdgårdsmäster. Sedan många år driver han sin välbesökta blogg Slottsträdgårdsmästaren på Engsholm och den numer nedlagda, införlivade Trädgårdsspanaren, där han grundlagt sin inspektorsvana.

_DSC0566w

I Stockholms Gröna Rum, utgiven av Norstedts förlag, beskriver han ingående 13 av innerstadens gröna lungor och fem utsocknes, som han liksom inte kunnat låta bli att ta med. Slottsparker och trädgårdar på lagom utflyktsavstånd för en humlesurrande, grön eftermiddag.

_DSC0567w

I en blandning av ren poesi, kunniga beskrivningar och listor med latinska namn blir varje park och trädgård redovisad, alltihop flankerat av fina bilder och personliga upplevelser. Vissa av bilderna så vackra att man måste dra efter andan.

_DSC0568w _DSC0569w

Och det är det som gör den här boken så annorlunda. Det personliga betraktandet; trollhasseln i Bergianska, duvorna i Berzelii park, slöjmolnet i Kungsträdgården och gryningens vattensymfoni på Norra bantorget. Som ett faktaspäckat och kunnigt kåseri.

_DSC0570w _DSC0571w

Och som om bokens sidor inte velat räcka till, kommer på slutet ytterligare några oaser, gröna landningsplatser och krypin. Trädgårdar och täppor jag gärna skulle velat vetat mera om. Men nu får vi tipsen och får nöja oss med det. Gott nog.

_DSC0572w

Jag citerar avslutningsvis ur ingressen för kapitlet om Tessinparken. Ett citat som jag tycker på ett behändigt sätt sammanfattar hela Hasse Westers tankegångar om sina trädgårdsbesök: “…De stunder då jag väntar in solen och får uppleva ljusa tidiga morgnar sparar jag med mig in i höst, vinter och mörker, då solen går upp någon gång på förmiddagen…”

_DSC0573w

Ska jag säga något mindre positivt om boken, är det väl i så fall att den hemfallit åt soffbordsformat, och inte fått den behändiga storlek som gör sig i ryggsäcken, bilens handskfack eller i picknickkorgen. Men det är knappast den poetiske trädgårdsmästarens fel…

torsdag 4 april 2013

Bedagad skönhet

_DSC0543t

_DSC0540t

_DSC0545t

Kom inte och säg annat än att det kan finnas skönhet i förfall…

onsdag 3 april 2013

Nyputsad pärla: Tullgarns slott

_DSC0319tu

Att vakna upp och titta ut genom husbilsfönstret och se den här utsikten är inte helt fel, det kan jag garantera. Solen strålade från klarblå himmel och luften var krispig. Vinden brusade i trädkronorna så att man nästan kunde förledas att tro att havet gått upp under natten. Så var dock inte fallet, utan isen låg gnistrande och obruten ända ut mot horisonten.

_DSC0321tu

Förra gången vi var på Tullgarn var halva slottet klätt i byggnadsställningar och fasaderna var på väg att täckas med ny puts. Nu var hela slottet färdigputsat och låg som en skimrande, pastellig pärla i morgonsolen.

_DSC0326tu

-Vad är det för anskrämliga soptunnor som står vid porten? undrade jag, tills jag kom på att däri bor ju jellonen under vintern. De rosa, nospussade jellonen som ser så melankoliska ut.

_DSC0323tu

De båda lamporna som flankerar porten ser ut som om de antingen vore väldig gamla eller helt nygjorda. Det senare är väl knappast troligt, men nog är de tämligen fulla av stilblandningar?

_DSC0324tu

_DSC0527tu

Ett varv runt det nyrestaurerade slottet i solskenet resulterade i följande bilder:

_DSC0529tu

Sådana här brunnslock har jag bara sett på ett ställe förut, och det är här på Djursholm, men de lär ska finnas lite varstans. Just dessa är tillverkade av norska Ulefos.

_DSC0530tu

_DSC0535tu

_DSC0536tu

Men mina favoriter i den här miljön är nog, tätt följda av jellonen, de här drakhuvudvattenkastarna.

Riktigt häftiga!

tisdag 2 april 2013

Påskalamm och vattentrappor på Tullgarn

_DSC0310tu

Länge funderade vi på om det överhuvudtaget skulle gå att ge sig ut med husbilen under påsken. Iskalla nätter och bara några plusgrader dagtid.

Vi var inte oroliga för att vi skulle frysa; vår Frankia är välisolerad och har dubbelgolv, men hur skulle vägarna se ut? Skulle det vara isigt och halt?

Vi hade inte behövt oroa oss. Alla vägar, även de mindre, var isfria och torra.

Så vi packade och bunkrade och gav oss av på långfredagens eftermiddag.

Tullgarns värdshus lockade med påskmeny och det tyckte vi lät agreabelt. Mot Tullgarn!

Den utlovade menyn, som givetvis innehöll påskalamm, var riktigt god och vi fick en lugn och fin stund i solnedan i det vackra 1700-talshuset.

Kocken lovade att det skulle gå utmärkt att stå på parkeringsplatsen en natt, så efter måltiden boade vi in oss och satte på värmen.

_DSC0313tu

Allt avloppsvatten på Tullgarn tas om hand i reningsdammar med vattentrappor, och jag var hemskt nyfiken på att se hur det såg ut så här i vintertid. Enligt uppgift ska de vara igång året runt (hur skulle det annars kunna fungera?).

I skymningen tog vi en promenad bort mot dammarna, och redan på avstånd hördes porlande vatten.

_DSC0316tu

Av dammarna syntes inte mycket under is och snö, men trapporna, som liknar de hos Antroposoferna i Järna, stack upp och gjorde tjänst.

Vackert.

_DSC0317tu

Men vinden var isig, och det var skönt att komma tillbaka till husbilen och krypa in i värmen.

Det tyckte Emser också…

_DSC0320tu