onsdag 27 februari 2013

Som vi längtat!

_DSC0184sd

Efter tröstlösa månader av snö, kyla och gråväder kom så äntligen ett av de första men allra säkraste vårtecknen: Snödropparna vid söderväggen.

_DSC0185sd

Visst kommer det att bli fler dagar och nätter med minusgrader och visst kommer det att komma mera snö. Men nu jäklar, nu står det inte länge på innan vi kan utropa: Våren är här! och tumla runt som tosiga i vitsippsbackarna.

Hej!

torsdag 21 februari 2013

Victoria Tower

_DSC0516vt

Det här är väl inte precis den sortens arkitektur som jag brukar presentera, men när jag nu ändå passerade det – Victoria Tower i Kista – kunde jag inte låta bli.

_DSC0517vt

Glaskorven, skrapan eller vad man nu ska kalla den, är 120 meter hög och innehåller hotell och kontor i anslutning till Kistamässan.

_DSC0518vt

Skapelsen är ritad av Wingårdh arkitektkontor och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den. I vilket fall som helst är det ytterligare en “grunka” som åker snålskjuts på kronprinsessnamnet.

_DSC0520vt

Imponerande, javisst, men vackert?

Nu var det gråhimmel när jag var där, men jag kan tänka mig att himlen kan spegla sig på ett effektfullt sätt i alla de olikfärgade glasytorna när den är på det humöret.

_DSC0521vt

_DSC0522vt

Tja…  Vad tycker du? Är Victoria Tower vackert?

Syns på långt håll gör det i alla fall…

onsdag 20 februari 2013

Trädgårdsmode – För hundra år sedan

8468875488_3f51006f53_c

Les Jardins de Versailles - Kostym av Paul Poiret i Ludvig XIV-stil

Paul Poiret (fransk kostymdesigner, 1879-1944), Georges Lepape (fransk illustratör, 1887-1971). Handkolorerad, fotomekanisk litografi (pochoir) 25,4 cm x 19,1 cm. Plansch V från Gazette du Bon Ton, Volym 1, nr 4, februari 1913.

Länk

tisdag 19 februari 2013

Rullstol och epa i vild jakt

vild jakt Ibland när jag sitter och letar igenom min burk i jakt på ett eller annat, så hittar jag roliga grejor som jag sparat på. Jag vet att den här nyhetsnotisen är gammal, men inte desto mindre flinar jag fortfarande åt den.

“En annorlunda fordonsjakt utbröt i Söråker centrum i söndags kväll när två personer i en epatraktor jagade två personer på en eldriven rullstol. Händelsen slutade med att epaföraren blev misshandlad.

Det var vid 21-tiden på kväll­en som en 17-åring och en kamrat kom körandes på en epatraktor i Söråker centrum. Plötsligt sparkade två jämnåriga personer en boll på epan, vilket ledde till att föraren blev arg och frågade vad de två höll på med. Anledningen ska ha varit att 17-åringen tidigare kört på deras eldrivna rullstol med epatraktorn.

När rullstolskillarna sedan spottade på epan och körde ifrån platsen på sitt fordon utbröt en våldsam jakt i de centrala delarna av Söråker, troligtvis i mer eller mindre låg hastighet.

De två killarna på epatraktorn körde efter killarna på rullstolen, och det hela slutade med att epaföraren under den hetsiga färden blev tröjdragen, puttad och slagen på halsen.”

Den har valsat rätt många varv på nätet vid det här laget, men grejen är jag faktiskt mailade till reportern dagarna efter publiceringen, bara för att berätta för honom hur mycket jag uppskattade det hela.

Hej Henrik!
Din artikel i Dagbladet den 8 maj är något av det bästa jag läst i den vägen på länge! Och då är jag, märk väl, inte ironisk. Bara rubriken Rullstol och epa i vild jakt är underbar. Jag uppskattar ditt sätt att göra vardagsjounalistik och kan måla upp hela scenen, synnerligen levande, framför mig. Uttrycken tröjdragen, puttad och slagen på halsen kommer att leva länge.
Jag måste också glädja dig med att din artikel nu lever sitt eget liv i cyberspace, och sprids, likt en gång vandringssägnerna, längs den virtuella landsvägen.
Ha en skön dag och en härlig Kristihimmelsfärdshelg och gläds åt att ha förbättrat dagen för åtminstone fem eller sex av mina vänner och arbetskamrater.
 
Med vänlig hälsning!
M

Henriks svar:

Hej M
kan ju säga så här, en sådan här händelse skriver i stort sett sig själv =) Grejen kommer från en polisanmälan som en polis läste upp över telefon. Och för att citera honom när han berättat klart: "Det låter ju faktiskt lite komiskt när man läser det"
Minst sagt, säger jag.

Henrik

måndag 18 februari 2013

Helene Schjerfbeck på Waldemarsudde

_DSC0179wh

Jag åkte ut till Waldemarsudde i helgen, främst för att se min favoritmålarinna Helene Schjerfbeck. Utställningen avslutas den 24 februari, och vis av skadan vill jag inte se en utställning sista helgen. Det brukar kunna bli olidligt trångt.

_DSC0181wh

Det var rätt mycket folk även den här gången, så jag stannade bara en halvtimme; jag ville se dukarna som hon vidrört.

När det gäller Helenes bilder skulle jag kunna sitta i tre timmar framför varenda hennes bild, insugen, orörlig, vilande. Men inte med fullt med folk som trampar och trampar. Då kan jag lika gärna sitta med en vältryckt bok.

Hennes bilder berör mig som inget annat. Längst in i innersta livsnerven. Färgval, motiv, vinklar, ljus, budskap.

Helene.

Men jag ville som sagt se dukarna hon vidrört.

32 år sedan jag såg henne första gången.

helene

_DSC0182wh

_DSC0183wh

När jag ändå var på plats, passade jag på att springa upp och hälsa på Prins Eugens Molnet, som jag brukar.

Utanför for snön horisontellt.

söndag 17 februari 2013

Salsta slott – en titt inuti

_DSC0113si

Nils Bielke d.y. lät riva sin farfars slott i sin strävan att få en praktfull boning av allra senaste snitt. Skrytbygge skulle vi kanske kalla det idag. Hursom, farfarsborgen åkte av jäms med bottenvåningen och Nils junior anlitade (troligtvis) Nicodemus Tessin d.ä. för nybygget. Den arkitekt som slutförde slottet blev emellertid Mattias Spihler.

_DSC0114si

Det var många intressanta saker vi fick veta om Salsta slott, när vi besökte det igår. En visning kan stå och falla med guidens engagemang, men engagemanget lämnade definitivt intet övrigt att önska när, slottets nuvarande hyresgäst Arne Wiig förevisade “sin” pärla till barockslott.

_DSC0125si

Det blev många hänförda sus och glada skratt i gruppen när vi gick från rum till rum och fick veta det mesta som går att veta om det vackra Upplandsslottet. Det var också mycket intressant att få se de olika “tidslager” som slottets olika ägare lämnat efter sig. Från 1600-talets original via 1700-tal och empir till 1970-talsljusblått, eftersom slottet var bebott ända fram till 1977. 

_DSC0127si

Att det var kylslaget och grått utomhus gjorde inte ett dugg. Även om jacka på inomhus även det var rätt nödvändigt. Rummen värms inte upp mer än absolut nödvändigt för de känsliga materialens skull.

_DSC0136si

Nils Bielke d.y. själv håller i tavelform hov i Kungssalen, omgiven av fyra kungar på ädla hästar.

_DSC0138si

Musiksalongens originalgardiner från tidigt 1800-tal.

_DSC0141si

Blå salongen, grevinnans förmak, med gripar, svanar, sirliga springbrunnar och lättklädda damer.

_DSC0140si

_DSC0142si

Häpnadsväckande grisailletak. Senaste mode på sin tid.

_DSC0144si

_DSC0146si

_DSC0145si

_DSC0147si

Två trappor upp, i våningen som aldrig blev riktigt klar, mötte mig en gammal bekant; Christina Anna Banér, Nils farmor och dotter till Gustaf Axelsson Banér och Christina Sture från Djursholms slott. Hennes historia får jag berätta en annan gång.

_DSC0151si

I Riddarsalen på samma våning, finns de häpnadsväckande och unika stofftapeterna av läder med guldtryck. Just nu pågår en varsam konservering av de ovärderliga tapeterna.

_DSC0152si

_DSC0155si

I Isabellkammaren, som är klädd med sidendamast från golv till tak, berättade vår guide en spökhistoria.

_DSC0160si

_DSC0159si

Nils Bielke kom i onåd och satt, vad jag förstår, i husarrest i 20 år. Han benådades på sin ålders höst, men bitterheten gick inte riktigt ur. Detta märks både i kapellet, som är prytt med bittra bibelspråk, och på tavlan nedan. Men det jag tyckte var mest fascinerande i kapellet var den falska orgeln och de målade skuggorna på väggen.

_DSC0150si

_DSC0166si

Efter en lysande och initierad visning, väntade den varma vinterträdgården med afternoon tea och en stunds trevligt samspråk.

_DSC0170si

_DSC0112si

Salsta slott är synnerligen sevärt, och åker man dit ska man definitivt även gå på den guidade visningen. Miljön är storslagen och till och med toaletten är vacker!

Tack för besöket Statens Fastighetsverk och Wiig Antik & Evenemang AB!

Hör Arne Wiig själv berätta om slottet i Sveriges Radio P4 Uppland

lördag 16 februari 2013

Salsta slott

_DSC0110se

Dimman låg tung och ruvande över Uppsalaslätten när vi gav oss iväg på årets första upptäcktsfärd. Men vem säger att man inte kan ge sig iväg på spännande utflykter trots att himlen är grå och snön ligger tung? Speciellt inte när målet för vårt besök lär ska vara Sveriges främsta franskinspirerade barockbyggnad.

_DSC0172se

Salsta slott ett par mil norr om Uppsala har en lång historia som du kan läsa om här, och sitt nuvarande utseende fick det till största del under slutet av 1600-talet under greve Nils Bielke d.y. ägo. Han lät uppföra sitt barockslott 1672-78, som morgongåva till hustrun Anna Horn, på grunden av en tidigare renässansborg. 

_DSC0122se

Slottet förvaltas idag av Statens Fastighetsverk, och det var på inbjudan av dem som vi reste hit på guidad visning och Afternoon Tea. Guidning och tea serverades av slottets nuvarande hyresgäst Wiig Antik & Evenemang AB, men mer om detta senare.

_DSC0119se

Min vana trogen gick jag först runt och kikade lite på den vackra byggnaden.

_DSC0118se

Från början låg slottet på en udde, men efter sjösänkningar på 17- och 1800-talen försvann kontakten med Mälaren och Salstasjön och endast under vårfloden kan man idag göra sig en föreställning om hur här kan ha sett ut.

_DSC0176se

Det fanns inte mycket till ljus denna grådisiga februaridag, men på något sätt passar det till de tunga murarna; färgerna blir dämpade, disiga, snudd på hemlighetsfulla.

_DSC0123se

_DSC0120se

Nils Bielke lät också uppföra en franskinspirerad barockträdgård här på Salsta, men den finns det inte särskilt mycket kvar av förutom lindallén. Ändå tror jag att det kan vara alldeles hänförande vackert här i maj, när skira grönskan börjar komma och sippor och scillor blommar under träden.

_DSC0178se

_DSC0115se

Men vi stiger väl in…

fredag 15 februari 2013

Äntligen!

äntligen

Äntligen har då den dag kommit som jag längtat så förtvivlat efter ända sen den sista oktober förra året. 107 dagar av mild förtvivlan över att komma ut i en svart säck när jag gått ut genom arbetsplatsens dörr.

Det är klart, under ett par veckor den sista tiden har jag från dag till dag kunnat skönja en ljusning vid horisonten. En ljusning som ökat för varje dag för att till slut – den 15 februari – övergå i fullt dagsljus. Solen är uppe när jobbet är slut. Himlen vara lovad! Jubel vad fröjd! Hurra!

äntligen2

Så - nu väntar jag bara på vårdagjämningen, då ljuset segrar helt över mörkret.

Ha en skön helg alla ljusälskande bloggvänner!

torsdag 14 februari 2013

Kärlekens lov

"Om jag talar både änglars och människors språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.

[…]

Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.”

Första Korinthierbrevet, kapitel 13.