onsdag 30 januari 2013

Post - För hundra år sedan

4010654187_9bb75ace7e_b

En brevbärare och hans hundspann vilar en stund på postkörningen mellan Seward och Susitna i Alaska, nordväst om Anchorage. Hundspann var det enda sättet att transportera post i vissa områden i norra USA och Alaska under vintermånaderna vid förra sekelskiftet. Eftersom slädarna inte fick bli för tunga, var det oftast enbart brev som befordrades. Tidningar, tidskrifter och paket fick vänta till våren och transporterades då med ångbåt eller vagn.

National Postal Museum, Curatorial fotosamling. Fotograf: Louis H. Pedersen.

Länk

tisdag 29 januari 2013

Balsam för trasiga själar



Musik: Antonín Dvořák - Stråkkvartett Nr.12 i F-dur (Op. 96) "American": andra satsen, Lento. Alban Berg Quartet.
Bilder: Christinas World och Wind from the Sea av Andrew Wyeth

Stockholms gröna rum

Stockholms_grona_rum

Min bloggvän Hasse Wester, Slottsträdgårdsmästaren på Engsholm, har gjort en trädgårdsbok.

Åratal av vandrande, filosoferande, skrivande och plåtande i Stockholms trädgårdar har till slut givit detta resultat. Och inte nog med att han vandrat och plåtat i dessa gröna rum, han har också en gång i tiden – i sin familjs företag – skött om flera av trädgårdarna.

Jag har en eller annan gång haft den stora förmånen att få följa med honom till några av dessa smultronställen, och nu väntar jag med spänning på att boken ska komma ut och att vi ska få se resultatet av hans mödor.

Boken ges ut på Norstedts förlag i april och kan beställas via Bokus.

När jag rotar i mitt bildarkiv, inser jag att inte tagit en enda bild på min vän.

e4

Utom – händer och skuggor.

vänner

Så kan det gå i bloggvärlden. Man lägger inte gärna ut bilder på varann.

Återkommer med en recension så fort jag fått boken i min hand!

måndag 28 januari 2013

Nu skäms lampan!

_DSC0419ls

Klockan är tjugo över tre och min timerinställda fönsterlampa skäms. Det finns väl knappast något som gör Mira lyckligare, än när jag får gå och pillra fram timerinställningen för skämsiga lampor. Ljuset är verkligen på väg tillbaka!

_DSC0421ls

Och mina båda slottsfönsterorkidéer är i knopp och blomma.

_DSC0422ls

Vår! Hitåt!

söndag 27 januari 2013

Timmar framför teven

_DSC0409v

Jag som sällan eller aldrig ser på teve, måste erkänna att jag den här vintern överskridigt all tidigare statistik. Det har inte funnits ork för någonting när jag kommit hem från jobbet. Svarta natten utanför och en trötthet som övergått allt förstånd. Det är knappt jag ens orkat blogga.

_DSC0410v

Så det har blivit många timmar framför teven. Satellitavtalet sa vi upp förra vintern och det har vi aldrig ångrat. Är det något jag avskyr, så är det reklamteve. Alltså är det ettan, tvåan och Kunskapskanalen som fått min uppmärksamhet. Kunskapskanalen! Denna pärla bland kanaler. Så långt från dumteve men kan komma.

_DSC0412v

Men…

_DSC0414v

Som jag, trots allt, är en tämligen rastlös person kan jag ändå inte sitta framför teven sysslolös. Detta har resulterat i en hel hoper vantar och sockor av skiftande kulör. Mönstret sitter i ryggmärgen och stickorna bara går.

_DSC0415v

De här vantarna var dock en smula mer koncentrationskrävande. Men det gick. Varma blev de också med sitt dubbla garn. Jag hade dem idag på hundpromenaden.

_DSC0417v

Frågan är bara…  Vad ska jag göra med alla vantar och sockor?

fredag 25 januari 2013

Stånkad korv och stöpta cigarrer


Språket ur Hasseåtages Spader Madame


Mor i Skutan av Claes Eriksson

Bara ett par små tungvrickande muntrationer på samma tema så här på fredagseftermiddagen...

torsdag 24 januari 2013

Joxarna


Sådär ja! Efter några dagars trevande försök är talgoxarna äntligen igång med sin vårsång (stadsvarianten): tity, tity, tity, tity.

Kallt som skam är det, minus 18 i morse, men ljuset börjar definitivt återvända och det är det de går efter, de små liven. Och det gäller att fylla på fågelbordet nu, så att de inte fryser ihjäl i den kalla natten.

tisdag 22 januari 2013

Lil, 22 januari 2007

lil2

Vidare, vidare,
efter vår död ständigt vidare.
Den stora grönskande världen
- blott vidare, vidare,
utan oss

 
Bo Setterlind
 


Antonín Dvořák – Pianokonsert i g-moll, op.33. Andra satsen: Andante sostenuto.

Min saknad är ett blödande sår…

söndag 13 januari 2013

Julgran ut

Jahapp!

Så var det färdigt för den här gången och ut med alla julsakerna inklusive granen.

_DSC0369ju

Många är väl de halvdöda granstackare som likt barriga skelett åkt ut under helgen efter att ha gjort sitt i stugorna.

Somliga har kanske haft julgransplundring. En företeelse som kommer sig av att man förr hängde ätbara saker i sin gran; äpplen, karameller och pepparkakor. Och det måste naturligtvis tas tillvara och ätas upp. Gärna under festliga former.

Vad som förvånar mig en smula är alla de som hystar ut sin gran på gatan och förväntar sig att någon annan ska ta hand om den. Eller lägger dem i en hög på torget. Först kommer en gran och det dröjer inte länge förrän där ligger en hel hög. Som någon annan ska bära bort…

_DSC0370ju

Något som någon annan faktiskt tar bort, är de offentliga granar som pryda vår stad.

Ner med dem! Lastbilar och kranar.

_DSC0368ju

_DSC0366ju

Snart är glada julen slut, slut, slut.
Julegranen bäres ut, ut, ut.
Men till nästa år igen
Kommer han vår gamle vän,
Ty det har han lovat.

(Liten julvisa av Sigrid Sköldberg-Pettersson text och Emmy Köhler musik.)

Gott!

Nu börjar vi på ny kula (!)

tisdag 8 januari 2013

Allrakäraste syster

tvåfärg 

Vi är väldigt olika, min syster och jag.

Som natt och dag. Som mörker och ljus. Som Yin och Yang.

Men vad vore natten utan dagen, mörkret utan ljuset eller Yin utan Yang?

Trasigt! Sönder! I stycken!

Hon är svart och jag är röd.

Eller om det är hon som är röd och jag som är svart…

Hon är mina minnen och min framtid. Hon är blod av samma blod. Gjord av samma jord. Och nu när våra föräldrar är borta, är det hon som har nyckeln till min barn- och ungdom.

Hon är stark, modig och begåvad.

Hon är min syster och utan henne vore jag halv.

söndag 6 januari 2013

Rimfrostvandring

_DSC0348rf

2012 blev nederbördens år. Jag tror sällan jag varit med om ett så idogt regnande eller snögande heller för den delen.

_DSC0351rf

Nyårsafton vräkte regnet ner. Att tända marschaller eller sända upp tai-lyktor var bara inte att tänka på.

_DSC0352rf

Men på nyårsdagens morgon vaknade vi till strålande solsken. Varmt leende solsken som höll i sig ända till lunch.

_DSC0353rf

Och idag, på årets sjätte dag, behagade solen skina igen. Ut for vi.

_DSC0354rf

I solnedgången gick vi en tur över åkrarna på vårt favoritvinterpromenadställe.

Förresten, så här års känns det verkligen som om soluppgången övergår direkt i solnedgång, när solen bara orkar upp några grader (cirka 8) över horisonten. Ändå har dagen blivit 22 minuter längre sedan vintersolståndet.

_DSC0355rf

Skaren bar och det var lätt att gå. Någon eller ett par minusgrader och helt vindstilla.

_DSC0357rf

Långa skuggor. Sned sol.

_DSC0358rf

Och i de uråldriga ekarna gnistrade rimfrosten.

_DSC0361rf

Och Emser – Gyllenhunden – var med.

torsdag 3 januari 2013

HC Ericson är död

HC02
Foto: Pelle Wahlgren.

-Tänk ut ett ord som ligger er nära om hjärtat och rita sedan en logotyp till ert ord, sa han den där gången. Och det gjorde vi. Det tänktes och ritades en bra stund, och sen fick vi stiga fram en och en och presentera oss själva, vårt ord och vår logga. -Jag är inte så bra på namn, sa han sen, men en ordbild, den glömmer jag aldrig!

Några dagar senare när jag kom traskande gatan fram, hörde jag en bil bakom mig. Någon la sig på tuten, vevade ner rutan och skrek MISTLUR så det ekade mellan husen.

Det var Hans Christer Ericson. HC.

Mistlur var mitt ord.

_DSC0336hc

HC var min lärare och jag glömmer honom aldrig. Och nu är han död.

Det gör ont!

Han gav så mycket av sig själv. Tänkte så mycket. Visade så mycket. Både av sig själv, sina bilder och andras bilder. Alltsomoftast ledsagat av tänkvärda ord eller någon underfundig historia.

_DSC0344hc

En av våra uppgifter bestod i att göra en bok. Det enda kriteriet för bok i det här fallet, var att den skulle kunna mångfaldigas och distribueras på ett eller annat sätt. Slutresultaten skulle ställas ut på Värnamo konsthall. Det blev många olika varianter på begreppet bok i vår grupp.

_DSC0337hc

Min bok fick värkas fram. Jag skrev och jag skrev och jag skrev. Skrev om. Våndades. Vägde på guldvåg. Kastade och skrev igen.

_DSC0335hc

HC skev ett långt brev till mig om att jag skulle våga.

_DSC0340hc

Våga använda orden. Visa mig. Våga visa.

_DSC0342hc

Det blev en bok till slut och jag har den kvar än idag. Det kan jag tacka HC för.

HC var suverän på att få mig att tänka bakom...  tänka framför...  tänka om...  ifall att.  Se saker och ting från den andra sidan. Och - ja faktiskt - se det stora i det lilla och det lilla i det stora.

Han lärde mig också se mellanrummen. Mellanrummen mellan det som är och det som inte är. Det som syns och det som inte syns. Mellan ljus och skugga. Och mellan bokstäverna. HC har till stor del format mitt sätt att se överhuvudtaget. Han hade den egenheten.

-Du ska pröva, sa han. Pröva, pröva, pröva! Och var inte rädd för att misslyckas. Det är bara att pröva igen.

Han bodde i en stor gammal skola i Örnahusen då. Vi var där och hälsade på. Det var juni. Det var vackert. Och vi gick längs stranden med våra färgpytsar. Jag blandade sand i min färg. Det blev vackert när jag målade.

Och nu är han borta.

Det gör ont.

_DSC0343hc

tisdag 1 januari 2013

Januari

janvier

2013 års månadsbilder kommer från den schweizisk-franske illustratören Eugène Samuel Grassets kalender från 1896: La Belle Jardiniere – Den vackra “trädgårdsmästerskan”. 

Eugène_Grasset Eugène Samuel Grasset (1845 - 1917) föddes i Lausanne, Schweiz och växte upp i en konstnärlig miljö.

1861 for han till Zürich för att studera arkitektur. Efter sin utbildning reste Grasset till Egypten. Ett besök som kom att påverka hans dekorativa konst mycket. Han inspirerades även starkt av japansk konst.

Mellan 1869 och 1870 arbetade Grasset som målare och skulptör i Lausanne, men flyttade 1871 till Paris där han designade möbeltyger och gobelänger samt keramik och smycken.

Dock var det affischkonsten som blev hans starka sida. Med den växande populariteten för franska affischer i USA, blev Grasset snart kontaktad av flera amerikanska företag.

I slutet av 1800- och början av 1900-talet var Grasset anställd för att undervisa i grafisk design på flera franska designskolor.

Eugene Grasset dog 1917 i Sceaux i Hauts-de-Seine sydväst om Paris.

Eugène_Samuel_Grasset_-_Design_for_a_Belt_Buckle_with_Peacock_Motif_-_Google_Art_Project