Udda vinklar på Lövstabruk

En gång i tiden Sveriges största bruk, vilar nu Lövstabruk i någon sorts Törnrosasömn. Eller gjorde så i alla fall denna lördagseftermiddag då vi passade på att stanna till. Några hästar gick och svängde svans i en hage. Ett par hästtjejer stod bredvid och pratade (troligtvis) häst och en ensam dam spankulerade i parken med händerna på ryggen.

Jellonen på gavelspetsen glänste nyförgyllda i solskenet och när de gjort det ett tag gick solen i moln.

Göts kanoner på Lövstabruk? Kanske det. I vilket fall som helst låg där en hel hoper på gårdsplanen, pekande mot havet till. Därifrån ryssen kom och brände ner hela Lövsta 1719.

Men Charles De Geer byggde upp alltihop igen. För De Geerar har det bott här ända sen 1600-talet.

På motsatta fasaden står ytterligare två jellon och håller det De Geerska vapnet mellan tassarna.

Ett vapen som för övrigt dyker upp lite både här och där.

Klockstapeln mitt emot kyrkan har i sanning ett märkligt utseende. Någonsorts nynationalromantikgotik och den byggdes också tämligen sent; 1874.

Fascinerande…

Kan C E d G möjligtvis vara Carl Emanuel De Geer?

Stapelns ur har uppenbarligen slutat gå i alla fall, för de båda loden stod stadigt parkerade på en huggkubb.

Vackert litet rosettfönster på kyrkan.

Emedan strömmande vatten (gärna uppdämt på ett eller annat vis) intresserar mig, kunde jag inte låta bli att fånga lite. Jag tittade och tittade – både uppströms och nedströms – i fåfänga försök att få syn på själva bruket; smedjor…  hammare…  nånting. Men inte förrän jag kom hem och kunde söka på nätet, fick jag reda på att allt rivits strax efter nedläggningen.

En vacker plats, väl värd att besöka. Och jag kan tänka mig att här blir betydligt mer liv och rörelse längre fram i sommar.

Skiss över bruket från en skylt området. Tack för lånet!