onsdag 30 maj 2012

Närgånget - Mandelblom

a1

Tvärs över gården, in under kvigornas stängsel och ut på ängen bakom mitt barndomshem, sprang jag ofta som liten. Att plocka händerna fulla med mandelblom, humleblomster och ängsbräsma. Där ute öppnade sig landskapet. Därute lyste solen.

_DSC0472m

Kanske inte så konstigt då, att Mandelblomman, Saxifraga granulata L., har en särskild plats i mitt hjärta, tillsammans med det bumliga humleblomstret.

a3

När jag härom dagen upptäckte vita gräddskyar av mandelblom i slottsparken, blev jag extra glad och for bums ikull med kameran.

a4

Så här ser hon ut på nära håll, den vita skönheten med sin mandeldoft.

a5

Det är som vore hon själv bärare av ljuset. Självlysande. Självbärande.

a0

Att sedan Evert Taube gjort henne odödlig i Sjösala vals gör ju inte saken sämre;

…och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen!
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.

a6

Ljuvliga Blomstertid!

tisdag 29 maj 2012

Pennformeraren och det fnusiga vässet

_DSC0504d

Det pågår en ständig jakt på blyertspennor i det här huset. Och då menar jag sådana man hade förr (?) av cederträ som går att vässa. Ty inget annat än dessa duger till korsord.

Medan jag rotade runt i lådor och skåp, drog jag mig till minnes den gamla, svarta pennvässaren och det fnusiga vässet.

_DSC0505d

Jag blev helt enkelt tvungen att gå ner i arbetsrummet och hämta den gamle, ställa upp honom i ljuset och föreviga. Det är han värd.

_DSC0507d

Minnen från skolgången trängde sig på. Raspandet av blyertspennor i linjerade skrivböcker. Snörvlanden och stånkanden genererade av stundens allvar. Då och då avbrutet av… stolsbenen som skrapar mot golvet och någon som tassar fram och vässar sin penna.

_DSC0503d

Den stod framme på katedern, pennformeraren, och det ljudet – av roterande metall mot cederträ – kommer jag alltid att minnas.

_DSC0512d

Och doften av nyvässad penna…

_DSC0509d

Det var denna doft som föranledde min, hittills enda, konversation med Ständige Sekreteraren:

(18 maj 2009) “Hans senaste inlägg rör något så trivialt som blyertspennor, och jag kunde bara inte låta bli att gå in och kommentera, som så många gånger förr. Den här gången svarade han mej direkt. Jag blev glad.

Postat av Mira, måndag, 18 maj 2009 at 11:42: Jag klev också in här för att påminna om doften, men ser att det redan var gjort… En gammal svart bakelitvässare på skrivbordskanten, doften, ljudet och allt det fnusiga vässet i lådan under… Ja. Sinnligt!

Postat av Peter Englund, måndag, 18 maj 2009 at 11:52: “Fnusigt väss” – vet inte om nåt av orden finns i SAOB, men jag vet EXAKT vad du menar. Även det fnusiga vässet har en speciell doft faktiskt! :-)”

_DSC0513d

Ja… Sinnligt!

söndag 27 maj 2012

Ritningar till Svenska sommar- och egnahemsvillor i trä

_DSC0486v

Mors Dag.

Kanske skulle jag kunna lite hedra mor genom att visa en av de böcker hon var så duktig på att binda in. Det är en bok, 23x31 cm, med byggnadsritningar från morfars samlingar. Troligtvis var den i tämligen dåligt skick då mor plockade rätt på den, för den har fuktfläckar och omslaget saknas. Försättsblad och titelsida saknas också och den börjar direkt på förordssidan. Det har tagit mig en stund att klura ut vad den kan ha hetat…

_DSC0488v

Ritningar till Svenska sommar- och egnahemsvillor i trä och enligt förordet är detta den “förbättrade och omarbetade upplagan” från 1918. Bilden nedan hittade jag till slut på Wikipedia.

Jjsongate2

Det var många arkitekter som kring förra sekelskiftet tog sig före att göra byggnadsritningar till villor och egna hem i akt och mening att ge befolkningen ljusa, genomtänkta bostäder, och den här boken innehåller allt från den lilla stugan om två rum och kök upp till den tjusigare sjurumsvillan för bättre bemedlade.

Trångboddhet och dåliga förhållanden var mycket vanliga under 1800-talet och helt klart fanns ett pedagogiskt syfte med sådana här böcker. Ellen Key propagerade för Skönhet för alla, Gregor Paulsson (som jag bara träffat en enda gång i mitt liv, och det var tyvärr på hans begravning) för Vackrare vardagsvara och Hemutställningen 1917 vände sig till arbetarklassen med enkla möbler och husgeråd till överkomligt pris, formgivna av kända svenska konstnärer och arkitekter.

De som hade råd flyttade ut från Stockholm och bosatte sig “på landet” på Lidingö, Djursholm och i Stocksund.

_DSC0499v

Så här skriver arkitekten Dag Melin i förordet till boken:

“Ramen för den nu utgivna förbättrade och omarbetade upplagan av detta arbete är densamma som för den äldre upplagan, att i ritningar till olika villor från 2 till 8 rum och kök giva dem, som tänka bygga sig ett eget hem, en fast form för deras spekulationer och önskningar. De här återgivna utkasten vilja ej på något sätt göra anspråk på att vara ritningar färdiga att bygga efter, men det här visade urvalet av villatyper kan giva byggherren uppslag huru han vill ha sitt hem innan han vänder sig till fackmannen-arkitekten.

Vid uppgörande av sitt prospekt bör den byggande fasthålla vid, att vad som passar för den ene ej passar för den andre och vad som är lämpligt för Skåne ej är lämpligt för Norrland. Således bör de primärkrav ställas på ett hem att det skall lämpas för den plats där byggnaden skall förläggas och framför allt anpassas efter byggherrens behov och vanor. Det finnes således skiftande behov att fylla vid villabyggande, men gemensamt för alla bör vara att bygga sunt, praktiskt och enkelt, med anknytning till gamla svenska byggnadsformer, utan jäktande efter originalitet.

Den tid bör nu vara förbi, då en villa måste vara försedd med en massa gavlar, torn och glasverandor och allra helst med motiv från Schweiz, Norge, eller Tyskland.

_DSC0490v

_DSC0491v

_DSC0492v

l samband med de här visade ritningarna bör vara på sin plats att giva några kortfattade råd och anvisningar. Vid uppgörande av ett förslag till en byggnad bör först hänsyn tas till tomtens beskaffenhet, växande träd, utsikt och framför allt väderstreck. Laga så att byggnaden så att säga smyger sig in i naturen, följer och anpassar sig till nivåförhållandena. Finnes vacker vegetation på tomten så sök skona den, röj ej ren byggnadsplatsen vid byggandet för att sedan med stor kostnad plantera nytt.

Så väderstrecken. Det gäller ju att komma åt sol och ljus så mycket som möjligt. Sök därför att ej få någon fasad rakt i söder, utan placera huset så, att fasaderna komma i sydost, sydvest o. s. v. på så sätt kan man få sol i alla rum någon gång på dagen. Åt norrväderstrecken bör man lägga kök, skafferi, serveringsrum och trappor, åt öster sovrum, samt åt söder vardagsrum och matrum. Verandan kan man lämpligt förlägga åt väster, då den ju mest kommer till användning på kvällarna efter slutat arbete.

_DSC0493v

Vid kombinerandet av de olika rummen gäller att undvika döda utrymmen, att låta varje rum ej få ta större plats än som behovet kräver, att få en »ekonomisk plan». Nu särskilt då allt byggande blir så dyrt måste varje kvadratcentimeter utnyttjas. Hit hör exempelvis att låta källartrappan »gå ned under» trappan till övervåningen, att noga avväga serveringsrums- och tamburutrymmen, samt framför allt undvika »passager» och korridorliknande utrymmen.

Som material till grund- och sockelmurar är lämpligast att använda granit i kallmur, utvändigt fogstruket och invändigt, där källarutrymmen finnas, putsade. Goda grunder kunna också gjutas av betong, varvid dock bör iakttagas, att en sådan mur måste på insidan isoleras, lämpligast med luftmellanrum och tegel för att utestänga kylan till källarlokaler. Betongsocklar kunna utvändigt slammas eller tjärstrykas.

Det lämpligaste materialet till mindre byggnader av här publicerar slag är trä, vilket ger de sundaste och billigaste bostäderna. För vissa trakter med god tillgång på tegel och sämre på trä, som t. ex. Skåne, kan det vara mer ekonomiskt att använda tegel.

_DSC0498v

De här återgivna byggnadstyperna kunna naturligtvis mycket väl omarbetas i sten. Under de senare årtiondena, då tillgången på timmer blivit knapp, har det blivit mest brukligt att använda plank som stomme i trähusen. Har man emellertid god tillgång på timmer och vill bygga verkligt solitt, bör man dock använda det gamla traditionella byggnadssättet med liggande timmer.

Som lämplig dimension för plankväggar kan nämnas 2 tum, vilken dimension för vissa fall bör ökas till 3 tum och stundom kan minskas till 2 tum (för sommarvillor och byggnader i sydligare landsdelar). En sådan plankvägg beklädes ut- och invändigt med papp samt förses på insidan med panel och gärna ett isolerande luftmellanrum. Ytterpanelen, som ger huset dess karaktär, kan utföras på olika sätt.

Vackrast är i de flesta fall stående bräder »på lock» eller av billighetshänsyn ersatta med locklist av 1X2 tum, som täcker skarven mellan bräderna. Lämplig liggande panel är bräder »på förvandring». Till ytterpanelbräder kan fördelaktigast användas ohyflat virke, vilket vid målning ger en vacker yta, som lämnar gott fäste för färgen (rödfärg, slamfärg, lasyrfärg o. dyl.).

Ytterväggarna kunna utvändigt reveteras, vilket har en god värmeisolerande inverkan (prov på reveterade byggnader återfinnas i detta verk). Invändigt kunna väggarna pappspännas eller putsas liksom innertaken.

_DSC0496v

Yttertaken utföras vanligen och allra helst med takpanel, papp och tegel på dubbelläckning. Teglet bör vara enkelkupigt, oglaserat samt av djupröd färg. Plåttak bör för byggnader av detta slag bannlysas såsom varande oestetiskt, dyrbart och ohållbart. Vackra tak kunna för vissa speciella byggnadstyper erhållas med handkluven spån, torv eller halm.

_DSC0494v

Fönster böra anpassas så, att de dekorera och ej skämma den väggyta, på vilken de sitta. Genom fönstrens uppdelning med smårutor minskas känslan av att fönstren äro hål i väggarna. För att erhålla dragfria fönster böra kopplade bågar användas.

Som uppvärmningskällor kan man använda de gamla traditionella kakelugnarna, kombinerade med kamineldstäder i hallarna. Värmeledning är dock för tider av normal koltillförsel mest att föredraga, då en sådan uppvärmning ger den jämnaste värmen och fordrar mycket liten skötsel.

_DSC0495v

Till sist några ord om byggnadernas färg. Rödfärg och vitt har av ålder varit omtyckta färger å lantliga byggnader och det finnes intet skäl att frångå denna tradition, då rödfärgen ger ett glatt intryck och går vackert till den gröna omgivningen. Det vita bör dock användas med sparsamhet. Övriga lämpliga färger äro tjärfärg och slamfärg. Iakttagas bör att stämma färgen efter omgivningen. Sålunda lämpar sig den mörka tjärfärgen (trätjära) samt mörka och djupa färger bäst i barrskogsnatur, under det att de ljusa färgerna (gult, grått och vitt) lämpa sig för slättland och djupare grönska.

_DSC0497v

Angående priserna å byggnader är just nu omöjligt att angiva några normer för beräkningar, utan få i varje särskilt fall kostnadsberäkning göras efter rådande priser.”

Mörby, Stocksund, i november 1918. DAG MELIN. Arkitekt.

Månne någon av dessa hus blev byggda och står kvar än idag?

Hur som helst tycker jag att de är vackra. Det finns något vilande och självklart över dem.

Arkitekter som bidragit med ritningar är, förutom Dag Melin, Jacob J:son Gate, Gustaf Lindén, Axel H. Forsberg, K. Kempendahl och Theodor Kellgren.

fredag 25 maj 2012

Närgånget - Gökärt

_DSC0450g

Jag har skrivit om den förut. Min favoritblomma alla kategorier: den förhållandevis oansenliga Gökärten. (Lathyrus linifolius)

_DSC0452g

Så här års kryper den fram med sina långsmala blad och blålilaskiftande blommor.

_DSC0457g

Det lustiga, och vackra, med den här växten är att blommor på en och samma stjälk kan ha olika färger.

_DSC0459g

Jag kan inte säga vad det är som gör att jag tycker så mycket om den, men det är helt klar något speciellt med gökärten. Formen på blommorna, färgskiftningarna och att den kommer nu, när man väntat så länge.

_DSC0461g

Den växer i gräsbackar och skogar och är vanlig i hela södra och mellersta Sverige.

_DSC0483

onsdag 23 maj 2012

Den otroliga historien om det jättestora päronet

Det hela tar sin början en alldeles vanlig dag. Kompisarna Mitcho och Sebastian sitter vid stranden i den lilla staden Solköping och läser och fiskar. Eller… en alldeles vanlig dag är det kanske inte, för Mitcho fiskar upp en flaskpost och stadens avhållne borgmästare är försvunnen.

päronet

Den danske serietecknaren Jakob Martin Strid (svensk översättning av Gunilla Borén) har gjort den här myllrande historien “om hur Jeronimus Bergström Severin Olsen blev återinsatt i sitt rättmätiga ämbete som Solköpings borgmästare, till glädje för alla stadens invånare utom en” som är den något långdragna undertiteln till boken.

Mitcho och Sebastian går hem och öppnar sin flaskpost och finner ett brev och en liten flaska med ett frö. “Om ni sår fröet, så förstår ni allt.” står det i brevet och så gör vännerna.

Under natten är det något som håller på att knuffa omkull deras hus och när de kommer ut i trädgården på morgonen står där ett ENORMT päron. “Vi måste ringa till någon!” säger Sebastian och snart kommer professor Glykos och doktor Pibbenip från Atominstitutet. Kommer gör också en massa nyfikna människor från staden och… viceborgmästare Kvist.

Det är nu som äventyret börjar…

Kvist, som är av den avundsjuka och maktfullkomliga sorten, hotar med att köra ut Mitcho och Sebastian från staden om de inte får bort päronet. De har 24 timmar på sig. De börjar – med hjälp av professorn och doktorn – att gröpa ur det för att det ska gå lättare att flytta. Inkråmet blir saft och glass och allt möjligt ätbart – för det är ett alldeles vanligt päron. Eller…

päronet2

Efter ett fasligt rabalder hamnar päronet i havet med vännerna inuti och så börjar en spännande seglats. En päronseglats.

Men nu berättar jag inte mer, för då skulle jag avslöja alldeles för mycket.

päronet3

Det är en färgstark berättelse det här. Full av detaljer och spännande saker för en unge att titta på. Typografin är rolig och bilderna stora.

Märkligt nog tycker jag att jag känner igen en del av figurerna i boken. Och visst! När jag tittar närmare kan jag hitta både Pettson, Findus, Babar och professor Hippolytes Calystén från Tintin och Den Mystiska Stjärnan. Jag känner igen fler av figurerna också, men jag kan inte riktigt placera dem nu, och ingen av dem har sina ursprungliga namn i Strids bok.

Lite konstigt tycker jag att det känns med de här välkända seriefigurerna med helt andra namn i ett helt annat sammanhang, men troligtvis spelar det ingen som helst roll för ett litet barn, som istället gläds åt de färgglada sidorna och en spännande historia. Kanske utbrister ungen: –Titta! Där är ju Pettson! medan jag bara harklar och hummar.

Jag ger den här barnboken tre MMM av fem. Den hade fått fler om jag hade kunnat förmå mig att komma över Pettson och professor Calystén och de andra bekantingarna.

Denna recension är publicerad i samarbete med Booked.

Gubben och gumman


Begonia x tuberhybrida pendula.

Det roliga med den här begonian är att han- och honblommor sitter på samma gren, bredvid varandra. Hanblomman enkelbladig och stram och honblomman med vida, yviga kjolar. Smeknamnet är ganska givet.



Jag tycker den är lite kul, jag…

Halvskugga, måttlig vattning och måttlig gödsling. En smula vindkänslig är den också.

lördag 19 maj 2012

Dag


Dag är ljusets gud i nordisk mytologi. Han är son till Delling och Natt och halvbror till ljusgudinnan Sol.

Natt och Dag rider på snabba hästar genom underjorden och över himlen. De jagas av två vargar vid namn Hate och Månegarm och det är det som får dagarna att gå. Dags häst heter Skinfaxe.

Text och bild (Peter Nicolai Arbo) från Wikipedia.

fredag 18 maj 2012

Gunillaklockan

gunilla

BÄGGE
Hör, hör slottsklockans toner i stilla kväll!
Ack, som änglar de sväva från rymden ned;
mana till bön och på darrande vingars par
föra bävande den upp till Allfaders tron.

GLUNTEN
O, när hör jag väl åter er skära klang?
Kanske aldrig? Mig tycks, att I ljuden så.

BÄGGE
Ack, men för alltid från er en förklarad ton
lever djupt i min själ, varhelst min kosa bär.

Text av Gunnar Wennerberg; Glunt nr 27, Slottsklockan.

Det finns väl inte en uppsalabo som inte känner till och har hört eller sett Gunillaklockan. Här uppe på slottsbacken har mina föräldrar stått mången Valborg och sett studenterna yra, glada och vårrusiga tumla kring i backarna. Själv har jag aldrig sett den. Förrän nu. En ljuvlig majkväll i solnedan.

Men varför heter den Gunillaklockan?

Jo, det var nämligen så att klockan 1588 skänktes av drottning Gunilla Bielke som var Johan III:s andra hustru. Troligen var den från början avsedd för slottskyrkan, men kom istället att användas som klocka för slottets urverk. Efter den stora slottsbranden 1702 hamnade klockan i öppen klockstapel på bastion Styrbiskop som vårdklocka.

Att vara vårdklocka innebar att hon ringde in folket på kvällen och ut dem igen på morgonen.

Godnatt- och godmorgonklocka.

Men varför heter bastionen Styrbiskop?

torsdag 17 maj 2012

Bloggutmaning – Miras Menageri

Återigen har en utmaning dykt upp här i bloggvärlden, och jag snappade den som vanligt på Skaffarens blogg. Den här gången går den ut på att skildra de ickelevande djuren i hemmet. Aha! Tänkte jag! Nylunds Räv! Dalahäst! Men när jag började gå omkring med kameran hittade jag det ena djuret efter det andra. Lustigt! Jag visste inte ens att vi hade så många. Här kommer ett urval…

_DSC0448m

Nämnda Nylunds Räv. Söt men sprucken och dammig (ser jag nu). Söker fru.

_DSC0449m

Gosedjurshassel som vakande ligger ovanpå hunden Hassels nuvarande urna högst uppe på skåpet.

_DSC0454m

Den Hasselhundurna som hunden Hassel ska ligga i, men som vi inte kan förmå oss att gräva ner eftersom Christina på Stribergs station gjort den.

_DSC0451m

Den graciösa hinden som i cirka 15 år fånglott in i samma lampa.

_DSC0453m

Inte tala, inte höra och inte se. Ingår i den oanvända askoppsamlingen.

_DSC0458m

Ett av de små snurrdjuren med propeller i rumpan som vi köpte i Sigtuna.

_DSC0459m

Den lilla,  lilla tavlan för mycket små hundar. På låg höjd.

_DSC0461m

Saltkarstuppevuppe som Mor köpte i S:t Petersburg, som känner sig ensam och inte talar vårt språk och därför sökt sig till fågelboken med hackspetten på, för att på så vis känna sig något mindre ensam.

_DSC0462m

Fågelboksomslaget som Mormor gjorde på Svenska slöjdföreningens skola.

_DSC0463m

Vattenpölsfågeltavlan jag gjorde när jag jobbade på Stora Möbelföretaget, vars format är exakt samma som dåvarande IKEA-katalogen.

_DSC0464m

Silvertärnan jag köpte i Ä-hult och bar i famnen på tåget hela vägen upp till Stockholm och vars näbb gick av hela tiden. Den bodde i torntaket, men har blivit utkonkurrerad av en kristallkrona från 1700-talet.

_DSC0465m

Den obligatoriska dalahästen. Jag är trots allt född i Falun. Jag sa Falun, inte farstun!

_DSC0467m

Bissiga terriern som bor i en askkopp i gästrummet.

_DSC0468m

En elefant som också bor i en askkopp i gästrummet tillsammans med en brosch och ett par örhängen av Uno Linder.

_DSC0472m

Det Mycket Märkliga djuret som bor i bandvävstolen.

_DSC0473m

En matthäst.

_DSC0478m

Nåja. Emsers Minsta Björn. Dyker upp där man minst anar det.

_DSC0479m

Skinfaxe som oförtröttligt drar solen över himlavalvet år ut och år in.

_DSC0480m

Sängbamsen som har en förmåga att dyka upp när man bäddat rent. En alldeles liten sak.

_DSC0485m

En djurparad i sovrummet. Alla heta de Leonard.

_DSC0492m

En liten cigal som bor i apelsinträdskrukan. Den säger ingenting.

Så. Det var det.

Ett föga vetenskapligt inlägg, men ett alldeles ypperligt sätt att kringgå hemmablindheten.