söndag 29 april 2012

Kyrkan i Vanadislunden

_DSC0047s

Det finns ytterligare en byggnad, förutom den väldiga vattenreservoaren, i Vanadislunden i Stockholm som bidrar till att göra platsen så speciell.

_DSC0048ss

Uppenbarligen var det senaste mode med engelska kyrkor vid förra sekelskiftet, för den lilla Stefanskyrkan som står i den södra änden av lunden, har även den iklätt sig den stassen.

_DSC0051ss

Just den här lilla kyrkan byggdes 1901–04, invigdes på Kristi Himmelsfärdsdag 1904, och det var arkitekt Carl Möller som gav den dess form.

Det lustiga med Carl Möller är att det var han som byggde om min gamla institution, Villa Lusthusporten på Djurgården, då korkhandlaren Hjalmar Wicander, gemenligen kallad Korkwicander köpte den efter Stockholmsutställningen 1897. Kanske man till och med kan ana vissa likheter mellan byggnaderna…

_DSC0052s

Innan Stefanskyrkan byggdes stod det i hörnet Frejgatan – Thulegatan ett litet mindre gudligt trähus, som Sällskapet för främjande av kyrklig själavård hade låtit uppföra för att de fattiga och elända i den uppväxande stadsdelen Sibirien inte skulle ha så långt till gudstjänst.

När Sankt Stefan stod klar, vecklade man helt sonika ihop det ursprungliga lilla kapellet och flyttade det till Aspudden. Där står det nu och sticker upp sitt torn i näshöjd för dem som far förbi på Essingeleden.

_DSC0053ss

Högst upp på södergaveln på Stefanskyrkan sitter ett krucifix utfört av skulptören Carl Eldh och vart och ett av tornets fyra hörn pryds av de fyra evangelisternas symboler. På bilden ovan är det evangelisten Markus som lejon som tittar ner.

_DSC0054ss

Sankt Stefan vilar på en grund av granit och dess väggar är klädda med tuktad närkessandsten. På tornet, ovanför huvudingången, sitter en relief av pelikanen som matar sina ungar med sitt eget blod. En nutida, kanske inte riktigt lika självuppoffrande, jågel har placerat sitt bo på pelikanens skuldra.

_DSC0055ss

_DSC0059ss

_DSC0060ss

_DSC0061ss

Någon sorts arbete pågick invid kyrkan, jag lyckades inte riktigt utröna vad.

_DSC0062ss

_DSC0064ss

En bit upp i den gröna backen på Vanadis höjder fick jag en fin översikt över den lilla kyrkan. I fonden syns Kungsgatstornen och lite till vänster, bakom träden, skymtar Johannes kyrka till vars församling Sankt Stefan hör. Johannes som, även den, har samme arkitekt. Carl Möller.

_DSC0065ss

Förtjusande liten kyrka. Det enda som fattades var att Miss Marple beskäftigt kom utstolpande ur dörren.

fredag 27 april 2012

Närgånget - Pestskråp

_DSC0034pk

I ett hörn längst ner i vår slottspark växer ett helt hav av den här märkliga växten, Pestskråp eller Pestilensrot. Petasites hybridus.

_DSC0040p

Den sticker upp sina nakna blomkorgar på fjälliga stjälkar nu i april och först senare under sommaren kommer de stora bladen.

_DSC0041pk

Även detta är en fascinerande växt som tål att synas på närmre håll.

_DSC0043p

Arten är tvåbyggare, vilket innebär att han- och honblommor är skilda åt. Här i Sverige finns – märkligt nog – övervägande hanblommor.

_DSC0044p

_DSC0033p

Den här delen av ängen nedanför slottet blir alldeles fylld av Pestskråpets jätteblad senare på sommaren. Troligen har växten en gång i tiden odlats i slottets örtagård och förvildats.

_DSC2302a

Och så här ser de ut när de blommat ett tag. Skaften växer till sig och bladen börjar titta upp.

Pestskråpet odlades förr för rotens kramplösande egenskaper och den ansågs till och med kunna bota pest, därav namnet.

Vem bryr sig om en pärm…

p2

p1

p3

p5

p6

torsdag 26 april 2012

Vattenreservoaren i Vanadislunden

v1

Det vilar något hemlighetsfullt högst där uppe på kullen. På Vanadislundens högsta topp.

v2

Eller Ormträskhöjden, som berget hette före 1885, efter en liten sjö som låg ungefär där Wenner Gren Center ligger idag.

När jag smyger mig närmare ter sig tegelborgen inte mindre hemlighetsfull. Höga murar, smala fönster och en tegelutkragning på strävor som nästan ser ut som sådana där ovanifrångluggar man släppte ut beck och kokande tjära från, när fienden kom för nära.

v3

v4

v5

En enda dörr finns här, och den verkar ointaglig. Låst. Bommad. Tätad?

v6

Man kan undra vad det är för välbevarad hemlighet en sån här borg gömmer. För gömmer gör den. Fast det är inte så hemligt, men väl så dyrbart; dricksvatten.

Vanadislundens vattenreservoar.

v7

Redan på 1870-talet byggdes här en vattenborg som skulle förse den växande staden med vatten. Men Stockholm växte fort och alla dess invånare voro törstiga, så redan 1910 hade trycket i reservoaren minskat så pass mycket att den inte längre räckte till.

Vanadislundens gamla reservoar. Ritning 1879. Stockholm Vatten

Vanadislunden från sydväst med gamla vattenborgen. Foto Larssons alteljé 1902.

Man byggde helt sonika en ny reservoar, på pelare och helt i armerad betong, inne i den gamla, klädde väggarna med Helsingborgstegel och invigde den 1914. Den nya rymde 8 100 m³ vatten till skillnad från den gamlas 5 000 m³.

Vanadislunden från Norrtullsgatan 1916. Foto Kasper Sahlin.

Men plötsligt en dag i april 1954 kom syndafloden. En ventil i botten på bassängen brast och 8 000 000 liter vatten forsade ut i omgivningarna. Källare vattenfylldes och bilarna gjorde svallvågor.

Vanadislundens_reservoar_läckan_1954

Men “Tätan är nu läckad”, som den legendariske gamle Kaj Karlholm lugnt läste i radio för många år sedan, angående en annan vattenläcka. Jag hörde det själv.

v8

Och fortfarande ruvar borgen däruppe på kullen. Dyster och hemlighetsfull. Och i dess inre skvalpar stockholmarnas dricksvatten.

(Gamla bilder från Stockholmskällan och Stockholm Vatten)

måndag 23 april 2012

Närgånget - Backskärvfrö


b1

Det lilla Backskärvfröet, Thlaspi caerulescens J. Presl & C. Presl, är en vårblomma som inte gör så där särdeles mycket väsen av sig, liten och oansenlig som den är. Ändå kan den fylla en hel gräsbacke så att det ser ut som ett grårosa skimmer ett par centimeter ovanför marken.

b2

Kryper man nära inpå den lilla örten, ser man att den är ett litet underverk av skönhet.


b7

b3

Alldeles vid marken har den en bladrosett plus de omfamnande bladen runt stjälken, och med tiden sträcker både blomma och stjälk på sig och sticker till slut upp cirka 10-15 cm över bladrosetten.

b5

Backskärvfröet är en senkomling i den svenska floran och man tror att den eventuellt kan ha kommit hit med höfrö på 1800-talet.

Den här lilla blomman är ett levande bevis på att man inte behöver vara stor, stark och färggrann för att vara vacker.

söndag 22 april 2012

Hundudden

_DSC0430hu

Jag trodde, i min enfald, att jag varit i stort sett överallt på Djurgården – men så icke.

_DSC0420hu

Det blev jag varse härom kvällen, när vi styrde kosan mot Hundudden. Och nej – här har jag faktiskt aldrig varit förut.

_DSC0422hu

Här ligger ett av de fyra kruthus från 1600-talet kvar som en gång i tiden försåg krigsskeppen med dunder. Idag försiggår en betydligt mera fredlig caféverksamhet här. Kafé Kruthuset. Hade varit värt att prova, om inte timmen varit så sen och caféet stängt. 

_DSC0421hu

_DSC0423hu

Vad övrigt är är båtar. Båtar, båtar, båtar.

Här finns Vikingarnas Segel Sällskap (VSS), Stockholms Seglingskanotklubb, Stora Hunduddens Varvsförening och Djurgårdsbrunnsvikens Motorbåtsklubb (DMK).

En febril verksamhet pågick här på kvällskröken. Både inför och efter sjösättning. Trevligt.

_DSC0424hu

På andra sidan vattnet i snedsolen ligger Nacka och något längre till vänster ligger Fjäderholmarna.

_DSC0425hu

_DSC0427hu

En liten promenad österut längs strandkanten förde oss, Hussen, Matten och hunden, till Djurgårdsbrunnskanalen och huset där himlen landat.

_DSC0429hu


Visa större karta

Hit vill jag gå tillbaka när det grönskar och kvällen är ljum…