tisdag 31 januari 2012

Kajsa och jag





När jag sitter och går igenom mina gamla negativ för att publicera på Miras Mörkrum, händer det att jag hittar någon annans (läs P:s) bilder på min film. Jag kan ju inte lägga ut dessa i Mörkrummet, eftersom det inte är jag som tagit dem, men jag kan ju inte undanhålla dem heller.

Det är ju Kajsa. Och jag...

I mars 1983...

måndag 30 januari 2012

Mont Sainte Victoire – det svårfångade berget

victoire20

I september 1998 for vi till Provence. Det blev en märklig resa eftersom Hussen redan dag två hamnade på sjukhus. Som tur var, var vi i närheten av Aix en Provence och dess sprillans nya universitetsjukhus, men oron för oss andra, som hukade på ett närbeläget hotell, blev ändå ganska stor.

På morgonen dag tre stod min svärmor och jag på balkongen och tittade mot horisonten och staden. –Det ligger ett stort berg därborta, sa hon. Det syns inte, men det är det berget som Cézanne målade av gång på gång.

Men berget dolde sig i sin molnslöja och vägrade visa sig. Det var nästan så jag trodde hon skojade med mig. Inte kunde det väl ligga ett över 1000 meter högt berg där?

victoire2

På eftermiddagen dag fyra började vi kunna skymta någonting över trädtopparna. Jo faktiskt. Något som skulle kunna vara ett berg låg där borta.

victoire

Och på morgonen dag fem hade Sainte Victoire beslutat sig för att visa sig i hela sin prakt. Visserligen i dämpad kolorit, men ändå. Där låg det.

victoire3

För att få tiden att gå, beslöt vi att åka till berget och, om möjligt, runt det. Jag tog bilder hela tiden men det var som om berget fortfarande inte riktigt ville visa sig, för när jag fått mina bilder framkallade, såg flera av dem ut som om de var tagna under vatten. Berget VILLE inte.

victoire40

Till slut fick jag i alla fall några bilder, tagna från bilfönstret under färd, som visade kalkstenskolossen i hela sin majestätiska prakt.

victoire4

Högst däruppe tronar ett kors, Croix de Provence, 19 meter över bergskammen.

victoire5

Det är bara den södra sidan som reser sig så spektakulärt över det omgivande landskapet. Den norra är bara en enda långsträckt sluttning klädd med skog och buskar.

746px-Paul_Cézanne_113

Många är de konstnärer som sökt fånga det gäckande berget genom åren, men mest idog var nog i alla fall Paul Cézanne, som målade Sainte Victoire ur olika vinklar flera gånger under ett antal år.

800px-Paul_Cézanne_116

936px-Paul_Cézanne_111

Cézanne hade uppenbarligen inga svårigheter att få berget att fastna på bild. Och bra blev det också.

972px-Paul_Cézanne_115

Och Hussen då, på sjukhuset? Jo, allt gick bra och vi kunde slutligen få lite semester, fast vår vistelse i Provence blev en smula udda. Den gången.

söndag 29 januari 2012

Louis-Marie Lanté – La Modiste

lante7a

Så har då turen kommit till modisten, hattmakerskan, i min presentation av Louis-Marie Lantés handkolorerade grayrer; "Costumes Parisiens".

lante7d

Lantés bilder graverades av Georges-Jacques Gatine, och se bara med vilken oerhörd noggrannhet alla linjer är utförda.

lante7b

Som sig bör, bär modisten på en stor hattask. Undrar vilken kreation som kan finnas i den?

lante7c

Vilken klänning! Och vilka små fötter!

lante7

Och så här ser hela modisten ut.

Här kan du se fler Costumes Parisiens

lördag 28 januari 2012

En liten Wira

_DSC0736w

Wira bruk är ett ställe jag gärna återvänder till och den här lördagen hade vi ett alldeles särskilt ärende…

_DSC0738w

_DSC0739w

Förutom att ta en liten promenad och titta på hus, dammluckor och vatten…

_DSC0740w

_DSC0741w

_DSC0745w

_DSC0748w

Så behövde vi krokar till köket. Och det visste jag fanns fina handsmidda i butiken.

_DSC0749w

Här vid Wägerths konstsmide finns heltidsjobb för tre smeder fick vi veta, och butiken innehåller verkligen mycket vackert att titta på. Handduken som spikarna ligger på har Mor vävt och broderat med sitt monogram. Vackert.

Och krokarna blev fina på sin plats, det kan jag lova.

Läs mer om Wira här.

onsdag 25 januari 2012

Vildsvinet och skalbaggen

_DSC0709g

Jag har förut presenterat det ena av två vildsvin i Ulriksdals slottspark. Den kralliga vildgris som förundrat följer en liten ödlas väg upp längs dess ben. Här kommer gris nummer två.

_DSC0708g

Det är nåt som kroper längs hans ben också…

_DSC0707g

Sakta uppför…  Dock ej ormet…

_DSC0706g

Utan en liten skalbagge!

De båda vildsvinen gjordes 1929 av Carl Milles, som utförde dem på beställning av en engelsk lord. Så småningom köptes de in av svenska kungahuset och finns idag här vid Ulriksdals slott.

tisdag 24 januari 2012

Svenska Turistföreningens Årsskrift 1908

1908_1a

1908_2

Sveriges förste turist

Föredrag hållet vid Svenska Turistföreningens årsmöte 1908
Af L. A. Jägerskiöld

”I höstas fick jag en uppmaning från Turistföreningens sekreterare att å Föreningens årssammankomst hålla ett föredrag' om Sveriges förste turist. Först tvekade jag om hvem han kunde mena. Jag förstod nog, att ej var det den där dådkraftige vikingen, som borta i fjärran Miklagård ristade upplandsslingor och runor på Pireus' marmorlejon. Ej heller kunde han gärna i denna församling och af mig önska en skildring af hur svenske män under storhetstiden sågo sig om i världen med de väldiga krigarkonungarna som förare, med svärdet som vandringsstaf och med läderkanonerna bland packningen. Ett ögonblick tänkte jag på Resare-Bengts halft mytiska vandringssaga, men så föll min blick på en rad längre ned i brefvet, och där läste jag biskop Billings bevingade ord sen i våras om 'honom som upptäckte Sverige', och då stod det ju klart för mig, att han med Sveriges förste turist menade Carl v. Linne."

1908_3

Försvunna Skånska medeltidsstäder är ju onekligen en rubrik som låter spännande, och den gode Alfred B. Nilson räknar i sin långa artikel upp platser som Aos (Åhus), Whae (Vä), Tummaethorp (Tommarp), Rynestadh äfven kallad Luntertun och Bothstede (Båstad). Låter som en trevlig sökrunda att göra i försommar. Med husbilen.

1908_4

Under rubriken Från Botkyrka till Salem, några vägledande ord för dem som besöka dessa bygder berättar K. J. Henrik Wittrock följande om vattenledningsverket i Norsborg:

“Vid Norsborg uppfördes den nya vattenledningens hufvudstation, och här finnas nu en ståtlig byggnad med de för vattnets befordran kraft- och pumpmaskinerna, sex stora cementerade, med glasstak öfverbyggda filtreringsbassänger samt diverse smärre hus. Bornsjövattnet ledes i en tunnel från sjön till Norsborgsverket; tunneln är närmast Bornsjön sprängd genom berg och har här en diameter 2,2 m, går med något minskad vidd genom lösa jordlager och fortsättes så af en ledning af armerad betong med 1,3 m. genomskärning. Ledningen från Norsborg till Stockholm, som i december 1904 sattes i förbindelse med stadens rörnät, är nära 1.6 km lång och består af metervida asfalterade järnrör. Den är afsedd för framförandet af hög 50.000 kbm. per dygn och lämnar för närvarande ungefär hälften af det vatten, som förbrukas i Stockholm; den andra hälften af den behöfliga kvantiteten hämtas fortfarande från Årstaverken. Vattentillgången i Bornsjön är emellertid så stor, att man efter framtida utvidgningar af anläggningarna kan härifrån taga mångdubbelt större vattenmängd, än som nu sker.”

1908_5

Att ge sig ut på skolresa i 1900-talets början kunde uppenbarligen te sig som ett tämligen lyxigt företag, och en skollärare Victor Haak inleder besviket sin artikel “En skolresa till Stockholm” så här:

“Redan det år, då skolresebyrån i Stckholm första gången trädde i verksamhet, tänkte jag företaga en skolresa till hufvudstaden. Förslaget framkastades i skolan och mottogs med hänförelse af eleverna men icke så af föräldrarna. När det blef allvar af fick icke ett enda barn följa med. Man hade icke råd att kosta på sina barn en dylik lyxresa; och så fick frågan förfalla för den gången.”

Först då Svenska Turistföreningen började dela ut resestipendier, kunde barnen från den lilla småländska skolan få göra sin resa. Vad hela härligheten, lyxresan, kostade för 10 elever framgår av uträkningen ovan. Och då hade, förutom resestipendiet på 60 kronor, barnen fått jobba med att gräva och städa samt ortens föreläsningsförening bidragit med 8 kronor. Bortskämda var då ungarna inte på den tiden…

Och så följer ett antal fotografier mottagna från medlemmar runt om i landet. Någon har fotograferat sin gris, någon hemmagatan och ytterligare någon sin gamla mormor…

1908_6

1908_7

1908_8

1908_9

“Den 8 juni 1907 öppnade Nordiska museets nya byggning sina portar för allmänheten. Detta är en verklig märkesdag ej endast för museet. Och den, som nu kommer upp till Stockholm med minnet af museets första lokaler i de två små flyglarna vid Drottninggatan, måste medgifva, att en större skillnad än mellan dem och professor L G. Clasons storartade museibyggnad på Lejonslätten kan man knappast tänka sig. Då man passerat den af Carl Eldh dekorerade portalen, kommer man genom en vestibul in i den väldiga hallen, om hvars storlek man kan göra sig en föreställning, då man får veta, att den invändigt är 126,6 meter lång, under det att Uppsala domkyrkas yttre längd är 118,7 meter. I en absid midtemot ingången tronar Karl Milles polykroma kolossalstaty af gamle kung Gösta. Hallen skall en gång inrymma lifrust- och klädkamrarna, men dessa hafva ej ännu hunnit blifva uppställda. Rundt kring hallen löper ett öppet galleri, och från dess balustrad nedhänga ett urval af svenska armens gamla fanor. Utomkring denna midthall löpa slutna gallerier i tre våningar, i hvilka Nordiska museets samlingar äro inrymda.”  Nils Sjöberg.

Så. Det var ett litet axplock ur Svenska Turistföreningens Årsskrift anno 1908.

Vinjetterna är som vanligt gjorda av fröken Emmy Biberg. Vem som gjort det monokroma omslaget med de för tiden så vanliga tallarna, framgår inte. Det ser inte så bibergskt ut. Det verkar stå någon signatur i nedre, högra hörnet, men den går inte att tyda. Tidstypiskt är omslaget i alla fall.

måndag 23 januari 2012

Tulipanaros

_DSC0732t

Vad är väl mera skönt för örat så här i januari, än knarrandet av tulpanblad mellan händerna? I Ulriksdals slottsträdgård finns självplock av tulpaner, och det går ju bara inte att låta bli. För dig som inte har tillgång till dylika excesser kommer här lite att gotta sig åt. Ljudet, frasandet av stjälkar och blad, får du tänka dig…

Så även doften. Men jag kan lova att det togs många djupa andetag av den mättade luften.

_DSC0721t

_DSC0722t

_DSC0723t

_DSC0713t

Fras!

Ulriksdals slottsträdgård

_DSC0710u

Äntligen var det dags för årets första besök på Ulriksdals slottsträdgård. Ett givet utflyktsmål när längtan efter blomster i alla dess former sätter in. Dessutom kan man passa på att gå en hundpromenad i slottsparken innan, och efter nosandet i spenaten tar man sig en fika i caféet där även hunden är välkommen.

Varsågod! Här kommer 2012 års första klorofylla!

_DSC0711u

_DSC0717u

_DSC0718u

_DSC0719u

_DSC0720u

_DSC0725u

_DSC0729u

_DSC0730u

En kruka med de allra som ljuvligaste pärlhyacinter följde med hem. Och så en bukett tulipaner förståss…