Man måste ha älskat djupt och innerligt för att kunna sörja, sakna - och längta. Allt detta har ju sin grund i kärleken. Det är den vissheten som gör saknaden uthärdlig. Men det går aldrig över.
Efter många år känner jag fortfarande en enorm saknad efter min mor, min far, min bror och två kära vänner. Samtidigt är jag, mitt i vemodet, oändligt tacksam över vad vi betydde för varandra. Det är en liten, liten tröst.
Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.
Underbart!
SvaraRaderaMan måste ha älskat djupt och innerligt för att kunna sörja, sakna - och längta. Allt detta har ju sin grund i kärleken. Det är den vissheten som gör saknaden uthärdlig. Men det går aldrig över.
SvaraRaderaEfter många år känner jag fortfarande en enorm saknad efter min mor, min far, min bror och två kära vänner. Samtidigt är jag, mitt i vemodet, oändligt tacksam över vad vi betydde för varandra. Det är en liten, liten tröst.
Wenche: Tack!
SvaraRaderaAnnica: Du skriver så fint...