Gott Nytt År & Bonne Année!

Jag önskar dig ett Gott Nytt År fyllt av hopp och tillförsikt.

Ta vara på alla glädjeämnen och ljuspunkter och skulle det ändå fara luror på din väg, så önskar jag dig kraft att möta dessa och gå starkare ut på andra sidan.

Vi ses nästa år!

Månadsinlägg 2012

2012 blir tredje året i rad som jag kommer att lägga ut månadsinlägg den första i varje månad. Hittills har jag konsekvent använt mig av Les Très Riches Heures du Duc de Berry och Breviarium Grimani, två stycken rikt illustrerade tideböcker från 14- och 1500-talen. Jag har också visat bilder ur Husmoderns köksalmanack från fyra år i slutet av 1950-talet samt ur Årets saga av Elsa Beskow.

Så icke 2012. Jag kommer istället att välja en ny bild för varje månad, som på ett eller annat sätt har med månaden ifråga att göra. Kan bli spännande att se vad jag hittar.

Dessutom kommer jag att visa olika bostadskvartersbilder ur jubileumsboken HSB 30 år från 1954. Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund. Varför? För att bilderna är så häftiga. Så tidstypiska och för att hela boken är så vacker.

Fotografierna i HSB 30 år är tagna av Arne Persson, Sune Sundahl och Sten Vilson.

Månadens husdjur kommer att presenteras ur Husdjuren i färg av Ivar Johansson med bilder av Karl Aage Tinggaard. Tryckår 1958.

Samt månadsdikten som kommer från Dagens dikt 1957, utgiven av Radiotjänst och sammanställd av Pontus Bohman.

Dessutom kan det förekomma en eller annan gloso eller skälvrängare från Folktrons ABC av min gamle lärare i etnologi; Ebbe Schön.

Favoriter i repris 2011

Att välja ut sju av mina bästa inlägg under det här året har varit rysligt svårt. Men jag klarade det förra året och har varit fast besluten att göra det i år igen. Om jag skulle gå efter besöksstatistiken, har det här årets höjdare varit mitt inlägg om NCS, Natural Color System. Men jag vill ju även lyfta fram inlägg som har betytt väldigt mycket för mig, dels som direkt upplevelse men också där jag är hyfsat nöjd med resultatet. Jag går kategorivägen som jag brukar…

Sju favoritinlägg från sju olika kategorier: Essentiellt, Färg, Gamla hus, Gammal teknik, och Vattenkraft. Nytt för i år är kategorierna Husbil och Häpnadsväckande.

Bästa Husbil: Att vi under det här året blivit med husbil är väl något som inte undgått någon av mina trognare läsare. Att husbilen dessutom på ett alldeles väldigt påtagligt sätt underlättat mina upptäcktsfärder går inte heller att förneka. Husbil är helt enkelt helrätt för mig. Fri som fågeln med huset på ryggen! Eller var det snigeln? Detta faktum vill jag belysa med inlägget Sagolika sovplatser. För så är det. Man stannar där man vill (i stort sett) med husbil.

Bästa Essentiellt: En av det här årets stora upplevelser var när vi kom upp till Forsbacka och fick se de porträtt som morfar ritat och som hängde kvar på värdshuset. Jag visste att de hängt där en gång i tiden, men fanns de kvar? Det gjorde de. De hängde där på övervåningen och allt såg fortfarande ut som det gjort på morfars tid. Stort!

Bästa Gammal teknik: På min och syster Ninnas husbilsresa i Halland i somras, var ett av de givna stoppen Grimeton, den gamla långvågsradiostationen utanför Varberg. Detta världsarv är doningar i min smak.

Bästa Gamla hus: Även Norge fick sig ett besök av husbilen i somras och utanför Voss vid Lønavatnet ligger gammelgården Nesheimstunet. Vilken stämning!

Bästa vattenkraft: Kraftstationen Vemork utanför Rjukan i Norge blev också en upplevelse utöver det vanliga. Läs mer om Vemorks maskinhall och om Rjukan.

Bästa Häpnadsväckande: Många är de upplevelser och sevärdheter vi fick oss till livs på vår husbilsresa till Frankrike i september och jag låter dem representeras av de fantastiska Grotte des Demoiselles vid Saint Bauzille de Putois i Languedoc Roussillon. Jag kan fortfarande känna svindeln, doften av fuktig sten och hur håret reste sig på mitt huvud när vi kom in i La Cathédrale, 52 meter hög, 80 meter bred och 120 meter lång och full med trädlika stalaktiter. Häpnadsväckande var ordet.

Bästa Färg: Och så, sist men inte minst, årets mest besökta inlägg; det om Natural Color System NCS. Och jag är inte förvånad. NCS-systemet är lätt att förstå, men bara om man vet hur det fungerar.

Så. Det var mitt lilla axplock ur 2011 digra skörd. 248 inlägg har det blivit hittills i år och kanhända hinner det bli ett par till innan vi övergår till 2012. Inte riktigt ett inlägg om dagen, men någonting i stil med 0,684…

Roligt har jag haft. Och jag hoppas att jag glatt en och annan med mitt envetna plåtande och fabulerande.

Misterioso

(Foto: Johan Paulin)

Först tänkte jag inte se den. Filmatiseringen av Arne Dahls Misterioso. Den första (andra) delen i författaren Jan Arnalds dekalog om Rikskriminalens A-grupp; "specialenheten för våldsbrott av internationell art".

Jag sträckläste de första böckerna och hängde sedan på bokhandelshandtaget för att få tag i nästa, och nästa. Och älskade dem. Kanske inte så mycket på grund av intrigen, utan mera för person- och miljöskildringarna. Och språket.

I den tionde och sista boken om A-gruppen, Himmelsöga (om man inte räknar Elva, som är någon sorts epilog), finns en stockholmsskildring som inte går av för hackor. Läs den här. Månne den kommer att bli lika odödlig som August Strindbergs ur Röda rummet?

Men det var inte det jag skulle tala om. Det var TV-serien.

Som sagt, jag tvekade.

Jag tvekade så till den grad att jag inte ens såg inledningen. Till slut kunde jag inte låta bli. För det är ju så med filmatiseringar av böcker, att har man en gång sett dem, så kommer de bilder någon annan valt åt dig för alltid att sitta fast i din skalle.

Och skulle de på något sätt då inte stämma med dina egna bilder, så är det kört. Du får aldrig tillbaka det du själv såg när du läste.

Paul Hjelm
Kerstin Holm
Gunnar Nyberg
Arto Söderstedt
Viggo Norlander
Jorge Chavez
Jan-Olov Hultin

Ett antal personer som alla fått sina utseenden och egenskaper i min egen fantasivärld och som nu för alltid är utbytta. Jag kan möjligtvis förlika mig med några av de nya ansiktena...

Svårast var att få till Jenny Hultin! Jenny! Jan-Olov har blivit kvinna. Han har blivit... Utkvoterad! För att serien ska bli mer politiskt korrekt? Mäh!

Aarto kan gå an, men Viggo Norlander har blivit för... mjäkig? För tunn? Kanske vinner han i längden. Om det blir fler filmer. Gunnar Nyberg... Tja, men östgöte? Nå det är en bagatell. Kerstin Holm? Jag vet inte. Bäst tycker jag att Jorge Chavez har blivit. Han stämmer rätt bra med den tänkande, piggögda Duracellkanin jag sett honom som.

För övrigt tycker jag att man missat en stor del av böckernas psykologiska fullträffar och underliggande toner. Paul Hjelms inre tankegångar och våndor har man försökt uppnå genom... extremt kort skärpedjup när han är i bild?

Och den ljuvliga humorn som löper som en röd tråd genom alla tio böckerna. Mitt ibland allt blod och all infernalisk grymhet. Humorn som yppar sig som små underfundiga betraktelser och dialogväxlingar. Vart tog den vägen?

Här är ett litet axplock ur Misterioso: (Citaten är hämtade ur Månpockets upplaga med tryckår 2007.)

Sidan 17. Mördaren skjuter kallblodigt sitt offer: "- Ljudbang, tänker han. Och Olufsen, tänker han."

Sidan 57. "Jojomänsan, sa Jorge Chavez och gick fram till den skuttande skrivaren."

Sidan 79. "Aprilväder, tänkte Hjelm och nös frimodigt."

Sidan 83. "Viggo Norlander böjde sig över sin mörkblå anteckningsbok och talte sålunda..."

Nåväl...

Kvar blev en skickligt gjord, och för all del spännande, tv-deckare som inte skiljer sig alltför mycket från allt annat jag sett...

Jenny Hultin. Pah!

Den lutande granen

Vi skulle få gran av en god vän. Han hade en på sin tomt som skulle passa precis. Sa han. Husse åkte och tittade. Det var en ruska. En hög och tanig granruska.

Alltså blev det till att köpa gran. Det blev en kraftig, tät och fin gran av svensk normaltyp. Gott.

När vi kom hem med den, var stammen alldeles på tok för tjock för julgransfoten. Det blev till att karva. Och så prova igen. För tjock. Ut med granen och fram med stora klyvyxan. Testa! För tjock fortfarande. Dessutom liksom lutade själva ändstycket. Stammen. Den del som skulle ner i foten. Så när vi väl fått ner omkretsen, lutade granen kraftigt åt soffan till.

Ut med granen igen och såga bort nedersta grenvarvet och så på med foten. För tjock. Igen. Ut med granen och fram med stora klyvyxan.

In med granen och på med foten. Lutar åt trappan. Av med foten och på med reservfoten. Reservfoten tappade alla sina röda duttar ner under själva stammen. Av med reservfoten och på med den gamla. Granen lutar mot väggen.

I en och en halv timme bearbetades grankraken, till och med vinkelslipen kom fram. Till slut orkade vi inte mer. Julklappar skulle bäras ut och gäster skulle komma, så granuschlingen fick luta. Åt halldörren till.

Så. Vatten måste den ha. In under det täta grenverket och på med en liter. Efter fem sekunder befann sig vattnet på julgransmattan på väg ut mot vardagsrumsgolvet. Allt vattnet.

Julgransfoten var sprucken i botten!

Med båda armarna hängande rakt ner och mungiporna åt ungefär samma håll gav vi upp. Grankraken får stå i sin spruckna fot, lätt strävande åt halldörren till. Utan vatten. Vi får kasta ut den före nyår.

Dessutom lyser den nyinköpta ledljusslingan lätt grönaktigt. Trots att det stod vitt ljus på kartongen. Men tusan, det är bättre än åt blåljushållet...



Med denna lustiga anekdot ur verkliga livet, kvällen före dopparedan, önskar jag alla mina bloggvänner och läsare en riktigt God Jul!

Hoppas att era granar står hyfsat rakt. Och skulle de, mot förmodan inte göra det, så tror jag julen kan bli precis lika god ändå. Det är liksom inte vinkeln som räknas. Tror jag.

Kram!

Vintersolstånd

Från och med i dag blir dagarna på norra halvklotet längre igen.

Livsbåten

Mitt på den stora gräsmattan vid minneslunden på Danderyds kyrkogård står ett ståtligt skepp på en hög stensockel.

Seglet är hissat, vimpeln i masttoppen ringlar sig för vinden och vid styråran står en lugn, trygg man och styr. Han har sin blick riktad mot himlen.

I båten sitter en ensam människa. Han ser framåt.

Skulpturen är gjord av Torolf Engström, född 1909, död 1987. Engström gjorde sina tidigare arbeten i en karaktäriserande stil. Hans senare arbeten är nonfigurativa skulpturer i rostfritt stål med djärv höjdsträvan och saklig hållning.

Skulpturen Livsbåten bygger på en dikt av Pär Lagerkvist med samma titel:

Livsbåten
Snart är du död
och vet ej att du glider
på livets båt
bort mot de andra landen
där morgon väntar dig
på dolda stränder

Oroas ej
räds ej i uppbrottstimman
en vänlig hand
lugnt ordnar båtens segel
som för dig bort
från kvällens land till dagens
gå utan ängslan
ner i strandens tystnad
den mjuka stigen
genom skymningsgräset.

Dikten finns citerad på skulpturens sockel.

Arne in memoriam.

Den här bloggposten innehåller också nötkräm...

Även i år ska jag göra det. Jag tänker ge mina nära och kära julklappar de inte behöver!

Jag går omkring på stan och ser alla bleka och stressade människor, fullastade med paket och kassar. Konstigt nog ser de inte så glada ut.

Reklamen på tunnelbanan vräker ut "Köp, köp, köp!" och "Rädda julen! Köp hårda paket från oss!"

Det fastnar i halsen. Det sätter sig som en klump som inte vill gå bort. Så jag har köpt och redan fått UNICEF:s presentkort till myggnät, poliovaccin, kylväskor, nötkräm och skrivböcker.

Åt barn som behöver.


Foto: UNICEF/Pelle Bergström

Så här säger UNICEF:

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är ett annat sätt att bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Gör det du också! Rädda julen! Köp fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop.

Eller har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Maria Sibylla Merian

Maria Sibylla Merian föddes 1647 i Frankfurt som dotter till den schweiziske gravören och förläggaren Matthäus Merian d.ä. Fadern dog tidigt och modern gifte om sig med en konstnär som uppmuntrade den unga flickan att måla.

Maria Sibylla specialiserade sig på botaniska illustrationer och utgav bland annat tre stora verk med gravyrer av växter.

Men det hon är allra mest känd för, är sina studier av insekternas metamorfos; från larv via puppa till flygfärdig insekt. Vetenskapen trodde vid den här tiden att insekter uralstrades ur gyttja och endast ett fåtal hade begrepp om hur det verkligen gick till.

Maria Sibylla studerade insekterna noggrant i verkligheten och följde deras utveckling och på hennes välgjorda planscher finns de avbildade i alla sina stadier. Men vetenskapen höll sig kallsinnig, de kallade fortfarande insekter Djävulens kreatur och höll sina “lärda” avhandlingar på latin. Vetenskapsmän verkar (fortfarande?) inte tycka om att få sina teser ifrågasatta.

1715 drabbades Maria Sibylla av en stroke och lär ska ha dött som en “fattiglapp” 1717.

Heder åt dessa oförtröttliga, noggranna, envisa kvinnor som kämpat (och kämpar) för att vinna erkännande och tillit för sin vetenskap.

Bilder från Wikimedia Commons

Lusse lelle

Länk

Världens bästa kopparputsmedel!

Det är inte ofta jag gör produktreklam på min blogg, men den här gången måste jag faktiskt göra det. Och orsaken till det, är att produkten jag tänker göra reklam för, är bra till något helt annat än det som står på flaskan.

Det står Badrumsrengöring. Euroshoppers Badrumsrengöring.

Och det finns inget bättre att putsa koppar med!

Jag har gjort det i flera år och jag kom på det av en slump. Jag skulle göra ren en adventsstjärna och kom åt badrumsrengöringen av bara farten. Kanske hade jag inget annat. Sprut på och... smutsen bara flöt av. Stjärnan började stråla... som en stjärna.

Bums måste jag kolla på flera kopparsaker, och samma effekt där. Riktigt rent. Inget gno och gnida utan bara spruta på och skölja av. Effekten sitter i länge, och inte verkar det tära på metallen heller. Miljömärkt med Falken är den också.

Euroshoppers Badrumsrengöring. Finns på ICA. Vi brukar gemenligen kalla den Grön Gucka i vår familj.

Jag var bara tvungen att dela med mig...

Uppdatering: Gröna Guckan heter numer ICA Basic Badrumsrengöring, men är fortfarande lika effektivt som kopparputsmedel!  

Sällan skådat

Frågan är om jag någonsin varit med om att ha både julkrans på dörren och blommande lobelia i väggamplarna bredvid.



Även om jag kommer från Bohuslän, där julen sällan är vit...

Blå timmen

Jul i Bergianska

Att gå till Bergianska trädgården utanför Stockholm och se deras utställning om julens alla växter och kryddor, frukter och nötter, grönsaker och prydnadsblommor börjar bli en tradition, och i helgen gick jag dit för att få se årets upplaga.

Det var mycket folk som besökte det gamla orangeriet, där utställningen finns, och efter allt petande, nosande och tittande var det många som passade på att ta en bit mat i lokalen bredvid.

Det här är verkligen en utställning för alla sinnen, och juldoften är påtaglig.

Men vad denna utställning också är, är pedagogisk och det finns beskrivande texter till nästan allt. Man får reda på växtplats, beredningssätt, utseende och mycket, mycket mer.

När jag lagt upp alla mina bilder och gick in på Bergianskas hemsida för ta reda på öppettiderna, finner jag till min besvikelse att 2-4 december var sista möjligheten att se den. Så alldeles väldigt tråkigt! Och jag som tänkte uppmana de av mina läsare som kan, att gå dit och se utställningen innan jul.

Nå, då får ni titta här istället, och se till att se den nästa år istället. För sevärd, det är den. Verkligen.

Mycket snyggt jobbat!

Och jag tror jag förstår varför utställningen har öppet så kort tid; många av utställningsföremålen är färskvara…

Gamla orangeriet däremot, har öppet året om.